Geocacheevent
Jag kommer att återkomma som bloggare, var så säkra, men jag ska njuta av sommaren först. Ett litet inlägg ibland verkar det komma... :-) Jag tackar för alla era kommentarer så här långt och tänker samtidigt berätta om gårdagen.
Då var jag på ett s.k geocacheevent ute på Hökensås. Det blev en mycket trevlig dag i andra geocachares sällskap.
Den kille, Ankarcrona, som höll i arrangemanget hade gjort ett jättearbetet så allt fungerade till allas belåtenhet. Vi som kom träffades vid en gemensam fika ute i naturen innan det var dags att dra ut och leta cacher. Var och en i sitt tempo. Små barn, hundar, ungdomar och äldre, alla kategorier fanns med.
34 cacher var utlagda och som släpptes kl 12.00 i går. De var i olika svårighetsgrader. En del lättåtkomliga, medan andra satt högt upp i träd. Med andra ord gällde det att kunna klättra ibland, men det gjorde inte jag... :-)
Jag och en väninna tog det lugnt, njöt av naturen och loggade några cacher innan vi återkom till samlingsplatsen där arrangören serverade grillad korv med bröd, sallad och potatissallad. Sedan avvek jag och min väninna. Men de största entusiasterna skulle övernatta på platsen och sedan fortsätta logga cacher idag, fredag.
Ett stort tack till Ankarcrona för ett jättetrevligt anordnat evenemang för oss som gillar natur och geocaching!
Mia
Geocaching och FTF
Det är inte speciellt länge sedan jag hade svårt att förstå jakten på nyutlagda geocacher. Att bi First To Find (FTF) är en stor ära! Mest män som håller på att jaga FTF-cacher, tror jag. Men ju mer man är ute och söker burkar, ju större utmaningar vill man nog ha.
En dag jag satt här hemma så kollade jag om det inte fanns några ologgade burkar någonstans... Fann att på Store Mosse nere i Värnamo fanns tre stycken. Det var arbetsdag för många och hur många har tid att kasta sig ut dit under arbetstid!? Inte speciellt många, så jag åkte - och tog min första FTF-cach. Idag tog jag min tredje.
Jag fick se att en som var utlagd för ett par dagar sedan nere i Vetlanda-trakten var ologgad. OK, tänkte jag, sköter inte Vetlanda-borna sig så får jag hjälpa till! Körde dit och började söka. Jag hann beundra både backsippor som en runsten som fanns där... cachen var nämligen inte helt enkel att finna. Hux flux stannar en bil och ut kliver en man och frågar om jag letar efter något! Jomenvisst... Vi letade tillsammans. En liten ynklig burk, ingen ledtråd mer än koordinaten... men vi fann den! Kul!
Även den här hobbyn kan bli litet tävlingsinriktad ibland!
Mia
Soldattorp
Även idag blev det en skogspromenad med GPS i hand. En cache låg gömd vid det här soldattorpet ute i skogen. Jag satt en stund på bänken och funderade över hur soldatlivet kunde ha gestaltat sig...
Så här stod det att läsa om torpet:
Snygg vållade emellertid rotebröderna vissa problem då de var oerhört skrockfulla. Vid ett tillfälle, då det var dåligt med mat i torpet överlämnas en korg med potatis som några dagar senare slängdes ut över stenmuren då den ansågs vara förtrollad. Även de två korna och fåren ansågs vara ansatta av trolldom. En sommar låstes dom in i ladugården istället för att låta dem gå ut på bete. Detta fick till följd att landsfiskalen såg anledning att ingripa.
Flera av Snyggs föregångare har lämnat torpet för att aldrig återvända från krigets fasor. Några av krigen som soldaterna åkte till var bl.a. kriget mot Ryssland 1788-1790, Pommern 1757-1762, Danmark-Norge 1808-1809, Napoleon 1813-1814."
Torpet var öppet så jag steg in. Hall och stort rum. Jag blev inte riktigt klok på om det var ett kombinerat rum och kök, någon annan eldstad fanns inte. Det fanns ett litet utrymme som jag inte riktigt vet om det har använts som rum eller om det bara var en skrubb. Ett loft fanns också, men det var inte mycket till loft.
