Vass-öar

 

Titicacasjön är den högst farbara sjön i världen. Den ligger i Peru och Bolivia, och ligger på en höjd av cirka 3.800 möh, jag har funnit något skiftande uppgifter om den exakta höjden. Alla som är vana att vistas vid havsytan eller strax däröver känner av höjderna, alltså mer eller mindre symtom av höjdsjuka. Sjön har klart vatten och i den del jag turistade så var Titicacasjön omgiven av kala bergskullar. Tyvärr, var vi väldigt trötta den här dagen, då bussfärden från Cusco till Titicacasjön tog betydligt längre tid än de 10 timmar vi beräknat. Vi blev indragna i en inhemsk demonstration/strejk som peruanska bergsbönder satt igång mot regimen. Om den bussfärden kan du läsa här.

 


Här försöker en kvinna sälja ett vackert hantverk till turister.

 

Det finns kanske flera berättelser, jag kan inte Perus historia tillräckligt väl, men legenden säger att Inka-indianerna har sitt ursprung från Titicacasjön. Och där finns fortfarande indianer som bor på flytande vassöar som de bygger själva. Det är en mycket fattig indiangrupp och de livnär sig på bl.a turism, men även fiske och hantverk. Allt på ön är tillverkat av vass, själva ön, hyddorna de bor och t.o.m deras båtar de använder sig av. Det är förstås väldigt mjukt och behagligt att både gå och ligga och vila på vassön. Där behövs inga madrasser! Kändes litet gungigt för oss som är vana vid stabilt underlag. Många av hantverksgrejerna de tillverkar säljs till hugade turister när de tas emot på vassöarna.

 


Här är en av de litet större och ståtligare vassbåtarna, de vi åkte med var av det enklare slaget som syns på den översta bilden i det här inlägget.

 

På en ö som ligger litet längre ut i Titicacasjön och som inte jag besökte där syns det av klädseln om en person är ogift, änka eller vilken social status de har! Tänk att behöva gå och skylta med att jag är gift eller jag är singel hela tiden... :-)

 

Jag älskar vatten och sådana här färder, men som jag tidigare nämnt så var vi väldigt trötta den här dagen och det gjorde att min nyfikenhet inte orkade vara så hög. Dessutom var det väldigt varmt på öarna. Som ni säkert ser på bilderna så var det vackert och ett speciellt ljus där över Titicacasjön. Ett vackert minne för livet som väcker min nyfikenhet, jag vill veta mer om dessa människor.

 

En ung kille, cirka 15-årsåldern - inte äldre i alla fall visade runt och "tog hand om" oss. Han berättade en del för oss och sedan samlade (tiggde) han in pengar av oss! Det är jag inte så van vid, men killen var trevlig, mycket social, och han förklarade att han skulle ha pengarna till att köpa skolmaterial. Ja, det gick ju till nyttigheter i så fall!

 


Kan jag få litet betalt för min guidning? Jag ska köpa pennor och papper för dem...

 

Tänk om jag hade ännu mer pengar än jag har så jag kunde vara ute och utforska världen än mer, det ger mycket. Men jag är glad att jag har råd med sådana här resor en gång ibland. Åtminstone en till innan jag går i pension, hoppas jag kunna genomföra. Sedan får jag dra ned på mina resors innehåll!

 

Mia


Vad är Jönköping känt för?


En restaurang i Lima där det fanns flaskor med diverse innehåll i hela taket. Tjusigt!

 

Vad är Jönköping känt för? Jag tror många skulle svara kyrkor, eller religiositet eller något annat som syftar på benämningen "Smålands Jerusalem"!

 

Läser i lokalpressen att en av Jönöpings systembutiker är bäst i Småland och kan gå vidare till att bli utsedd till "Årets butik". Det som bedöms är personalens bemötande, konstnadsmedvetande och engagemang till hur väl butiken utför ålderskontroll! Jag tycker det skulle vara kul om butiken lyckas erövra titeln - just som motsats till stämpeln "Smålands Jerusalem" som ofta nämns i negativ betydelse.

