Apladalen
Jag har tillbringat helgen i Värnamo och då passade jag på att vandra i visomspunna Apladalen. Och visst var det vackert där.
Mia
Speglar
Utanför fönstret så regnar det mest hela tiden. Och jag fastnade i mina foton från våren och sommaren. Tänk så skir grönskan är i maj, har redan glömt hur underbart vackert det är!
För att ni ska få ett livstecken från mig även om skrivarlusten ligger litet lågt just nu visar jag ett foto på speglar i olika format. Bilden tog jag i början på juli månad, slöjdmässan i Hjo.
Ha det så gott tills vi hörs igen!
Mia
Fartblinda politiker?
Nu börjar det hetta till i valspurten, 3½ vecka innan valet. Mycket prat om pengar, skatter, arbete m.m. Jag filosoferar litet över sommaren som gått...
Gudrun Schyman blev, med all rätt, uppmärksammad när hon eldade upp 100.000 kronor. Det tycker jag vittnar om respektlöshet inför pengar och tyder på fartblindhet.
Det är väl känt att moderaterna hyllar arbetslinjen. Sven Olof Littorin är en av dessa m-politiker, han har under våren gett ut en bok som heter Uppdrag arbete. Littorin hyllar arbetslinjen och tycker att det är riktigt att A-kassan försämras.
Hur det gick med hans egen arbetslinje är väl känt. Det som skiljer honom och de flesta andra som lämnar sina arbeten abrupt eller blir arbetslösa på annat sätt är ersättningen. Littorin har fått en fallskärm som ger honom motsvarande en månadslön på 112.000:-! Visserligen i max ett år, men ändå!
Vart tog arbetslinjen vägen? Det ska ju vara lönsamt att arbeta. Om det är arbetslinje i den här formen svenskarna vill ha, återstår att se i valet i höst. Den som lever får se.
Klyftorna verkar öka, inte bara för oss som arbetar utan även för de som står utanför arbetsmarknaden! I politikens värld överensstämmer inte alltid det politiska budskapet med verklighetens praktiska förutsättningar.
Mia
Trams
Vad vill Expressen ha sagt med sin artikel om att Thomas Bodström nekade drogtest? Jag tycker Bodström tog ett helt riktigt beslut! Varför ska han ställa upp med att lämna drogtest? Jag antar att han inte på minsta sätt var misstänkt för att vara drogpåverkad!
Jag vill inte ha ett samhälle där man kan bli påhoppad med en begäran att jag ska kunna bevisa att jag inte gjort något olagligt, när ingen misstanke finns. Det är ju detta drogtesterna egentligen handlar om, tycker jag. Sedan får de som vill införa dem snacka om hur mycket goda bakgrunder som helst.
Drogtester genom urinprov måste utföras noggrant, i annat fall kan testet bli helt värdelöst. Alltså måste en person hela tiden iaktta den som lämnar urinprovet. Hur många skulle vilja ha en annan person som kollar när du kissar bara för att någon kommit på att du ska drogtestas? De flesta av oss, tror jag, skulle uppfatta det som integritetskränkande. Toalettbesöken är inom den mest privata sfären, och ska väl så vara.
Finns dessa resurser i vården, eller ska en reporter eller vem som helst kolla den kissande människan?!
I valtider försöker man misstänkliggöra motståndaren med alla medel, eller hur ska jag tolka den här artikeln? Hela artikeln tycker jag är lågvattenskott! Vad är det för samhälle Expressen vill ha?
Mia
Mikael Wiehe
Urdåligt foto, men långt avstånd och så envisades trubaduren med att ha ansiktet precis bakom mikrofonen!
Igår var jag på en gratiskonsert!
Finns det? Ja, i samband med valtider och start på politiska jippon. Egentligen skulle jag vilja lyssna på alla riksdagspartierna på det här sättet, men det har jag förmodligen inte energi till. Inte tålamod heller!