I morgon blir det en ny utflykt, sedan är nyttigheter som gäller... Livet kan inte bara bestå av nöjen... Jante tittar visst fram litet...
Mia
"Ett stycke in i skogen ligger soldattorp nr 550, kongl. Skaraborgs regemente, Vartofta kompani. Torpet har anor sedan 1680-talet. Det var då den förste indelte soldaten Arvid Andersson kom till Vagnhults rote. Femton soldater har bott på torpet. Efraim Snygg var den siste. Soldater skulle enligt reglerna ha familj, men Snygg hade sin syster Augusta som hushållerska. 
Geocaching event i Eksjö
Idag har jag varit iväg på mitt första geocachingevent, träffade massor med folk som pysslar med samma hobby som jag. Kul var det.
Givetvis fanns det några nya skattgömmor utlagda, samtliga tio vid olika milstolpar runt Eksjö. Och jag var med och letade fram varenda en av dessa tio, med olika svårighetsgrad. Trött när jag kom hem... Sover säkert gott i natt.
Mia
Märklig man
Idag har jag varit ute på geocachingrunda och fick kunskap om en mycket märklig man, ja i vart fall är han mycket märklig i mina ögon.
En cache var gömd i närheten av ovanstående pyramid som är ett gravmonument över Malte Liewen Stierngranat. Malte Liewen Stierngranat såg sig själv som en Smålands adelsman. Han avled i Stockholm, 88 år gammal, 1960 och begravdes, som en faraon med huvudet mot söder. Enligt hans egna önskan så balsamerades han och kläddes i den sist uppsydda adelsuniformen i Sverige. I pyramiden finns även hans första hustru Marie begravd. Malte Liewen Stierngranat fick idén att bygga pyramiden efter ett besök vid Cheopspyramiden.
Jag finner en artikel om pyramiden här och jag kopierar in texten:
Är du på semester i norra småland kan du bekanta dig med en mycket märklig mans verk. Dold av skog, ligger en sju meter hög pyramid i betong, klädd av kopparplåt. Den 26 Juni år 1924 invigdes pyramiden.
Hans namn var Malte Liewen Stierngranat. Malte gjorde vad som föll honom in. Ville han ha en pyramid att begravas i, så byggde han en. Ville han bo i ett slott, så byggde han ett. Ville han ha en egen järnvägsstation, skaffade han det helt sonika.
Resan med sin fru till Egypten och Cheopspyramiden fick Malte att börja smida sina planer på en egen gravpyramid. 1920 gjorde han en karta över ett cirka 2500 kvadratkilometer område där han tänkte placera den. Som den envise man han var började han att bygga den utan tillstånd. Inuti har den formen av ett gotiskt kapell. Där finns även frescomålningar och ett altare. Han uppförde den och flera andra kända byggnadsverk i trakten kring Aneby.
Malte var lite av en sol och vårare, han var ganska beroende av andras pengar till sina infall. När han upptäckte att en av hans första tilltänkta inte hade några pengar som hon sagt, gjorde han slut på förhållandet. Sedan uppvaktade han frenetiskt en annan kvinna som var mycket rik, tills hon inte längre protesterade utan ville gifta sig. Malte hade själv en del talanger. Förutom att vara en särdeles byggherre och ingenjör, blev han utomlands en ganska känd konservator av främst tavlor.
Det sägs att han ville ha en telefon indragen i pyramiden. För det kanske inte gick att lita på vår Herre på uppståndelsens dag, kanske bäst att kunna meddela sig med omvärlden via tråd" skriver Göran Engström i sin bok, Malte Liewen Stjerngranat - Mannen som gjorde vad som föll honom in.
Mycket kunde han få genom genom att vara enträgen men en telefon fick han dock inte på insidan av gravkapellet."
Boken som artikeln hänvisar till kommer jag att låna på biblioteket. Tänk att bara komma på idén att bygga en pyramid mitt ute i Smålands-skogarna som sitt sista vilorum! Kul att läsa om vad mer för tokigheter den här mannen gjorde.
Jag kan också nämna att på en informationstavla så fick jag veta att de har visning av monumentet lördagar och söndagar under sommarmåanderna. Jag ska försöka komma ihåg det nästa sommar och göra ett besök här då.