 

Visst är svenskarnas attityd till alkoholhaltiga drycker märklig, även om den har förändrats en del under de senaste åren. Under en längre bussresa i Peru, anordnades en bingotävling för att förströ oss bussresenärer. Jag uppfattade att det var en s.k Inca-Cola som var priset, Inca-Cola en egen variant för Coca-Cola. Jag deltog i kryssandet på den utdelade bingoplattan så där halvhjärtat, då jag inte är speciellt intresserad av sådana tidsfördriv. Men jag vann! När jag hämtade priset var det fullständig kontroll om vem jag var, passnr, bussbiljettsnr, födelsedata, namn osv. Allt för den egna bokföringen. Döm om min förvåning när utroparen sedan öppnade ett låst skåp och halar fram en fint förpackad flaska "Cruz del Sur - Pisco Puro", 37 cl starksprit, någon procentsats finns inte angiven på flaskan. Men det ser ut som starksprit i alla fall - har inte öppnat den än. Kul inslag under en lång färd!

 

Händelsen fick förstås igång mina tankar om vårt förhållande till starksprit i Sverige - på gott och ont! Missbruk är ett elände, men fördömande om normalbruk är ju inte heller sunt, tycker jag.

 

Mia


Bouganvilla

 

Idag hinner jag inte skriva så mycket, men en bild från centrala Lima kan jag visa. Sådant vi odlar som krukväxter här hemma, ja, det finns i vilt tillstånd där. Litet avundsjuk är det lätt att bli på deras klimat. Visst är det vackert när blommor smyckar staden!?

 

Synd att webbloggen förminskar bilderna så mycket som de gör!

 

Mia


Eftertankar

Jag fortsätter med att skriva om Peru, jag har förmodligen inte riktigt landat hemma i Sverige än.

 

Peru är ett land som är tre gånger så stort som Sverige till ytan. Landet bjuder på mycket skiftande natur. Kustremsan är öken och där faller det mycket litet regn. Det sägs att i Lima kom det visst en skur för 35 år sedan! Men eftersom det rinner ned en del små floder ut till kusten så växlar ökenlandskapet med gröna avbrott när man reser utmed kusten. Mycket fascinerande! Det nämnda området sträcker sig cirka 4-5 mil inåt landet.

 

Innanför kustremsan med öken så tronar sig bergskedjan Anderna upp sig. Dess högsta punkt är 6 768 m ö.h., sedan finns ett skogbeklätt lågland också, men det besökte vi inte. Lima är huvudstaden och har idag cirka 9 miljoner invånare, landet totalt cirka 29 miljoner invånare. Trafiken är förstås tät och ganska hård, samtidigt så tar trafikanterna hänsyn till varandra på ett sätt som jag kan sakna i Sverige. Det jag inte saknar är allt tutande, till vilken nytta kan min svenska hjärna undra!? T.o.m taxichaufförer tutar om de kör utan passagerare för att "fråga oss som finns på trottoarerna om vi vill åka med"!

 

Landet är fattigt. Det sägs att 30% av befolkningen är extremt fattiga, 67% fattiga medan 3% är rika. Lantbruket sköts med oxar och med traktorer. Jag tror jag såg mist lika många oxar som traktorer i arbete och det säger en hel del. Bostadsstandarden är inte hög. Det finns skjul som man funderar på hur folk kan bo i, men bebodda var de med all säkerhet. Trots denna fattigdom så överraskas jag av att folket verkar glada och nyfikna på främlingar. I Sverige har vi ofta vänt ryggen till när vi sett någon som inte stämt med vår egen verklighetsbild, kanske inte så mycket nu som på 70- o 80-talen. I Peru kom det ofta fram folk till oss som vill prata, höra var vi kom ifrån och vad vi gjorde där. Mycket intressant och roligt. Jag satt på en parkbänk och pratade ganska länge med en kvinna - det kanske blir ett inlägg i sig, för hennes livsöde berör!

