Spillkråka

 

Här har en riktig skogsarbetare varit framme, det var massor av hål i tallen runt om. De övriga träden verkar ha klarat sig från skogsarbetarens framfart. Kan undra varför?

 

 

Det här "arbetet" kunde jag beskåda under en av mina geocachingrundor och den som hade gömt en cache här i närheten hade fyndigt nog valt att kalla gömman för "Woodworker". Gömmor ute i naturen är de jag gillar allra bäst.

 

 

Så här kan man läsa i informationen till geocachen: "Spillkråka Det latinska namnet är, Dryocopus martius, betyder ungefär ”Den som träget arbetar med träd”. Spillkråkan är vår största hackspett och synnerligen kraftfull. Den är lätt igenkänd på sin svarta dräkt. Hanen har hela hjässan röd, honan endast hjässans bakre del. Den är ca 50 cm lång, med en spännvidd på 64-68 cm. Vikten är 300 gram.

 

Litet sent, men bättre sent än aldrig: GLAD PÅSK till alla bloggkompisar!

 

Mia


Underbart

 

Varje dag efter arbetet har jag tagit en runda ut i naturen på en liten geocachingrunda. Det är inte burkarna i sig som är viktigast utan att se och uppleva naturens skönhet när den nu vaknar till liv igen. Blommor som blommar fullt ut, knoppar som håller på att spricka ut. Ett enda ord räcker - det är LJUVLIGT!

 

Mia


Vem har varit här?

 

Finns det någon bland mina bloggläsare som är duktig på djurspillning. Jag vandrar mycket i skogen men kan väldigt litet om mycket. Ofta funderar jag på vad för slags djur som besökt platser och lämnat spår efter sig.

 

Jag gissar på att det här är rådjursspillning. Någon som vet?

 

Mia


Vargjakten infekterad i Sverige

Vargjakten är så infekterad i Sverige att jag inte riktigt kan ta ställning till vad jag tycker. Jo, egentligen vet jag nog det, men ibland läser jag sådant som gör att jag kanske tycker litet annorlunda... Vad är sant?

 

En grupp jägare norr om Stockholm verkar vara eniga om att vargjakt måste ske, i annat fall förökas stammen alltför snabbt. Den svenska vargen är dessutom inte så skygg för människor som de borde vara av naturen, är argument som framförs. Dessa människor är så anti mot vargen att jag inte tycker det är en överdrift att kalla dem för varghatare. Men de är i minoritet. De vill själva påskina att de som bor i områden med mycket varg drabbas på ett annat sätt än övriga befolkningen, att de får sina djur rivna, att de inte vågar vistas i skogen utan att vara rädd för vargen, att deras jakthundar ibland dödas osv. Ja, att ett rovdjur dödar andra djur i jakt på mat eller när de känner sig hotade, det tillhör det normala beteendet. Att de river tamboskap - ja, det händer också, och där måste djurägarna lägga mer kraft på att skydda sina djur bättre.

 

Vargen var betydligt mer utbredd i Sverige under 1700- och 1800-talen, innan de nästan utrotades helt i vårt land. Andra länder lyckas leva i harmoni med betydligt fler vargar/kvadratkilometer än vi i Sverige. Enligt Svenska Naturskyddsföreningen så finns ungefär 230 vargar i Sverige, vilket är 0,5 varg per tusen kvadratkilometer. Spanien har 5 vargar per tusen kvadratkilometer och Grekland 15. Nog borde både människor och vargar få plats i vårt land? Varför så högljutt vargmotstånd i vårt land då andra länders befolkningar verkar kunna leva i harmoni med vargen!? Vargen hör till vår fauna.

 

Mia


Naturvandring

 

Dagen började med genomgång av en del svampar och dess kännetecken. Sedan gav vi oss iväg ut i naturreservatet.

 

Det blev en mycket intressant vandring tillsammans med 8-10 andra naturintresserade personer. Jag blir så himla imponerade av en del människors detaljkunskap. Den ena kvinnan var jätteduktig på olika mossor, visade på olika skiljetecken och berättade en del specialkunskap. Tyvärr så blir jag så fullproppad med ny information vid en sådan här vandring att det är endast litet, litet som fastnar kvar på hårddisken. Och då i regel på det jag har litet förkunskap i.

 

Jag fick bl.a svar på varför fjällig bläcksvamp är supergod ibland, medan den andra gånger inte smakar alls gott. Jag har misstänkt det berott på växtställe, men det beror helt på att den som inte smakar gott är för gammal, trots att den ser helt fräsch ut! Aha... så fick jag svar på det.