Politikerna fick applåder, men dessa kan inte mäta sig mot de Mikael Wiehe fick. Kanske är det otacksamt att vara politiker!? Kanske kan man ställa sig frågan vad som är viktigast, det politiska budskapet eller musiken!? Men å andra sidan så bjöd ju Wiehe på politiska åsikter i visform!
Helheten blev mycket bra! Litet politiska argument blandat med en välbekant och uppskattad musiker var inte så dumt! Plus en hel del humor, icke att förglömma.
Mia
Dansande pojkar
Igår kväll när jag skulle stänga av TV:n så började programmet Dokumentär utifrån om "bacha bazi" i Afghanistan. Det kan översättas med "lekande pojkar". Unga pojkar på 13-14 år köps av krigsherrar eller andra förmögna män, pojkarna ska dansa och underhålla männen och utnyttjas även sexuellt. Ibland blev det bråk mellan de vuxna männen om vem som någon söt ung kille skulle sova hos under kommande natt. Pojkarna far illa både mentalt och fysiskt, en av pojkarna vi fick se i programmet hade senare dödats av sin ägare. För de ägs verkligen av dessa män, pojkarna är en handelsvara!
Som ni förstår så stängdes TV:n inte av, utan jag sjönk ned i TV-fåtöljen.
I TV-programmet visades hur männen ger sig ut på jakt efter de mest attraktiva unga pojkarna för att lära upp dem till dansare. Föräldrarna får betalt, föräldrarna vet att sönerna ska dansa, men om de verkligen förstod vilket eländigt liv pojkarna får framgick inte. Fattigdom gör dem förmodligen både ovetande om sådana förhållanden och de ser förstås en chans om deras son kan tjäna pengar till familjen. Jag skrev föräldrarna, men det hade varit mer riktigt att skriva männen för kvinnorna tillfrågas inte. Det är männen som bestämmer, kvinnorna finns på deras villkor. Det framgick tydligt i programmet.
I denna kultur ska kvinnorna döljas helt, ska knappt umgås med männen och unga pojkar får då bli substitut för männen! Pojkarna kläs ut i kvinnokläder, bjällror runt handleder och sedan ska de dansa förföriskt när "ägarna" önskar. Seden är olagligt även i Afghanistan, men myndigheterna ger sitt tysta medgivande. Ett fenomen som är så fasansfullt fel!
Mycket skrämmande kultur! Hur kan sådant få pågå? Jag hoppas världen ska reagera kraftigt på den här Afghanistanska seden. Varför sänder Sverige soldater dit?
Du kan läsa mer om lekande pojkar här. Världen är mer ond än jag vill tro. Hur kan omvärlden reagera? Vad kan vi göra?
De lekande pojkarna borde få leka sina egna lekar, flyga drake som är poppis i deras land, leka med varandra som barn gör. Inte vara sex- och förlustelseobjekt för vuxna kåta gubbs!
Mia
Att vara lycklig
Aftonbladet skriver om att vara lycklig eller ej är genetiskt betingat! Forskning visar att cirka 50% av vår lyckokvot sitter i våra gener. 10% beror på hur mycket vi tjänar, vilket typ av arbete vi har och om vi är friska eller ej. 40% beror på vad vi gör och hur vi tänker.
Det här med hur vi tänker tror jag har jättestor betydelse. Vissa människor har gått igenom mycket av kriser och tragedier men är ändå ljusa och positiva i sitt tänkande. Andra människor ältar "allt" och tycker att ingen har drabbats så hårt som just de. Ibland har jag funderat över varför det är så, kanske är det genetiskt betingat som forskarna nu presenterar.
Det som är minst lika intressant är att hela 40% beror just på hur vi tänker och gör. Alltså sådant som vi kan påverka genom tanken och handling. Nära relationer, kärlek och aktiv fritid är lyckobringande och det är väl inget som förvånar någon. Att finnas med i ett sammanhang, att vara älskad och kunna älska någon annan är hälsobringande, det har vi känt till länge.
