OK att blogga om arbetslivet?
I lokapressen finns det en artikel i dag om en åklagare i Jönköping som bloggar om såväl privatliv, politiken som sitt arbete. Hon har inte gjort något juridiskt fel, men diskussionen gäller vad som kan anses "moraliskt riktigt".
Det är inte alltför länge sedan ett annat fall uppmärksammades i mina trakter när en polis bloggade om ett mordfall som var under utredning. Nu handlar det alltså om en åklagare som bloggar om en s.k "förskolepedofil". Frågan är om det är moraliskt riktigt!
Min personliga åsikt är att arbetar man med människor så ska man vara ytterst försiktig. Man kan inte använda en offentlig blogg för att "skriva av sig", i sin yrkesutövning ska man vara proffsig och sköta frågeställningar, problem m.m på arbetstid tillsammans med kolleger och andra medarbetare - det är min åsikt.
Sedan kan man förstås hävda att yttrandefriheten finns - och det gör den givetvis. Men hur blir allmänhetens förtroende för den bloggande åklagare / polisen eller vad det nu är för tjänsteman? Jag tappar förtroendet mer eller mindre, blir litet misstänksam mot den personen. Jag skulle inte vilja läsa i mina kollegers bloggar eller min chefs blogg om sådant de tycker är fel runt om i organisationen? Vem skulle det gagna? Det är sådant som ska tas upp på arbetsplatsen, där ska det vara högt i tak för att diskutera problemen, och det är där man kan göra något åt dem. Det är i den gruppen som man som enskild tjänsteman ska få hjälp med att hantera sina egna känslor, eller i vissa fall med utomstående profesionell samtalskontakt.
Det här inlägget ger förstås litet förklaring till varför jag själv är så förtegen om mitt eget arbete. Mitt arbete berör både enskilda vårdtagare såväl som personal och det är sådant jag inte vill vädra offentligt. Det händer att jag snuddar vid arbetet ibland, men det är alltid i positiva ordalag och sådant som inte kan skada någon enda person.
Vad tycker du i denna fråga? Det är nämligen ingen enkel fråga... yttrandefriheten värnar jag om som sagt... trots det har jag en stark lojalitet både mot arbetsgivare, medarbetare som med de som nyttjar min organisations tjänster.
Mia
Är arbetsmiljön viktigare än lönen?
Vissa löneavtal, bl.a SKTF:s, är nu klart som jag tidigare skrivit om. Inte så mycket pengar, men som några av er har kommenterat - vi har i alla fall ett nytt avtal!
Jag läser i Dagens Nyheter att en Sifo-undersökning visar att många tycker att en bra fysisk och psykisk arbetsmiljö är viktigare än en bra lön. Vad är bra lön egentligen?
Alla som arbetar oregelbundna arbetstider skulle säkert också infoga att bra schema är värt en hel del. Vad är viktigt för dig? För mig är alltsammans viktigt... det går helt enkelt inte att välja, tycker jag.
Mia
När kan avtal rivas upp?
Ett avtal som ingås och skrivs under av två parter trodde jag man kunde lita på. Nu efter utspelet från arbetsgivarsidan mot Vårdförbundets avtal för 2010 när det gäller 2 procents lönelyft är det ovisst vad som händer.
Kan ena parten verkligen riva upp avtalet? Hur mycket är ett avtal värt i så fall?
Mia
Privata alternativ inom vården
Jag har med spänning följt de privata alternativen inom hemtjänst i min hemkommun, Jönköping. Då jag själv varit ansvarig för en hemtjänstgrupp under flera år så ser jag att det borde finnas utrymme för privata aktörer att ta mark. Inte för att den kommunala hemtjänsten är ineffektiv, tvärtom, men inom den offentliga verksamheten finns det hinder för att kunna tillmötesgå alla önskemål kunden har.
Efter att ha läst artiklarna i Dagens Samhälle om Attendo Cares förklaringar till sitt avhopp i bl.a Jönköping (efter knappt ett år) så står det tydligt för mig att de vill sätta sig vid serverat bord och håva in vinster från start. Vilka företagare kan göra så? Startar man ett företag så brukar det vara idel slit den första tiden tills man lyckats etablera sig på marknaden och fått kundernas förtroende. Attendo Care vill dessutom diktera kraven för villkoren, Claes Kugelberg, kommunikationsdirektör för Attendo Care säger om sitt uppdrag i Jönköping: "Här får de som vill konkurrera om hemtjänstkunderna bygga upp sin verksamhet från noll. Dessutom hänvisas alla hemtjänsttagare som inte gör ett aktivt val till den kommunala hemtjänsten.