 

På bilden här under finns ett gäng röksvamp, en del litet väl gamla, men några nya, färska svampar som är "mycket godkända" som matsvamp.

 

 

Det här blev en vandring med kanske inte så mycket ny kunskap för mig, jag glömde det mesta som sas. Däremot så väcker det mitt intresse än mer för det som finns i skogen, inte bara det ätliga utan allt annat. Det gäller att öppna ögonen även för det lilla... Finns så mycket intressant.

 

Jag kommer definitivt att delta i fler vandringar!

 

Mia


Svampar och mossor

 

Idag ska jag och en väninna delta i en vandring i ett naturreservat varken hon eller jag besökt tidigare.

 

Det är Naturskyddsföreningen som inbjuder och som ska guida bland svampar och mossor som är litet speciellt för det här naturreservatet. Det ska bli intressant! Jag ligger i startgroparna nu, kaffetermosar i ryggsäcken, frukt med... litet anteckningsblock också... och så är det det här med klädseln, inte helt självklart. Men det blev en tunn t-shirt, plus tröja för mig. Regnjacka med i plastpåse. Vi hoppas på uppehållsväder, men kan förstås hända vad som helst... gråmulet väder.

 

Jag hoppas vi får en trevlig vandring och även litet ny kunskap. Kameran är förstås nedpackad... det får räcka med den lilla idag... Jag återkommer förmodligen med tankar från vandringen här i bloggen...

 

Mia


Ljuvliga tider

 

Jag har inte tid att arbeta - jag vill vara ute i naturen och njuta! Visst är det läckert med alla skira gröna färger och alla blommor?

 

Mia


Våtmarker och fågelsång

 

Ikväll har jag promenerat i våtmarker och lyssnat på fågelsång. Ljuvligt, men jag var ordentligt trött efter cirka två timmars promenerande, om än i sakta mak.

 

Mycket folk som jag mötte på spången, det gäller att samsas om platsen, men sedan är det förstås soffor och litet viloplatser här och var.

 

Nu sover jag säkert gott i natt!

 

Mia


Vargjakt igen

 

Jag ska inte bli långrandig i den här frågan, men diskussionerna som pågår just nu har fått mig att fundera i ämnet.

 

Efter att ha läst och lyssnat på en del om varg och vargjakt så blir jag mer och mer skeptisk till det som hänt.

 

Att genetiskt skadade vargar dödas det tycker jag är ok. Genetiska skador finns inom alla arter, även människor. När rovdjur har sådana skador, ja, då är det förstås inte så bra. Om det har förekommit att varg har kommit in i trädgårdar bland barn så är det givetvis inte trevligt eller acceptabelt. Vargen är i normala fall ett skyggt rovdjur och brukar inte befinna sig i trädgårdar! Har det hänt? I så fall handlar det säkerligen om genetiskt defekta vargar.

 

Det är väl här det har gått snett... När 15.000-20.000 jägare ger sig ut för att skjuta varg så gör de inte den urskiljningen att det är de vargar som uppför sig "icke friskt" som skjuts. Det verkar som om det sköts varg utan större urskillning av vilka vargar som föll offer.

 

Att renägare inte vill vara i vargrika områden, ja, det är en sak. Renar går ju fritt i naturen. Men får och annan tamboskap borde kunna skyddas bättre av sina ägare. Istället för att se att ett rovdjur är problemet och skjuter dem så kunde väl ägarna lägga energi på att göra och se till att bättre stängsel och "skydd" tillverkas. Kan vi flyga i luften till främmande länder, till och med till månen så borde inte det vara någon omöjlighet.

 

När jag har läst på om vargen så har detta rovdjur varit betydligt mer utbrett i hela landet under 1700- och 1800-talen tror jag det var, innan de nästan utrotades helt i vårt land. Andra länder lyckas leva i harmoni med betydligt fler djur/invånare än vi i Sverige. Kan undra vad som är skillnaden? Är det t.o.m arten "människa" som har begränsat vargen så det har blivit inavel och det är det som ligger bakom att vi har fått "för många" vargar som har genetiska skador? Är det månne vår strävan att hålla ned antal älgar, som är vargens naturliga mat, som gör att de ger sig på tamboskap. Finns det för litet vilt ute i markerna?

 

Den här debatten har blivit infekterad men den har också gjort att jag har börjat fundera i frågan, innan har jag inte brytt mig så mycket. Fler åsikter är välkomna förstås...

 

Mia