Mia
I skogens gömmor
Direkt efter arbetet idag så gav jag mig ut i buschen för att leta efter ett fornminne och en geocache. Och fann ovanstående sten med en massa skålformar med pengar i! Nedanstående kursiverade text har jag skrivit rakt av från en informationestavla strax intill stenen:
Denna jordfasta sten är sedan länge känd som Bor Böra Hall eller Borre Hall. På stenens triangelformade översida och den brant sluttande sydvästra sidan finns 56 små skålformiga gropar. Dessa s.k skålgropar eller älvkarlestenar är 1-8 cm i diameter och 0,5-2,5 cm djupa. Groparna har bildats genom huggning av ett spetsigt föremål av brons, sten eller flinta.
Skålgropar tillhör bronsålderns formvärld från tiden ca 1500-500 f Kr.
Skålgropar är de vanligaste och mest spridda av alla hällristningar i Sverige. De finns på berghällar eller på jordfasta stenar, ensamma eller i till synes oregelbundna hopar eller i ordnade rader. Skålgropar är varken bild eller tecken utan uppträder snarare som märken efter handlingar.
Hällristningar som helhet verkar återspegla symboliska handlingar och system och kan ses som ett av flera forntida informationssystem.
Många sentida folkliga traditioner har dock knutits till skålgroparna. I groparna offrades till överjordiska väsen, t.ex älvor genom att smörja in dem med fett eller genom att lägga i nålar eller mynt.
I historisk tid har Borre hall även utnyttjats som gränsmärke för fastighets-. sockens- och häradsgräns.
Anno 2010 funderar jag litet över vem och varför någon har lagt ned en massa tid på att knacka ur alla dessa skålar! Historien är intressant, den gör mig nyfiken... jag har under många år tänkt att jag ska läsa en del svensk historia, om inte förr så när jag blir pensionär... Det är just sådan här historia jag vill veta mer om, hur folk levde och varför de gjorde som de gjorde. Kungarna är inte lika intressanta... även om de förstås är en del i historien.
Undrar om nutidens personer som lagt pengar på stenen funderat över varför de offrar pengar till övernaturliga väsen!?
Mia
Offerkälla
Idag har vi haft ett underbart höstväder i Jönköpings-trakten. Solen flödade ned på oss, hög klar luft, med andra ord - vad mer kan vi begära av en septembersöndag? Ja, jag saknade inget.
Jag bestämde mig redan på fm att jag under em skulle ge mig ut i skog och mark med min gps. Bl.a tog jag mig fram till en offerkälla - ja, inte var det mycket till offerkälla, tur att de hade en skylt som tjoade till att här finns en offerkälla! Nåja, utan gps-en hade jag inte ens funnit skylten.
Efter besöket här var jag både svettig och hungrig så jag bestämde mig att ställa kosan hemåt igen. När jag kom till bilen så upptäckte jag att i den här skogen fanns det massor med spindlar - spindlar som ville flytta till okända trakter! Alltså hade de tagit boning på mig. Jag vet inte hur många spindlar som jag fångade och kastade ut innan jag var hemma och kunde duscha av mig eventuellt ännu fler.
Tur jag inte lider av spindelfobi! Det är nyttodjur och jag gillar inte att döda dem, förmodligen fick några av dem jag kastade ut sätta livet till för jag var nog ganska så hårdhänt... :-) Sorry, straffet att följa med bebyggda trakter blev hårt för dem!
En hobby som ger mig mycket kunskap om hembygden och det gillar jag. Berikande, ger mig dessutom motion i rolig form.
Mia
Min första geocache
Som jag berättade förra helgen hade jag lagt ut min första cache, men var inte helt säker på koordinaterna. Min GPS visade olika varje gång.
Igår gjorde jag ett nytt besök och eftersom den koordinat jag mest trodde på ledde mig rakt på cachen så sände jag iväg den till moderatorn. Den publicerades på sidan någon gång under natten och vid 09.30 loggades den för första gången!
Det är litet av en sport för vana geocachare att vara den första som loggar, så det brukar oftast ske väldigt snabbt. Många har superkoll på alla nya cacher som presenteras. Nu ska det bli intressant att se hur ofta den loggas, då den inte finns i något samhälle.