Attendo Care vill att icke-valskunderna ska fördelas på alla utförare." Sedan kan man läsa att samme Claes K förespråkar det sätt som Solna och Karlstad har infört det fria vårdvalet. Där har hemtjänsten upphandlats som vilken entreprenad som helst. Det tycker jag helt går i strid mot tankarna i det fria vårdvalet. Det fria vårdvalet är till för kunden, att kunden ska kunna välja vilken aktör de önskar få hjälp av i sitt hem. Detta är satt ur spel om hemtjänsten läggs ut på entreprenad, då kan inte andra aktörer komma in och konkurrera med bättre villkor. LOV:en (Lagen om valfrihetssystem) tillkom för kundernas räkning och inte för de privata företagens skull.
Istället för att kunderna ska få möjlighet att välja sin hemtjänst utifrån vad de kan erbjuda så avslöjar sig Attendo Care fullständigt. De är endast ute efter snabba pengar, inte att kunna erbjuda de äldre ett bättre komplement till den kommunala hemtjänsten.
Någonstans har jag i dagarna läst en mening som jag tyckte sa väldigt mycket om skillnaden mellan offentliga och privata verksamheter. Tyvärr hittar jag den inte, men innehållsmässigt lyder den så här:
För de privata aktörerna är verksamheten medlet för pengen (vinsten), medan för den offentliga aktören är pengen medlet för verksamheten.
Mia
I kristid erbjuds äldre att lämna yrkeslivet
I kristider när företagen behöver dra ned antal anställda brukar äldre erbjudas olika pensionsavtal för att lämna yrkeslivet tidigare än de själva tänkt sig. Bra, om folk som vill sluta kan få ekonomiska möjligheter att göra det, och lämna plats för de yngre. Det är inte så himla länge sedan reglerna ändrades i motsatt riktning - att alla som vill har rätt att arbeta till 67 år. Budskapen skiftar, minst sagt.
I SKTF-tidningen berättas om de erbjudanden en del kommunanställda erbjuds. Jag är litet för ung än för att inräknas ifall min arbetsgivare kommer med något liknande, men jag leker ändå med tanken hur jag skulle göra i så fall. Mitt svar blir att i så fall får det vara ett förbaskat bra erbjudande, annars stannar jag till 65-årsdagen om hälsan tillåter det. Varför? Ja, vore jag säker på att jag finner en syssla som ger litet inkomst de kommande åren och dessutom få behålla pensionsavtalets förmåner jag fick för att jag gick i förtid, ja då skulle jag inte tveka. Men att riskera att min kommande pension urholkas - det går jag inte med på.
I en artikel i direkt anslutning till ovanstående länkning framkommer (finns inte på nättidningnen) att i Mariestads kommun så skulle problemen lösas om alla som fyllt 65 år lämnar! Medianåldern bland kommunanställda där ligger på runt 50 år och inom kommunen finns det 160 personer som i år eller nästa år fyller 67 år. I Mariestad funderar man nu istället på en morot för att få folk att lämna sin arbetsplats när de fyllt 65 år!
Visst är livet oberäkneligt och underbart!!?? Jag har svårt att tro att jag ska klänga mig fast vid mitt yrkesliv när jag fyllt 65 år. Hade jag ekonomiska möjligheter så skulle jag gärna lämna tidigare även om yrkeslivet ger mig mycket positivt. Jag har ett arbete jag trivs mycket bra med. Men det finns en hel del mysigt man kan syssla med på sin fritid...
Mia
Räddas någon arbetsplats p.g.a sänkta löner?
Ja, den frågan funderar jag på... Räddas verkligen något företag om arbetstagarna sänker sina löner på det sätt som Metalls medlemmar nu kan komma få göra? Hur?
Vad jag förstår så kan de lokalt få sänkta löner med hela 20%! Det har nämnts i flera artiklar att den anställde kan vidarutbilda sig. Är det på företagets bekostnad? Var finns vinsten i så fall för företaget? Eller är tanken att den anställde dels ska gå ned i lön och vidareutbilda sig? Jag har missat någon del av informationen här, förmodar jag.
Den största faran med det här är om den anställde sänker sin lön, företaget går omkull och den anställde måste anlita A-kassan som då baseras på en lägre lön än det hade gjort i utgångsläget. Den anställde förlorar massor på uppgörelsen...
Jag tycker att krisen får betalas av helt fel grupper i samhället. Jag tror inte på idén om sänkta löner för de med låga eller normala löner. Så länge
män(niskor) med löner på drygt 1 miljon/månad får behålla sina löner så ser jag ingen rim och reson i att sänka lönerna för de med betydligt lägre löner!
Mia
Makalöst om semesterdagar!
Inom vissa avtalsområden på arbetsmarknaden så får man ytterligare sex semesterdagar, förutom de fem veckornas lagstadgad semester, när man fyller 40 år och ytterligare en när man fyller 50 år. Nu ska det här granskas ur diskrimineringssynpunkt! Det är en arbetsförmedlare i Växjö som har anmält orättvisan i semestersystemet!
