Åsle tå
Majes stuga i förgrunden, uppförd på 1700-talet, senast bebodd 1921
Jag är inte mycket för traditionellt midsommarfirande med dans kring stång. Däremot så längtade jag efter någon aktivitet när vi nu fick så vackert väder på självaste midsommaraftonen. Jag och en väninna styrde kosan mot Åsle tå som ligger strax utanför Falköping. Det är många år sedan jag besökte den lilla byn i backstugumiljö.
Åsle tå är Sveriges största samling av backstugor, cirka 10 st, stugorna är från 1700-talet. De allra flesta av stugorna ligger där de alltid har legat! Alltså en bit av svenska historien som det var helt ljuvligt att vandra i idag. Inom området finns det också ett jordbruksmuseum som var en riktig nostalgitripp att stiga in i. Besman, plogar, harvar m.m som jag kände igen från mina tidigaste barnaår, alltså 1950-talet. Jag tänkte mer än en gång att min Far skulle bli helt lyrisk att få komma hit, han har varit bonde under hela sitt aktiva liv och skulle känna igen massor. Beskrivningar på hur många av verktygen använts, t.ex beskrivning av konsten att använda en lie t.ex. Inte så många i vårt samhälle som klarar det nu längre.
Den här lilla stugan som jag har på bilden, både utvändigt och invändigt, kallas för "Majes stuga" och inne i stugan fanns en berättelse om människor som bott där. Så här stod det:
Anna-Kajsa Sköld f 1819, kallad "Skölta-Kajsa" är den först kända innevånaren i stugan. Hon sägs ha varit en duktig kvinna som kunde litet av varje. Hon lät sätta in ett större fönster på gaveln i stugan då hon tyckte det var för mörkt därinne. Detta ansågs av de andra Tå-borna som högfärd och de kallade sen stugan för glasskåpet. Skölta-Kajsa dog 1883.
Efter henne flytta Anna-Maja Lätt in i stugan. Hon kallades allmänt för "Halta Maja" då hon i sin ungdom blivit stångad av en tjur och brutit benet. Benet läkte ihop fel och hon kunde inte gå utan kröp fram på golvet i sin stuga.
Stugan stod tom några år innan Gustava Mathilda Andersdotter, f 1847 på Lilla Hallan flyttade in. Efter hennes död 1927 inköptes stugan av hembygdsföreningen."
Sådana här texter om autentiska personer älskar jag. Vilka härliga namn, vilken historia - det säger en hel del om människorna som levde där. I vissa stugor hade familjer med sex, sju barn bott. De stugorna var endast något större än Majes stuga! Fantasin fick spela fritt, det var inte så svårt...
Mia
"Ryggåsstuga från 1700-talet, den minsta på Tån.
Hos Maja bodde några år en annan gumma Anna Kristina Svensdotter kallad "Olarebonns Stina". Stina hade förtvinade händer men de båda gummorna kompletterade varandra. Stina flyttade sedemera till Fjäll-Svenna stuga och avled där 1904.
Halta-Maja avled 1908 och hade då bott 25 år i stugan.
Härligt ställe! Jag brukar besöka sådana när jag får tillfälle.
Vad spännande med sånt där, historia, platser och saker man kan i sitt inre tänka sig in i hur det var det gillar jag. Stugan är ju inte mycket större en en lekstuga ;)..tänk att dom fick plats en hel familj i en sån liten stuga.
/Magnus
Det här tyckte jag också var väldigt intressant Mia, senare i sommar åker vi nog ändå upp till bekanta i Linköping, kanske vi tar en sväng till Åsle då också, Mats är ju som du vet mycket intresserad av sånt här, kanske bara han inte orkar glädjas åt att det har gått att göra museum av det där, när han själv har sålt av så mycket. Men i såfall finns det ju kvar att se en annan gång.
Jag kan faktiskt slå med lie. Inte så fort och lätt men jag får till det.
Anita: Ja, ett tips till dig! Det gäller att finna smultronställena. Jag tror du skulle gilla Åsle Tå.
Magnus: Ja, de som bodde i dessa hus kunde nog inte i sin vildaste fantasi drömma om den boendestandard vi har idag.
Ingrid J: Absolut någonting för dig och Mats!
Selma: Inte illa... vet att det är svårt att finna folk som kan slå med lie idag. Ett område som ska bevaras som det alltid har varit har svårt att få folk som kan slå med liar!