 

Litet kuriosa - vid ankomsten till Peru på Limas flygplats och skulle igenom tullen får varje resenär trycka på en knapp. Lyser lampan grönt är det bara att passera, lyser den rött, ja, då blir det kontroll av bagaget. Vi åtta i mitt resesällskap fick grönt allesammans och därför kom vi iväg snabbt till vårt hotell. Med tanke på hur stor staden är, så är flygplatsen förvånande liten - helt beroende på att landet är ett u-land. Inte så många av den inhemska befolkningen som belastar flygplatsen. Med tiden när turistantalet ökar så kan jag tänka mig att de måste bygga ut den.

 

Mia


Strejkande perubönder

 

I torsdags skulle vi resa med reguljär buss fran Cusco till Puno. En resa som var beräknad till åtta timmar - men som i verkligheten blev 25 timmar! Som tur var hade vi mycket hög standard pa bussen.

 

Det var känt att indianbönder hade demonstrerat mot dåliga levnadsvillkor. Jag har fått lite olika beskrivningar i vad det egentligen bottnar i, men tydligen är det ett värmekraftverk som spökar i bakgrunden. Värmekraftverket har gjort att naturliga vattenflöden ändrat riktning och det missgynnar bönderna. De känner sig nonchalerade och inte lyssnade till av myndigheterna, därför demonstration som får kraft genom att tredje person drabbas. Bönderna blockerar stora vägen mellan Cusco o Puno med att kasta upp stora stenar. Först så att bussen fick kryssa sig fram pa vägbanan, men vid en bro var det stenar over hela vägbanan - allt gjort for hand sa armstyrka har de utan tvekan! Där blev vi stående i en kö, en del bilar o bussar som hade forsökt att forcera hade fått sina rutor krossade. Demonstrationen skulle egentligen ha varit slut dagen innan vår färd på vägen, men så var det tydligen inte.

 

Vi tog det med ro, vi hade ju semester... men när timme efter timme förlöpte utan mat och aven drycken höll pa att sina blev stämningen något mer irriterad. Främst var det en amerikansk kille och en brasiliansk tjej, om de var ett par eller ej det kom jag aldrig underfund med! Vi svenskar finner oss i vårt öde... :-) Från att ha stått stilla och väntat, läst böcker, snackat, kollat pa bönderna på avstånd så blev det stilla. Bönderna gick hem for att äta. Hittills hade allt varit "trevligt". Men efter maten hade bönderna formodligen samlat mer kraft och gjort upp fler planer. Nu kastades det upp massor med stenar plus att det var en mer aggressiv stämning. Framat 17-tiden (efter cirka 4,5 tim vantan) beordrade bönderna att alla bussar o bilar maste backas bort annars skulle stenkastningen rikta sig mot dessa.

 

Det backades, på en tvåfilig väg så var vi ibland tre stora fordon i bredd, ingen ville stå främst ifall stenkastning skulle ske. Som väl är så är chaufforerna väldigt skickliga och fixade detta bra, alltså att backa och till och med vända en stor buss på vägen, samtidigt som det fanns andra bilar "överallt"! Då var det bara att lita på chaffisen och inte titta eller fundera på vart vägen tog slut! Sedan uppstod diskussionen, vi passagerare 40-50 st ville förstås inte sitta där under natten. Förhandlingar med busschaufförerna om att åka tillbaka till Cusco eller annan väg till Puno. Busschauffören var i kontakt med sin chef, han kan/får inte göra något utan att ha fått OK fran sin chef. Trotsas chefens budskap ar det detsamma som uppsägning och arbetslöshet. Då arbetslösheten ar stor i landet ar det ingen som vågar riskera sina anställningar.