Arbetstagare brukar inte "få" en massa utan att avstå något annat. Hur det hela började med semesterdagarna det har jag ingen aning om, men jag kan förmoda att de anställda inom dessa avtalsområdena har fått avstå lön till systemet en gång i tiden.
Skulle någon våga ta bort dessa semesterdagar kommer det med all säkerhet att bli ett ramaskri! Jag hoppas att regeringen i så fall reglerar det till att vi får sex lagstadgade semesterveckor i Sverige, men det är väl knappast troligt. Det är väl ingen som kunnat undgå att det finns tankar på att höja pensionsåldern.
Låt folk arbeta tills 72 år och dra bort en veckas semester så kanske de stupar på vägen mot pensionen. Det blir allra billigast för samhället... Men sämre för oss små mänskliga varelser...
För cirka 15 år sedan försvann en semesterdag från mitt avtalsområde... ska försämringen gå stegvis!? Jag skulle bli jättebesviken om dessa "extra" semesterdagar försvinner, det känns som om semesterdagarna ofta är räddningen i ett stressigt yrkesliv. Jag sparar och gnetar så dagarna ska räcka och helst kunna spara några få dagar varje år. På det sättet kan jag unna mig extra mycket semester något annat åt.
Vi har så många sjukskrivna i vårt land p.g.a att de inte orkar med arbetstempot. Kommer gruppen långtidssjuka att öka eller minska i framtiden!? Ja, det är inte lätt att sia om med de nya sjukskrivningsreglerna. Frågan är hur arbetsgivarna ska kunna ha en massa människor i produktionen när så stor procent måste ha "lättare" arbetsdag. Som det är idag behöver inte arbetsgivaren inrätta tjänster som inte redan finns, bara för att någon har behov av lättare arbetsuppgifter. Jag får inte ihop ekvationen! Sedan är vi alla medvetna om att arbete skulle finnas om det funnes pengar att skapa nya tjänster.
Ännu mer sjukt blir det när vi tänker på den ökande arbetslösheten i vårt land. Är det så att de som är lyckligt lottade och har ett arbete att gå till, ska arbeta ihjäl sig, medan de andra ska dö av tristess!!?? Det enda vi vet säkert är att vi alla ska dö på något sätt förr eller senare! Och varför inte "förr" då så slipper vi det här med pensionsproblemet!
Mia
Lag mot åldersdiskriminering
Endast Sverige har saknat lag mot åldersdiskriminering inom EU. EU har nu satt press på Sverige att fixa det. Jag har sökt på nätet och finner en hel del artiklar om att det är på gång. Men jag finner ingen lagtext, tyvärr. Skulle varit spännande att fått ta del av den så här endast några dagar innan den börjar gälla. Om jag är rätt informerad så ska den tas i bruk 1 januari 2009. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, sägs det så jag får tåla mig litet som vi säger i Småland.
Hur många 55+ är det inte som sökt arbete och känt sig förbigångna av yngre med både lägre kompetens och kortare erfarenhet. Hur ska en 25-åring kunna konkurrera med en 55-åring när det gäller erfarenhet!? Ibland finns det säkert andra skäl till varför den som fick arbetet fick det. Jag har dock hört många som starkt misstänker att det är åldern som har gjort dem mindre intressanta i den presumtive arbetsgivarens ögon.
Även ungdomar kan känna sig åldersdiskriminerade. Jag läser i Dagens Nyheter "Men åldersdiskriminering handlar lika mycket om ungdomar som drabbas av "ungdomslöner" eller småbarnsföräldrar som inte får del av äldre medarbetares längre semester med den så kallade "gubb-/ gumveckan".
Frågan är hur den här lagen ska tolkas på arbetsmarknaden. Idag väger personlig lämplighet mycket tungt vid anställningar - hur ska då myndigheten slå fast att det handlar om åldersdiskriminering om någon med längre erfarenhet inte får anställningen? Längre semester för äldre, visst är det något som förhandlats fram inom vissa fackförbund? Vad jag vet så är det inte ens alla yrkesområden som får längre semester än de lagstadgade fem veckorna!?
Sedan funderar jag vidare... när jag anställer ser jag på den arbetsgrupp nyförvärvet ska arbeta tillsammans med. Jag strävar alltid efter att få blandade arbetsgrupper både vad gäller ålder som speciella kompetenser. Är det en grupp med enbart ungdomar i så vill jag i första hand ha en äldre nyanställd i det gänget. Är det ett gäng som består av endast 55+-medarbetare, ja då vill jag i första hand få in en yngre förmåga där. Sedan är det långt ifrån alltid det blir så, det finns så många andra aspekter som också styr i anställningsprocessen.