Kul med sådan här forskning, tycker jag, även om resultatet blir precis som man tror!
Mia
Min första geocache
Som jag berättade förra helgen hade jag lagt ut min första cache, men var inte helt säker på koordinaterna. Min GPS visade olika varje gång.
Igår gjorde jag ett nytt besök och eftersom den koordinat jag mest trodde på ledde mig rakt på cachen så sände jag iväg den till moderatorn. Den publicerades på sidan någon gång under natten och vid 09.30 loggades den för första gången!
Det är litet av en sport för vana geocachare att vara den första som loggar, så det brukar oftast ske väldigt snabbt. Många har superkoll på alla nya cacher som presenteras. Nu ska det bli intressant att se hur ofta den loggas, då den inte finns i något samhälle.
Mia
Hösten
Idag blev jag fundersam - är hösten redan här!?
Jag fann flera så här färgglada löv på marken vid min promenad.
Mia
Jonas Falk och rånmord
Jonas Falk, född 1828, rånade tillsammans med sin svärfar Anders Frid postdiligensen vid Tunarp, Sandhems socken, den 22 augusti 1854. Rånet utfördes ungefär vid grindstolparna i närheten av Stenli gård.
Postdiligensen framfördes av postiljonen A.M. Nilssén och drängen Sven Larsson. Nilssén avled på sjukhuset i Jönköping den 8 september samma år. Falk och Frid togs senare i Stockholm och båda dömdes till döden vid ting i Slättäng. Frid benådades till livstids straffarbete. Falk avrättades på Svedmon, Hökensås. Det finns en sägen om att det alltid finns färska blommor vid Jonas Falks grav än idag, men det stämmer inte helt. Men väldigt ofta är graven prydd med färska blommor.
Idag är det endast en "traktorväg" fram till grinden. Jag hittade inte dit men fick hjälp av en kvinna med lokalkännedom. Hon berättade även litet om torpen som vi passerade. Idag används de mest som sommarbostäder, men hon kunde berätta om skolkamrater som bott i dem.
En vacker väg att promenera som gav mig känsla av Småland 50- och 60-tal. Nostalgi. Jag hoppas att torpen bevaras! Kvinnan som visade mig vägen berättade att det numer är nedhugget vid grinden, men tidigare har det varit skog på båda sidor om det. Med det i färskt minne så är det lätt att tänka sig att det var en lämplig plats för ett överfall även om det ligger så nära bebyggelse.
Jag upptäcker också att i morgon är det exakt 156 år sedan överfallet skedde!
Mia
Nattfåk
Tidigare har jag läst Skumtimmen av författaren Johan Theorin och tyckte den var väldigt bra. Nu har jag läst efterföljaren Nattfåk som utsågs till 2008 års bästa svenska kriminalroman.
Jag tycker inte den är värd så höga betyg som den fått, den fängslade mig inte alls på samma sätt som Skumtimmen gjorde. Skumtimmen tyckte jag var mer realistisk, innehållet kändes verklighetsförankrat vilket jag inte riktigt kunde känna med Nattfåk. Förmodligen är jag en person som vill kunna hänga upp en romans innehåll "på riktigt". Jag är inte mycket för andlighet, mystik och sådant som inte finns några belägg för - jag tror det är detta som gör att jag dissar boken - nästan i alla fall.
Betyg 3/5 får den, så helt kass är den förstås inte! Men en besvikelse då jag väntat mig mer.
Mia
Kuriosa
I den månad vi befinner oss just nu, (augusti
2010) finns det:
Detta lär bara hända en gång på 823 år! Den informationen fick jag genom en mailinglista. Tack Kerstin B för informationen.
Mia
- fem söndagar
- fem måndagar
- fem tisdagar.
Alla i samma månad!