Mia
Gömma grejer
Nu har jag laddat upp med burkar i olika storlekar så att jag kan lägga ut geocacher i naturen. Ett nytt steg, och det är litet kul. Har en del intressanta platser i tankarna som jag vill förära med en burk. Kanske redan i morgon.
Det som är viktigt med burkar som ska ligga utomhus året runt med penna och papper är förstås att de är vattentäta. Ibland är det litet si och så och då får cacheägaren byta ut loggremsan gång på gång. Det är ju inte så kul förstås.
De större burkarna placerar jag ut i naturen, de mindre kanske hamnar i sta´n eller någon tätort i alla fall.
De allra minsta kom inte ens med på bild!
Mia
Höst
Igår kväll konstaterade jag att hösten verkligen har gjort entré, sedan får vi sommarälskare tro vad vi vill!
Jag gav mig ut på en naturrunda vid 18-tiden, solen sken och det var varmt och behagligt. Jag hade GPS-en med mig och planerade mig ut i buschen i ett område som jag aldrig tidigare besökt, cirka två mil hemifrån. Så här vackert var där (se bilden ovan) när jag anlände! Flanerade, förflyttade mig till ett annat ställe där jag letade efter en "gömma" länge, länge innan jag gav upp, då kunde skymningen redan skönjas! Innan jag var hemma 22.00 var det riktigt mörkt, höstdimma hade lagt sig i stråk på vissa vägavsnitt.
Jag konstaterade med litet sorg i hjärtat att hösten redan är här! Visserligen har vi både stor del av augusti, hela september och oktober kvar, som jag också trivs i, innan den dystraste tiden är här. Geocachingen är en bra hobby, den tar mig till platser som jag aldrig annars skulle kommit till annars. Dessutom får jag en helt annan uppfattning om hembygden och trakterna här omkring.
Varför går våren och sommaren så himla fort!? Hinner jag uppleva den tiden på året bättre den dag jag blir pensionär? Jag är inte så säker på det, men jag hinner förstås uppleva ljuset även under den mörkaste årstiden då.
Mia
Pladask
När jag hade funnit den cachen jag loggade idag och var på väg tillbaka till bilen, en promenad på cirka 400-500 meter så gjorde jag en rova. Jag gick och kollade på min GPS och snubblade över en trottoarkant...
Jag flaxade med armarna för att hålla balansen, jag ville ju inte falla! Dels så är asfalt ganska hårt att möta så där hastigt... och inte är det kul inför andra människor... att folk såg mig var ju ingen tvekan... Men nog damp jag. Pinsamma fall här i livet brukar jag förklara bort med att det endast är ett bentäthetstest. Vet inte om någon tror mig... Men i regel är det halka på vintern som gör att jag faller som en fura... den här gången var det min GPS som var boven i dramat.
Hittills har jag betraktat min hobby som hälsobringande, mycket promenerande, många vackra platser jag får besöka... men det kan förstås bli min död också, i värsta fall. Men i så fall dör jag under trevliga former.
Blev jag skadad, undrar säkert någon läsare. Nej, när jag väl suttit några sekunder för att känna efter om alla ben var välbehållna så reste jag mig upp. Litet skrapmärke på ena underarmen och båda handflatorna och litet ömt på knäna, för övrigt inget. Om några dagar så är alla märken borta...
Varför känns det alltid så pinsamt att ramla när andra ser? Helst hade jag velat ropa... jag är nykter, jag snavade bara... När jag satt där på asfalten litet omtöcknad innan jag reste mig kändes det minst sagt pinsamt. Tror dock inte folk bryr sig så mycket...
Mia
En del bor fantastiskt vackert
Idag har jag varit ute på en geocachingrunda, mest ute i buschen, men besökte även det lilla samhället Kaxholmen strax utanför Jönköping där jag tog den här bilden. En del bor fantastiskt vackert! konstaterade jag.
Det är Landsjön som syns, inte Vättern. Lätt att tro när det handlar om Jönköpings-trakten, men här finns en hel del småsjöar också.
Mia
Min oplanerade dag
När man som jag älskar att resa, såväl kort som långt, så är det en passande sysselsättning under en oplanerad och solig dag. Det är det jag sysslat med i eftermiddag.