 

Det handlade om pengar. Om vi återvande till Cusco innan midnatt hade bolaget varit tvungna att betala tillbaka pengarna till oss resenärer och det ville inte bolaget. Chauffören ville inte köra den långa vägen uppe i bergskedjan p.g.a att vägen knappast var farbar med vår stora buss. Bussar som körs där är annorlunda byggda i underredet, Amerikanen och brasilianskan höll igång, högljutt emellanat. Framåt 19-tiden bestämdes det till slut att det blev den lilla vägen vi skulle ta oss fram på trots att vår buss inte var anpassad för den "terrängen". För det var ingen bra väg till att börja med... den blev bättre! Men om chauffören skulle köra den vägen så var varje resenär tvugnen att betala 10 soles i forväg och 10 soles när vi kommit fram, p.g.a den långa omvägen. (50:- svkr totalt). Alla gick med pa det - muntligt.

 

Så bar det iväg upp i bergskedjan igen på en smal och slingrande väg, och dessutom en mycket dåligt underhållen väg. På ett ställe skrapade bussens underrede i vägen. Då vi hade en skarp kurva framför oss och endast ett brant stup utför rakt framför oss så var vi flera som undrade i vårt stilla sinne om vår chaffis skulle få stopp på bussen i tid eller om vi skulle bli hängande över kanten. Som väl var så lyckades han få stopp på bussen, backa och sedan ta kurvan på ett säkert sätt.

 

Kl 21.00 stannade bussen i en liten by för att vi skulle få litet mat i oss. Det gjordes stora ögon när ett helt busslast stegade in på den lilla krogen, men allt togs med ro. Gesta lades några korvar på grillen för att snabbt få klart mer mat. Det fanns två färdiggrillade kycklingar så vi beställde en åttondels kycklingportion per person. Det gäller att dela på det som finns i sådana här lägen. Jag hoppas att alla fick något i sig innan det var dags för avfärd igen.

 

Sedan körde busschaufförerna hela natten, endast stannade till för att byta chaufför. Passagerarna slumrade emellanåt och i vaket tillstånd funderade jag ibland på hur trötta chaufförerna var. När det var fem mil kvar till slutmålet så stannade bussen och de ville samla in återstående 10 soles som vi hade bestämt. 11 st vägrade betala!

 

Brasilianskan gapade och skrek, vägrade betala och hotade med att hämta polisen som hade en vägkontroll bara några meter framför oss. Efter mycket dividerande stegade hon iväg och hämtade poliserna. Det här stoppet tog cirka en timme och detta hände vid 06-07-tiden på morgonen, så vi andra passagerare blev alltmer irriterade på de som inte betalat, framförallt på brasilianskans skällande!

 

Till sist kom vi framt till vårt mål. Vi var på hotellet kl 08.45! Trötta, men ett äventyr rikare!

 

Mia


Nazca-linjerna

Nu borjar semestern narma sig slutet. Idag har vi varit uppe i luften i ett litet enmotorigt flygplan for att se de kanda Nazcalinjerna. Kul, men det rackte gott o val med en halvtimme for mig.

 

Handelserik semester - okenlandskap har, igar var vi och sag akvedukter fran gamla tider, men som kan anvandas an idag. Med tanke pa att det endast regnar nagon timme per ar har sa kan det behovas. Hett som tusan. Sedan forflyttade vi oss 3-4 mil framat em och da blaste det kalla vindar sa vi fros allesammans.

 

Nu borjar det bli litet brattom sa det blir inget mer forran jag ar hemma i Jonkoping pa sent pa torsdag kvall.

 

Pa aterhorande!

 

Mia


Titicacasjon

Idag har vi varit ute pa Titicacasjon och akt bat, halsat pa uro-indianer som bor pa vassoar de bygger uppOarna haller 10 ar, sa efter sex ar borjar de bygga nytt.