Fyra små flickor
Fyra små flickor från Småland har vuxit upp och blivit vuxna kvinnor. Ja, jag syftar på mig själv och tre klasskamrater från det som idag motsvaras av grundskolan. Våra vägar skildes åt. Jag har skrivit om oss tidigare att vi planerade att ses under sommaren...
Nu har vi fått ihop planeringen och alla fyra kan slå sig lösa en helg, sitta och prata. Jag hade kontakt med en av dem tills 25-årsåldern tror jag, de övriga har jag nog inte haft kontakt med sedan våra vägar skildes som 15-åringar när skolan var slut. Det måste varit 1965.
Skitkul ska det bli!
Mia
Arbetslivet
Tänk vad arbetslivet tar mycket tid, på bloggandets bekostnad!
Tre arbetsdagar har avverkats i relativt lugnt tempo, men det känns som om höstens arbete är på gång och att redan nästa vecka drar det igång i full fart igen. Tungt att komma igång, men som vanligt, efter ett par arbetsdagar börjar jag känna mig varm i kläderna. Skönt på sätt och vis... samtidigt med litet avsaknad av ledighetsdagarna.
Som jag säger till de som frågar... jag hade kunnat haft ytterligare fyra veckors ledighet utan några som helst problem att fylla dem... :-)
Mia
Behålla goda vanor
Jag tillhör dem som brukar gå ned i vikt under längre semester. Det beror på att jag rör mig betydligt mer under semestertid än i mitt stillasittande arbete.
När jag kom hem ikväll och ätit kvällsmat så blev jag "nästan" sittande, men jag tänkte att jag ska försöka behålla mina goda vanor litet till. När det är mörkt på kvällarna när jag kommer tvivlar jag på att jag lyckas komma ut på promenader...
Apropå viktnedgång, ingen stor minskning men det märks på mina kläder i alla fall...
Mia
Geocachare ett tåligt släkte!
När jag läste Ailas kommentar till mitt inlägg om min första geocache som jag håller på att lägga ut, så kom jag att tänka på ett par kommentarer jag nyss läst på sidan för en cache.
Läs här.
Ja, det är inte alltid jag lyckas logga dem jag tänkt, även om jag finner dem. De sitter för högt eller på sådana ställen så jag inte äventyrar mitt liv, t.ex bergsväggar. Det känns litet irriterande för stunden, men ibland har jag ju utläst det redan innan jag beger mig dit. Den jag länkat till i inlägget, kommer jag inte ens att leta efter! Vid något tillfälle har jag hämtat en stege och plockat ned cachen precis utanför en fotobutik. När jag klättrade ned för stegen upptäckte jag en man stå och kolla in mig väldigt noga, trots att det var tidig söndagsmorgon. Klart han funderade på vad jag höll på med!
Sådana cachar som den jag länkat till eller andra konstigheter kan kännas irriterande, men sedan tänker jag att män blir aldrig vuxna! De måste hela tiden få utmärka sig och testa gränser och briljera! Det är bara att acceptera. Jag kan också upplysa om aquila_sw som lyckats klättra så högt är pensionär, alltså ingen ungdom! Det var tillsammans med honom och några till som jag tog min allra första cache.
Mia
Första cachen utlagd
Nu har jag lagt ut min första geocache i närheten av ruinerna efter bränneriet som syns på bilden ovan. Detta finns strax intill Eriksgatuleden som jag berättade om i föregående inlägg.
Jag väljer dock att inte publicera cachen än, jag ska åka dit en gång till. När mycket magnetiskt, eller stora hus, skog, elledningar eller annat finns som kan störa gps-en kan det vara svårt att finna rätt koordinater. Jag återvände gång på gång till min utlagda cache, men fick olika koordinater varje gång. Skillnad 6-7 meter. Jag vill göra det så noggrant som möjligt, annars är det inte kul att leta efter cacher...
Hade jag vetat detta så hade jag valt ett annat ställe... för härifrån till cachen är det fyra mil, enkel resa. Men vad gör man inte för sin lilla hobby.