Den lilla ryggsäcken packades med kamera, gps, frukt och bilkarta. Så styrde jag kosan öster ut via Lekeryd bort till Bredestad. Inte så många mil, men en väg som jag aldrig kört tidigare, vad jag minns. Utflyktens mål var att se stenen på fotot ovan som finns i småländska Bredestad cirka fyra mil öster om Jönköping.
På en informationstavla så kan man läsa att stenen finns ´"i ett gravområde från romersk järnålder - folkvandringstid, 0-550 år e.Kr. Utgrävningar runt resta stenar har visat att dessa oftast utgör markeringar för gravar. Intill stenen finns vanligen en grop nedgrävd. Denna kan innehålla den dödes kremerade kvarlevor och en del personliga gravgåvor som följt med på gravbålet, som t.ex smycken, dräktdetaljer och knivar.
Fallosstenen är förutom gravmarkering också en fruktbarhetssymbol. Denna har under järnåldern varit föremål för ritualer och kulthandlingar, okända för oss,"
Jag satte mig på en träbänk som fanns i närheten och solade mig och filosoferade litet över nutid och dåtid innan jag gav mig iväg för att leta reda på en cache som finns i närheten. För givetvis hade jag geocaching i sikte också. Jag fann vad jag sökte innan jag vände kosan åter mot Jönköping. Jag stannade vid ytterligare några platser innan jag var hemma igen - mycket nöjd med dagen! På sådana här små utflykter kopplar jag bort vardagens slit och släp och det är det jag behöver just nu!
Det som är märkligt med denna sten, vilken söker sin like
i hela landet, är att den fått stå kvar.
Många kultplatser av detta slag försvann i och med
kristendomens intåg och man byggde ofta kyrkor på
exakt samma ställe.
I morgon är en ny dag! Jag hoppas på ännu en solskensdag, den utlovade blötsnön får gärna vänta litet eller ännu hellre - utebli!
Mia
Kung Galtes Gravsten
När jag geocachar så kommer jag ibland till spännande platser jag aldrig skulle hittat till om det inte varit just för den här hobbyn. Idag letade jag upp en cache som finns gömd i närheten av Kung Galtes Gravsten som finns på bilden ovan. Den finns ute i Smålands-skogen vid en gammal häradsväg, med andra ord skogsväg, en bland många inne i skogen.
Jag ställde bilen när jag var 2,5 km ifrån platsen och promenerade, jag ville ha en avstressande promenad i solen. I och för sig var jag för vamt klädd, det är kallt på morgonen och då åker vinterjackan och tjocka skor på. Det var varmt när jag promenerade i vårsolen under eftermiddagstimmarna.
Så här är platsen beskriven på sidan som presenterar var cacharna finns: Enligt sägnen restes denna sten till minne av en dansk befälhavare som dog vid en skärmytsling med svenskarna.
I stenens springor finns mynt intryckta. Varför man gör detta är det nog ingen som riktigt vet längre.
Kom ihåg att detta är ett fornminne. Låt det stå kvar som det är så att det kan fortsätta fascinera!
Tänk så många spännande platser det finns som ger oss litet spännande historia på köpet. Jag var ordentligt törstig när jag kom åter till bilen och köpte en kebabtallrik med mig hem. Nu har jag ätit upp den och tagit ett glas rött till plus två-tre glas vatten. Känner detta som en bra inledning på helgen!
Mia
Geocaching
De senaste dagarna har jag letat upp några cacher, ett vårtecken så gott som något!? Nja, inte riktigt! Jag tog faktiskt några även när snön låg djup, men inte var det lika roligt då.
Nu när jag är ute så tittar jag hela tiden efter vårtecken... finner en hel del blommor på väg upp i rabatter, men inte så mycket vilda blommor än.
Mia
Strålande vinterdag
10-11 minusgrader och solsken. Det biter i kinderna om man inte rör på sig, men härligt promenadväder. Tog några foton också, bl.a detta som jag tycker visar vilken läcker dag vi har.
Letade reda på mina första geocacher för i år!
Mia
Mösseberg
Det blev en geocachingrunda, men framförallt promenad på Mösseberg idag. Tog en massa foton och konstaterar att hösten är vackrast på bild, ganska kylig och ogästvänlig för övrigt.