 

Igar hade vi en uppevelse som var langt utanfor planerna, skulle resa lokalbuss mellan Cusco och Puno, en stracka som beraknades till 8 timmar. Resan tog 24 timmar, skittrotta var vi idag nar vi anlande till Puno cirka kl 8.00. Vad som hande skriver jag om i ett inlagg nar jag ar utvilad. Sov tre timmar i em, men ligger langt efter med somnen nu. Hela ganget verkar vilja komma fort i sang nu trots att klockan endast ar 20.45.

 

Svar pa fragan om hur mycket jag gav for att klippa mig har ni i forra inlagget - kul att ni vagade er pa med vilda gissningar. Trevligt med folk som vagar!

 

Mia


Vill du gissa?

Nu lagger jag ut en gissningslek for er som vill delta.

 

Jag har varit och klippt mig idag, ingen tvattning, ingen foning, spray eller liknande. Alltsa endast en harklippning.

 

Hur mycket tror du jag fick betala? Som litet hjalp pa vagen sa kostar en flaska med vatten 650 ml oftast 2.50 kr, porto for frimarke till Sverige 12:50, en middag utan dricka cirka 40:-, en kortare taxiresa inom centrum (c:a 5-10 min) 11 kr.

 

Ska bli kul att se om ni vagar er pa att gissa! Lycka till!

 

Mia


Dagen efter Machu Picchu

Vi har fatt en dag pa egen hand, reseledarna hjalper en av medresenarerna att byta flygbiljett sa han snabbt kan atervanda till Lima (havsniva) efter lakarordination.

 

Det har med lakare for turister i det har landet ar nagot att forundra sig. De kommer vid vilken tidpunkt som helst pa dygnet - till patieneten! En lakare sprang till o med till apoteket for att hamta ut ordinerad medicin! Skulle en svensk lakare gora sa for en turist i vart land!?? Sedan gar forstas min tanke vidare och undrar hur lakarvarden fungerar for den inhemska befolkningen? Tror nog inte att de endast kan knappa med fingrarna och sa star lakaren i dorren.

 

Hur som helst, i gar gjorde vi en heldag pa Machu Picchu. En helt underbar upplevelse, betydligt mer sevart och haftigt an jag hade trott! Och det ar forstas alltid kul nar forvantningarna uppfylls med rage.

 

Ett jattestort omrade, jag vandrade upp till till Solporten, de som har varit dar vet vad det handlar om. Till er andra gar det inte att beskriva. Jattetuff vandring uppat uppat pa stig av sten o trappsteg fran gamla tider, ojamt - ibland fick man nastan klattra, andra ganger var trappstegen inte hoga. Jobbigt jobbigt och solen gassade.... Vandringen upp for mig tog cirka 1,5 timme tror jag, ned cirka 30 min. Mycket pauser uppat och mycket vatten! Men upp kom jag. Nar jag anda var dar sa vandrade jag en pytteliten bit pa den beromda Inkaleden - som finns pa den andra sidan av Solporten an dar jag vandrade upp.

 

En frisersalong fann jag i Agua Calientes, men dar var last med hanglas. Jag sag dock ett par sma barn sitta i stolar inne i salongen och sova middag. Vantade en stund innan jag gav upp, sa nu ska jag gora ett nytt forsok har i Cusco. Oppettiderna ar fran 8-9 tiden pa morgonen till sent pa kvallen sa visst finns det mojligheter. Det ska bara passa in med mitt program och min dagsform!

 

Slut for idag! I morgon flyger jag till Puno som ligger pa drygt 4000 m hojd - hoppas jag inte mar alltfor daligt av det! Staden Puno ligger vid Titicacasjon som vi ska ut och aka pa pa fredag tror jag det blir. Dagarna flyter ihop i turistlivet!