Mia
Hålväg
Vet du vad en hålväg är för något?
Ja, någon av er vet det kanske, men när jag steg upp idag på morgonen hade jag ingen aning om vad det är för något. Nu vet jag och jag tänker dela med mig av min nyfunna kunskap.
Hos Wikipedia finner jag följande information: "En hålväg är en sorts fornlämning som består av en fåra i marken som bildats av att det fordom gått en väg där. Fåran har blivit till av slitage från hovar, klövar och fötter samt av förstärkande regnvattenserosion. Där en väg på grund av nednötning blev för "dikig" eller på annat sätt obekväm valde man att gå vid sidan om det stället och därför kan man i hålvägsområden ofta se flera parallella stråk. Vissa hålvägar är tämligen V-formade i genomskärning, medan andra kan ha en mer U-aktig form, som visar att de fortfarande använts när man börjat använda vagnar. Hålvägar finns oftast i sluttningar eller på åsar."
Idag har jag vandrat en bit på Eriksgatuleden (se beskrivning litet längre ned i inlägget) och kom då i kontakt med begreppet. Bilden ovan visar en jättefin hålväg, den var inte riktigt lika tydlig och bred överallt, men det var ingen tvekan om att det var en stig i alla fall.
När jag kom upp för ett krön när jag var inne i en hage så stod jag öga med öga med tre stora hästar. Jag hälsade på dem och de trodde säkert jag hade något gott med mig för de var väldigt intresserade av mig och mina kassar. Tyvärr så hade jag endast kamera, gps, svampar och sådant i kassarna och det var inte intressant för dem. Men de följde efter mig så nära så jag var nästan beredd på att få en skobeklädd fot på min häl. Men de visste var de satte sina fötter... och jag kunde säga hej då med hela hälar i behåll. Men de flåsade mig i nacken så det blev inget foto på pållarna, tyvärr!
"Leden: Längs Eriksgatuleden kan du bokstavligen känna tidens vingslag. Här kan du följa den gamla tidens färdvägar som bestod av ridstigar. Dessa kring Sandhem har använts i minst tusen år. Namnet Eriksgatuled har sitt ursprung från kung Magnus Eriksson som år 1335 red runt sitt rike för att säkerställa sin status i de olika delarna. Leden användes senare av andra kungar i samma syfte. Förutom kungarnas Eriksgata var leden givetvis en viktig del i infrastrukturen för handel och den gav tillgång till de många kvarnar som fanns längs Tidan. Under en period användes leden även för vallfärd till Olof den heliges grav. Olof är Sveriges skyddshelgon.
På din vandring genom landskapet blir du ständigt varse spåren av de gamla hålvägarna. De ser ut som stora vågor som på sin väg genom landskapet stelnat och bevarats. Ofta ser du ett flertal hålvägar som löper parallellt. Hålvägarna uppstod när man red genom det sandiga molandskapet. Framförallt skodda hästar och vagnshjul ökade på slitaget. Då stora delar av området är för magert för jordbruk har hålvägarna bevarats väl." Citerad text hämtad här. Mycket intressant och härlig skogspromenad.
Mia
Rötmånad
Ingen har väl undgått att vi är mitt uppe i rötmånaden? I den här fuktiga väderleken så frodas möglet bättre än vanligt, tror jag.
Döm om min förvåning när jag öppnar min diskmaskin och skulle ställa in mer disk där. Då upptäcker jag att det bildats mögel på undersidan av en kaffemugg... ja, min fina 60-årsmugg jag tidigare berättat om hade drabbats av angrepp!
Eftersom jag lever ensam så fyller jag inte en diskmaskin så snabbt, men brukar vara noga med att skölja av disken så att det inte ska lukta illa i maskinen. Men vad kan jag ha haft under den muggen när jag använde den senast!? Ja, hjärnkontoret funderar!
