miatankar

 

Det finns en övertro på piller och sjukvård. "Unga som missbrukar receptfria läkemedel är ett problem som bara sett sin början, menar experter. Nu krävs resurser och en översyn av tillgängligheten.
– Att en tioåring kan gå in och köpa en dödlig dos paracetamol är rena galenskapen, säger Björn Beermann, professor vid Läkemedelsverket." så kan man läsa i den länkade artikeln.

När mina barn var små så förundrades jag över många andra småbarnsföräldrar som gick till läkare “för det minsta lilla” (som jag såg det) hos sina barn. Det mesta går över av sig självt om man tar det lugnt. Problemet med resistenta bakterier är en baksida av allt utskrivande av penicillin - helt i onödan, enligt mig.

Vi i i-världen räknar förmodligen kallt med att piller eller i vart fall sjukvården ska kunna fixa "allt" den dag vi får krämpor, fysiska eller psykiska! Så är det naturligtvis inte. Både små barn, ungdomar och medelålders drabbas av dödliga sjukdomar. Med detta i bakhuvudet så är jag inte så förvånad över att de unga har en övertro till piller o sjukvård. Ibland tas det säkert även i förstärkande syfte av något annat lugnande eller uppiggande medel. Många gånger tror jag det handlar om okunnighet. Okunnighet om att ALLA mediciner har biverkningar, mer eller mindre besvärliga och farliga.

Paracetamolförgiftning är ingen trevlig historia. Jag har i och för sig endast träffat på det en gång, en vuxen kvinna. Hon hade ingen aning om att Alvedon kunde överdoseras, hon trodde det var en ofarlig medicin. Hon hade intensiva buksmärtor, låg inlagd på sjukhus och behandlades. När hon var som sämst så var det faktiskt fara för hennes liv...

I och för sig finns en varningstext på baksidan av min Panodil-förpackning: "VARNING! Högre doser än de rekommenderade medför risk för mycket allvarlig leverskada." Undrar hur många av de som använder preparatet mer eller mindre regelbundet har läst baksidestexten?

I tider då så många unga mår psykiskt dåligt och har självmordstankar så är det i allra högsta grad oroväckande att så många unga använder stora mängder värktabletter. På Apoteken kan t.o.m barn/ungdomar under 18 år köpa dessa preparat utan att ha någon vuxen med sig. I övriga butiker finns en 18-årsgräns. Helt ologiskt, tycker jag. Har Apoteken rätt att säga nej till att köpa receptfria läkemedel? Om det nu är förbud att handla Alvedon m.fl liknande preparat i handeln och tillåtet på Apoteken är det ju bara att åka runt till olika Apotek och köpa preparatet, så många askar man nu vill ha. Ska det vara 18-årsgräns så ska det, tycker jag.

Åldersgräms försvårar det hela, men vi vet ju alla att de som verkligen vill ha något skaffar det. Det är bara att se sig om och konstatera att massor med ungdomar som inte uppnått åldersgränsen är berusade. De fixar det de vill ha. Att införa recepthantering på värktabletter anser jag omöjligt, eller i vart fall näst intill. För det första vill vi inte ha ett alltför tillkrånglat samhälle, å andra sidan så skulle vi säkerligen behöva fler läkare. Ska alla människor behöva gå till läkare med jämna mellanrum för att få någon form av smärtlindring, ja, det slukar inte sjukvårdsapparaten med nuvarande resurser.

Som vanligt så är jag mer för att söka problemets kärna än att dämpa symtomet. Varför mår så många människor, unga som äldre, psykiskt dåligt? Vi lever i ett samhälle där vi har det så oförskämt bra att vi gnäller på snö och kyla medan vi smörjer kråset i varma och energirika hem. Vad har vi egentligen att klaga på? Jag har en bestämd känsla av att människan gnällde betydligt mindre på 50-talet än nu, trots att de fick vända på slantarna på ett helt annat sätt än idag. De fick slita hårt för brödfödan, många hade vattenpump på gården, utedass och elektriciteten var en modernitet, många hade enbart vedeldning i köksspis och kakelugnar som värmekälla. Ett passande som vi har svårt att tänka oss idag. När jag steg upp under vinterhalvåret så hade det knappt hunnit bli varmt i köket, trots att mina föräldrar var uppe med tuppen. I köket hade vi komod där vi tvättade oss, jag kan än idag minnas hur kallt det var vissa morgnar att tvätta mig där.

Att så många mår dåligt idag är en svår nöt att knäcka, men det är ett samhällsfenomen som vi måste lägga energi på. Är det stressen? Rädsla att inte duga? Eller ställer samhället så höga krav på oss små mänskliga varelser att vi inte riktigt mäktar med det? Ja, jag vet inte... Samhället, det är ju du och jag... Varför har det blivit så... ?

Mia