 

Mia


Aguas Calientes

Sa sitter jag vid en dator igen efter nagra dagars uppehall. Dels beroende pa ett aktivt program under dagarna, stupar i sang pa kvallarna plus att jag inte mar speciellt bra nar vi vistas pa hojder over 3.200 m.o.h. Just nu ar vi i en liten, liten stad som heter Agua Calientes och ligger vid foten av toppen som Machu Picchu ligger pa. Dit upp ska vi i morgon. Staden ar en riktig turistfalla.

 

Har har vi en viloeftermiddag. Jag har varit och besokt en del affarer, letar efter en frisorska. Jag skulle namligen klippt haret innan jag reste, men "hann inte" och da far det ske har. An sa lange har jag inte sprungit pa nagon salong i em men det maste forstas finnas aven om staden ar mycket speciell.

 

Hit till Aguas Calientes kan man endast komma gaende, med tag eller med helikopter men helikoptern ar forstas inget for "vanliga dodliga". Jag horde att drottning Elizabeth har besokt Machu Picchu och fick tillstand att landa pa en plata dar andra manniskor inte ens far betrada marken med sin fot. Som vi alla vet sa ar det skillnad pa folk o folk. A andra sidan vill jag inte byta med henne, for hon maste ha missat mycket av naturupplevelsen nar hon flog hit. Den har lilla staden har endast en enda gata och den kantas med allehanda affarer och med restauranger. Turistfalla med andra ord!

 

Maten ar god, inte sa olik var egen. Peruanen ar litet krasen och endast det basta ar gott nog. Det ar inte nagot jag beklagar mig over.

 

Bilder, ja, jag har massor med bilder som jag maste gallra hart i, kan inte spara alla. An mindre visa for andra, for da verkar det sakert som somnmedel pa mina vanner. Lagom ar alltid bast.

 

Aldreomsorg som ar mitt arbetsomrade - hur fungerar den har i Peru? Ja, det var jag forstas nyfiken pa. Det ar anhoriga som skoter den, de som inga anhoriga har, ja, de far skota sig bast de kan. Hjalp far de endast om nagon privatperson forbarmar sig over dem! Med tanke pa det sa borde vi inte klaga sa mycket i Sverige pa hur vi har det. Samtidigt sa tycker jag vi ska varna om det sociala skyddsnat som vi har uppbyggt och som manniskor som behover det kan nyttja.

 

Mia


Amazonas djungelindianer

Idag har vi varit och besokt Amazonas djungelindianer dar vi forst blev malade innan vi dansade. Det togs mycket foto dar med min kamera nar jag dansade indiandans, far se om de kan bli offentliga.

 

Jag blev poppis da jag handlade en hel del av deras varor. Mycket mycket billigt for oss svenskar.

 

Efter besoket dar har vi gjort ett besok i en botanisk tradgard och sedan i en fjarilsdal. Nu ar jag skittrott pa ren svenska trots att klockan endast ar strax over 19.00.

 

Vi ska strax ata en matbit, sedan blir det nog tidig natt for i morgon atervander vi till Lima innan vi far ivag upp i Anderna mot Cusco - alltsa gamla inkarikets huvudstad.

 

Smaklig maltid!

 

Mia


Naturupplevelser

Vaknade i natt, becksvart i min lilla bungalow, men vilket liv utanfor vaggarna som ar mycket tunna! Tupparna gol o cikadorna var hogljudda.

 

Vid 07.00 idag tog jag en tradgardsvandring och studerade all vaxtlighet och kollade faglar o fjarilar. En papegoja vassade sin nabb och dar blev jag staende lange o val... hade forstas hoppats pa en fin bild, men far sakert tillfalle till battre en annan morgon. Ska stanna har tva natter till.