Mia
Gömma grejer
Nu har jag laddat upp med burkar i olika storlekar så att jag kan lägga ut geocacher i naturen. Ett nytt steg, och det är litet kul. Har en del intressanta platser i tankarna som jag vill förära med en burk. Kanske redan i morgon.
Det som är viktigt med burkar som ska ligga utomhus året runt med penna och papper är förstås att de är vattentäta. Ibland är det litet si och så och då får cacheägaren byta ut loggremsan gång på gång. Det är ju inte så kul förstås.
De större burkarna placerar jag ut i naturen, de mindre kanske hamnar i sta´n eller någon tätort i alla fall.
De allra minsta kom inte ens med på bild!
Mia
Broar
Gamla broar är många gånger vackra och dessutom ligger det ett konsthanverk bakom! I eftermiddag drog jag ut på en utflykt till Östergötland och besåg bl.a den här bron.
Mia
Semestern slut
Nu är fyra veckors semester slut för min del - för den här omgången! Men det kommer mera förstås.. Nästa år! Och litet till innan dess... har några semesterdagar kvar!
Det är lätt att vänja sig vid semesterlivet, att man får styra sin tid helt efter eget intresse och vilja. Samtidigt så vet jag hur det känns att vara arbetslös. Länge sedan nu... men ofrivillig ledighet är inte lika uppskattad. Det är bra att komma ihåg, tycker jag.
Mia
Öronproppar
Något som jag fann högst märkligt var att både utanför och inne i Scandinavium så gick det runt tjejer och killar och sålde öronproppar i väntan på att Cohen-konserten skulle starta. Vi frågade en av tjejerna VARFÖR - för både jag och min väninna åker inte till konsert för att ha öronproppar i öronen. Tjejen såg road ut slår ut med armarna och säger "Jamen, det är ju konsert"!
Vi vände ryggen åt henne litet förnärmade och menade att vi vill lyssna... det är därför vi var där. Vi var också helt överens om att OM ljudnivån är så hög att man behöver öronproppar så är det underbetyg till arrangörerna. Men det var mycket behaglig ljudnivå... Förmodligen fler än vi som funderade litet över det här innan konsertstart för när det blev paus så hör jag att det pratas litet här och där om just att ljudnivån var mycket behaglig.
Jag har varit på många konserter genom åren, men aldrig på Scandinavium tidigare. Jag hoppas att det är lokalt för dem, det här med öronproppar.... tycker det är bättre att de anpassar ljudnivån så folk ska slippa stänga ute det ljud som de betalat för att lyssna till!
Visst är det sjukt om man ska behöva skydda öronen för att gå och lyssna på konsert!?
Mia
Cohen
Igår så var det dags för Cohens Göteborgs-konsert och jag och en väninna var på plats i god tid. Vi hade åkt från Jönköping i så god tid så vi hann gå och äta och prata en stund. För min del blev det en pastarätt - vi besökte en italiensk restaurang. Vi var alltså mätta och nöjda när vi var redo för att besöka konserten! Varmt och soligt väder bjöd Göteborg på också - då - när konserten var slut så storgrät himlen!
Scandinavium var inte fullsatt, men där var väldigt mycket folk och efter pausen så framkallades en magisk stämning. Vi, publiken, ville inte släppa Cohen och hans orkester, de var helt enkelt FANTASTISKA. Jag har inga ord för att uttrycka hur bra det var och den förtätade stämningen som fanns i Scandinavium. 23.30 avslutades konserten efter massor med extranummer!
Det var värt varenda krona och böket med att resa dessa 15 mil i augustinatten.
Pigg som attan när jag kom hem, hade svårt att somna, musiken fyllde mig fortfarande.
Nu ska jag äta frukost!
Tillägg: Läser GT:s (eller om det nu är Expressens) recension... ja den förmedlar samma känsla som jag ungefär... Läs om Musik som en smekning.
Mia
Igår kväll önskade jag att jag hade haft ett ännu bättre objektiv till kameran, än det jag har. Men de här fotona är jag väldigt glad för i avsaknad på bättre vara...