Mösseberg är inte så högt men kommer ändå upp så man ser en del av "västgötaslätten" och på fotot ovan syns även en del av Falköping. Jag brukar säga att Falköping ligger utslängd på slätten och har inte så mycket att bjuda på. Det är förstås inte riktigt sant, för Falköpingstrakten har både Mösseberg, Ålleberg och Åsle tå. Tre fina platser som är värda besök. Sedan är Falbygdens Ost trevligt att besöka också, det gjorde jag inte idag, men där fanns fullt me bilar på parkeringen. Misstänker att julkommersen redan är igång där!
Efter promenerandet avnjöt jag en god buffélunch på restaurangen där upp. Smakade gott.
Mia
Min hobby geocaching
Nu ska jag berätta om vad geocaching är för något. Flera av er som kommenterar i bloggen har skrivit att ni inte känner till vad det för något och jag har t.o.m lovat vid något tillfälle att berätta. Tiden rinner på, här kommer så äntligen förklaringen.
Det jag närmast kan jämföra med är trim-orientering för er som känner till det. Geocaching går ut på att man ska söka efter cacher (skatter) som finns gömda litet här och var ute i naturen eller mitt inne i centrum i tätorter. Det har spridit sig så man kan idka sin hobby vart man än är i världen, nästan i alla fall. Utrustningen som behövs är en hand-GPS med friluftskarta så jag kan ladda hem var cacherna finns. Det kan jag göra här när jag blivit betalande medlem till sajten. I regel så finns det också en mer eller mindre informativ beskrivning av platsen där cachen finns gömd. Du kan läsa mer om geocaching på svenska här
Vad är en cache då? En låda, ofta en liten plastburk som man kan köpa filmrulle till småbildskamera, andra är större i varierande storlek På bilden här under ser ni en ganska stor cache - i den finns i regel loggbok och penna, om det finns plats. För det finns nämligen så små cacher (som en liten rund svart magnet) att det inte finns utrymme för penna. I loggremsan ska man skriva in sitt nick som visar att du har varit där. I vissa cacher finns det bytessaker, tror det är mest barnfamiljer som använder sig av det!
Vad det går ut på? Ja, litet spänningen i om jag ska finna cachen - om jag ska knäcka nöten, men det som gör hobbyn än mer intressant är att cacherna ofta är placerade vid vackra sevärda platser eller platser med historisk anknytning. För mig har det blivit ett sätt att lära känna min hembygd! Jag får mycket kunskap via min hobby plus att jag vågar ge mig ut i okända skogar, trots att jag har urdåligt lokalsinne. Jag kan nämligen märka ut platsen jag ställer bilen, eller där jag går in i skogen, i min GPS och därför hittar jag lätt tillbaka!
Mia
Hand-GPS, den blå trekanten visar var jag finns, linjen visar vart jag ska gå för att komma till cachen jag programmerat in. Här ligger den utanför kartbilden! 
Bild 1: Cachen, ganska stor. Bild 2: Så här såg det ut när jag kom och när jag lämnade platsen, cachen är väl dold under mossan.
Geocachingrunda
Bilden från Idas park i Jönköping
Tidig söndagsförmiddag gav jag mig ut på en geocachingrunda till sådana cacher som är svåra att ta i lugn och ro när sta´n är i rörelse. När jag var i närheten av en cache så gick solen upp någonstans där bakom husen! Vackert...
Visst har morgonstund guld i mund.. även om det inte var så himla tidigt... cirka 08.30, tror jag. Solen lockar mig till mer utomhusvistelse idag. Det är ett härligt höstväder.
Mia
Habo Hembygdspark
Det finns så många vackra hembygdsparker i vårt land. Idag var jag åter ute på en geocachingrunda och tog då en cach här i Habos vackra hembygdspark.
På förmiddagen hade vi vackert väder, nu regnar det faktiskt ute. Och jag som är bjuden på tjejträff på Vätterstranden... Fick just besked att platsen är ändrad, nu ska vi ses hemma hos värdinnan. Det går också bra förstås... men visst hade det varit mysigt att sitta och grilla på Vätterstranden. Som väl är så är det fortfarande varmt och behagligt.
Mia