 

Efter frukost akte vi sa rakt ut i buschen, eller djungeln, som det sa vackert heter. Det ar latt att snacka om att kanna sig andaktig aven om min religiosa adra lyser med sin franvaro. Dels vaxtligheten, men aven vidderna och vagen vi fardades pa. For oss som rest i Norge vet hur vackert det kan vara dar... det ar bara fornamnet. Peru slar Norge med hastlangder! Varje land ar vackert pa sitt viss sa det ar ingen tavling jag utlyser. Det vaxer bl.a papayas o bananer i hotelltradgarden! Vad sags om det... Fritt for hotellgasterna att ata hur mycket som helst av husets frukter. Vi flyttade ut vart frukostbord under bar himmel. Jag tror hotellpersonalen blev en aning fundersamma - alla soker sig till skuggan har. Det ar mulet fortfarande nar vi satte oss till bords, men solen kom snart och det blev hett med en gang.

 

Vi vandrade till tva vattenfall. Mycket trappor - eller rattare sagt stenar som man anvander som trappsteg. Badade i det ena vattenfallet, ljuvligt, men ingen ljuvlig botten. Stenigt! Vattenfall nr tva var an haftigare - 90 m fall. Jobbigt som attan att klattra upp igen i elandig natur, men tillbaka till bussen kom aven jag. Kanner att forkylningen har tagit en del av min kondition...

 

Fotograferat asnor, fjarilar, faglar och aven en skjuten armadillo. (Bild kommer en annan gang).

 

Som ni hor sa har jag det gott! Hur har ni det i gamla Svedala...

 

Mia


Anderna och skolsystemet

Tack for era kommentarer som uppskattas! Daremot besvarar jag dem inte tyvarr da natet ar laaangsamt har. Blir battre ordning nar jag ater ar hemma igen!

 

Nu har vi kommit ned pa andra sidan Anderna i djungeln, varmt o behagligt, La Merced heter den lilla staden, 35 gr kl 18.30. Vi bor i en enda stor blomsterprakt med en papegoja som tjattrar i tradet och badpoolen vantar pa oss nar vi vill bada. Vi har haft en helt underbar dag idag. Anderna ar mycket skiftande och mycket, mycket vackert.

 

Sa litet till skolsystemet. Det finns bade privata och statliga skolor. Alla foraldrar onskar ha sina barn i privata skolor, men fa har mojligheter att betala avgifterna dar. Pa privatskolorna finns de kompetenta lararna. Motsarande vara for- o grundskolaár 11-arig i Peru.

 

Alla barn har mojlighet att ga i den statliga skolan men det ar inte riktigt sant. Det ar de foralrar som har rad att kopa skoluniform o allt skolmaterial som kan skicka sina barn till skolan. De andra ungarna far helt enkelt vara utan kunskap.

 

Skolbarnen gar i skolan antingen formiddag eller em. Detta beroende pa att skolorna racker inte till i annat fall.

 

Slut for idag!

 

Mia


En bit pa vag

Ett steg pa vag i resandet I fredags sa var vi pa ett musee och sag massor med grejer fran fornhistorisk tid, bade stengods som guld. At en god middag pa en restaurang fñr rika, mysig, for ovrigt sa finns inte sa mysiga restaranger. Overallt ekar det, kalt o stenvaggar ingenting pynbtat... ovant for oss men det ar deras livsstil. Pa lordagen akte vi buss upp over Alperna. Mycket specellt, vi passerade toppen oa 4818 m o havet. Tunn luft o diverse svarigheter med andningen, men vi overlevde samtliga i´ganget. Anderna ar valdigt speciellt. Igar lag jag deckad i forkylning, den forkylning som gjorde sig tillanna redan hemma i Sverige. Lag hemma, men nu ar jag pa fotterna igen. Urdalig dator har, det marks pa manga satt att jag befinner mig i ett u-land. Vi hñres, inte omñjligt att jag kommer at en battre dator. Tack for era kommenterar - det syns att tekniken fungerar. Vi hores! Mia

Resväska

 

Idag har jag semester och har uträttat en del ärenden. Bl.a köpt en ny resväska inför resan till Peru. Jag hade tänkt mig en hård titanväska - men det blev en mjuk väska istället kombinerad med handbagage.

 

Det börjar dra ihop sig.... :-)

 

Mia