Nyklippt
Nu, gott folk, är håret klippt och jag känner mig litet mer fräsch än jag gjort de senaste dagarna. Men å andra sidan, jag har vistats mycket i naturen och varken fåglar, sniglar, myror eller andra djur jag mött på har blivit speciellt rädda för mig!
Mia
Närproducerat vore något...
Det är inte ofta jag nappar på kristdemokraternas idéer, men när det väl handlar om matfrågan så kan jag ge dem en eloge att de lyfter upp den på bordet. Det är inte rimligt att mat ska fraktas land och rike runt innan den serveras i skolor och äldreboenden, t.ex.
Maten borde tillagas inom kommunen i alla fall, helst på stället. Men med tanke på att ett lunchmål inte får kosta många kronor så finns det inte så mycket att spela på. Det vore förstås bra om politikerna tog beslut som gör att kommuner och landsting blir tvungna att avsätta en större summa pengar för måltider. Skolbarn och de som bor i olika äldreboenden borde inte äta samma mat, dag efter dag. Äldre får nedsatt smaksinne och borde få betydligt mer smaksatt mat än barnen och de behöver även mer fett i sin kost än vad skolbarnen bör få.
Lyssna på dietisterna - de är intressanta att lyssna till när det gäller mat. De har mycket kunskap i ämnet, de arbetar ju dagligen med matfrågor!
Mia
Klippning
Idag tog jag mig äntligen i kragen och cyklade ned till centrum för att få till stånd en klippning av kalufsen! Jag går oftast till en drop-in-frisör, men där fanns ingen tid för det jag ville ha gjort idag!
Jag gjorde en tidsbeställning tills i morgon, så nu ska det äntligen bli av!
Mia
Höst
Igår kväll konstaterade jag att hösten verkligen har gjort entré, sedan får vi sommarälskare tro vad vi vill!
Jag gav mig ut på en naturrunda vid 18-tiden, solen sken och det var varmt och behagligt. Jag hade GPS-en med mig och planerade mig ut i buschen i ett område som jag aldrig tidigare besökt, cirka två mil hemifrån. Så här vackert var där (se bilden ovan) när jag anlände! Flanerade, förflyttade mig till ett annat ställe där jag letade efter en "gömma" länge, länge innan jag gav upp, då kunde skymningen redan skönjas! Innan jag var hemma 22.00 var det riktigt mörkt, höstdimma hade lagt sig i stråk på vissa vägavsnitt.
Jag konstaterade med litet sorg i hjärtat att hösten redan är här! Visserligen har vi både stor del av augusti, hela september och oktober kvar, som jag också trivs i, innan den dystraste tiden är här. Geocachingen är en bra hobby, den tar mig till platser som jag aldrig annars skulle kommit till annars. Dessutom får jag en helt annan uppfattning om hembygden och trakterna här omkring.
Varför går våren och sommaren så himla fort!? Hinner jag uppleva den tiden på året bättre den dag jag blir pensionär? Jag är inte så säker på det, men jag hinner förstås uppleva ljuset även under den mörkaste årstiden då.
Mia
Kärlekens innersta rum
Jag har länge varit nyfiken på litteratur av Björn Ranelid då jag tycker om att se och lyssna till honom i radio-/TV-program. Samtidigt så har jag haft en känsla av att han är "svårläst".
Nu har jag läst Kärlekens innersta rum. Det är den första boken jag läst av nämnde författare. En ganska fascinerande bok. I början av boken fick jag dock gång på gång tänka på hur Ranelid talar för att få in rätt läsrytm vilket var tvunget för att förstå innehållet.
Slutkommentaren är att han är mer lättläst och läsvärd än vad jag trodde. Den här boken fick endast betyg 2/5 av mig, trots att jag egentligen hade velat ge den en trea. Det blev endast en tvåa med tanke på att det är tydlig skillnad i hur jag gillar de böcker jag tidigare givit en trea.