Som sagt, det ska bli mycket spännande att följa utvecklingen av den här lagen! Och läsa lagens formuleringar.
Mia
- Det finns många exempel på åldersdiskriminering i kollektivavtal som vi säkert får anledning att titta närmare på, säger Katri Linna."
Biblioteksbesökare portad i Surahammar
Personalen på Surahammars bibliotek har under flera år trakasserats av en man. Han har skrikit okvädingsord till personalen, mest till en biblioteksassistent samt till bibliotekschefen. I oktober 2006 dröjde sig mannen kvar efter stängningsdags och slog sönder en fösterruta när personalen försökte avvisa honom. I samband med detta åtalades han för ofredande och då utfärdades också besöksförbud för hans del på biblioteket. Besöksförbudet utfärdade den kommunala nämnden.
Mannen anmälde den aktuella nämnden, barn- och utbildningsnämnden, till justitieombudsmannen (JO) som har givit honom rätt. Bibliotekslagen är tydlig med att alla medborgare ska ha tillgång till ett folkbibliotek. Med andra ord kan man inte utestänga någon från en allmän lokal hur illa denne än beter sig! Surahammars kommun kommer nu att försöka finna andra vägar för att komma till rätta med problemet.
Det finns tre alternativ man kan lösa problemet enligt ordföranden i Surahammars barn- och bildningsnämnden, Britt-Inger Fröberg: 1) Att stänga biblioteket med hänvisning till arbetsmiljölagen, 2) försöka få mannen portad via lagen om besöksförbud eller 3) att anlita ett vaktbolag.
Kommunen kommer i första hand försöka få honom portad med stöd av lagen. Resultatet av det blir att de måste tillkalla polis varje gång han kommer till biblioteket om han inte respekterar besöksförbudets regler.
Ibland är det lätt att tycka vad som är rätt och fel - men inte alltid man kan genomföra det enligt vårt samhälles regler. I ovanstående fall så har jag full förståelse för personalens önskan att få bort mannen. Man mår dåligt av att folk öser förolämpningar över en månad efter månad. Något måste göras, men det måste förstås lösas inom lagens ram.
Jag hoppas att de kommer tillrätta med problemet och att bibliotekspersonalen åter kan gå till arbetet utan att känna oro. Självklart har det här präglat arbetsmiljön på ett drastiskt sätt. Hur långt kan en enskild människa få bespotta någon annan utan att något görs? Snacka om kränkningar på arbetsplatsen!
Mia
Varslen duggar tätt
Det senaste halvåret har väl ingen kunnat undgå att höra att varslen duggar tätt på arbetsmarknaden. Massor med människor står nu eller snart utan arbete!
Byggnadsarbetare som det har varit sådant riv efter de senaste åren, ja, även de verkar ha några dystra år framöver vad gäller arbetsmarknaden. Alla dessa människor som varslas hamnar helt säkert i stressituation. Att stå utanför arbetsmarknaden är en stor stressfaktor för de allra flesta. För en del kan det bli vändning till något positivt, men för många, många blir det en lång sträcka av kamp för att finna ett nytt arbete.
Under den här veckan aviserade bl.a Skanska att 2.000 arbeten försvinner i Sverige. De önskar att ROT-avdag införs som gör att människor får göra avdrag i deklarationen för reparationer, om- och tillbyggnader. De vill även att de s.k miljonprogrammen ska rustas upp. Det är förstås kärvt i många andra branscher också och jag tycker att det är ganska skönt att jag är så gammal som jag är... :-)
Redan på 70-talet levde jag under "nedläggningshot" av min arbetsplats, gång på gång. Jag arbetade då på en av A-pressens tidningar om någon kommer ihåg alla dessa turer. 1986 blev jag arbetslös! Det är en stress-situation, jag vet, men jag lyckades vända det hela till något gott. Jag började en omskolning till sjuksköterska, det var en enorm brist på den yrkesgruppen då. När jag så blev klar 1991 var vi på väg in i lågkonjunktur, men jag lyckades finnas med i periferin på arbetsmarknaden, först som timanställd, senare på kortare vikariat innan jag fick en tillsvidareanställning i mitten på 90-talet. Sedan dess har det gått många tåg - sedan cirka tio år tillbaka arbetar jag inte som sjuksköterska heller. Men den utbildningen ångrar jag definitivt inte, den gjorde att jag kom vidare inom en bransch jag som jag tror att jag kommer att arbeta i ända fram till min pension! Men säker kan jag förstås aldrig vara...
Nu när en ny lågkonjunktur drar in över landet så kommer många människor att drabbas hårt! Mest tragiskt är förstås om ungdomar som nyss kommit in på arbetsmarknaden slås ut. I och för sig kanske de har lättast att finna nya arbeten. Men om det inte finns några lediga arbeten.... då är det inte lätt att finna nytt arbete...
Mia