Läsvärd är boken, för de som liksom jag är nyfikna på Ranelids författarskap.
Mia
Brandvarnare
Brandvarnare är bra att ha och borde finnas i alla hem. Jag känner personer som med all säkerhet räddats till livet av en sådan. Men... jag har även upptäckt att de kan i sämsta fall nästan driva mig till vansinne.
Jag har en brandvarnare som sitter i hallen, en något "konstig" placering tycker jag. Flera gånger har jag tänkt att det är i köket som den borde sitta, jag tror det är i kök eller i badrum som bränder oftast uppstår. Fläkt, spis, fett, kyl- o frys m.m utrustning man har där. I badrum har många tvättmaskin och kanske torktumlare.
Hur som helst, nu under semestern började min brandvarnare sända ut små pip, en förvarning om att batteriet behöver bytas. Då jag inte har varit hemma så många timmar så fick den pipa några dygn. Men en dag tröttnade jag, tog ned den, tog bort batteriet, jag hade då hunnit bli himla irriterad på pipandet. Endast några sekunder efter att jag monterat bort batteriet så hörde jag ett svagt pip som från en brandvarnare. Det är inte möjligt, tänkte jag... hallucinerar jag?!
Pipen fortsatte, fast inte i den omfattning som tidigare, och betydligt lägre så jag visste knappast om det var pip eller ej. Jag kollade igenom lägenhetens tak och väggar väldigt noga, jag funderade över om det finns ytterligare en brandvarnare som jag inte tidigare sett? Men nej, efter flera rundor så uteslöt jag det. Pipen tilltog dock i styrka efter några dagar och nu var det ingen tvekan om att det var ett batteri som behövde bytas, men jag visste inte var. Mycket irriterande! Jag hade väldigt svårt att lokalisera varifrån ljudet kom då det var så långa uppehåll mellan dem.
I helgen som gick så förstod jag vad det handlade om! I ena lådan i köket har jag sett en brandvarnare fastmonterad. Ända sedan jag flyttade in i lägenheten för ett år sedan har jag tyckt det varit en konstig placering, men inte tagit in det helt att det var en aktiv brandvarnare!
Batteriet åkte ut bums från den brandvarnaren och tänk så skönt att slippa dessa små enerverande pip som nästan gjorde att jag började fundera på om de var verkliga eller hjärnspöken...
Ordningen är återställd i hemmet! Båda brandvarnarna är på plats med nya batterier! Slutet gott, allting gott.
Mia
Muta eller inte muta
Det har till och från viskats i media om att kronprissessparet Victoria och Daniels bröllopsresa är en muta. Nu har tre olika privatpersoner anmält händelsen och allt ska utredas juridiskt om det kan anses som muta eller ej. Jag har svårt att se detta som en muta, jag får inte ihop tanken. Personerna bakom anmälningarna misstänker jag är sådana som till varje pris vill skadliggöra kungahuset.
En muta är (enligt Wikipedia): "En muta är en gåva, en tjänst eller annan fördel till en tjänsteman eller annan person i maktställning, för att makthavaren ska särbehandla givaren, givarens anhöriga eller någon annan.
Givande av muta kallas bestickning. Tagande av muta kallas mutbrott.
En mutresa är en form av muta men där de mutade åker på resor istället för att få pengar."
Eftersom kronprissparet står utan makt har jag svårt att se vari givarens fördel skulle bestå? Kan någon förklara för mig.
Mia
Himlen har öppnat sig
Jag hade ju tänkt vara utomhus idag! Men himlen verkar ha öppnat sitt fönster helt och hållet - ned faller regnet... En och annan regnskur tål jag, eller ett stilla regn, men inte vill jag vara utomhus timme efter timme när det är så här blött.
I och för sig ser det litet ljusare ut just nu, men det gjorde det i morse också. Jag tror jag planerar in inomhuspyssel även resten av dagen. Det mesta av dagen i alla fall, litet vill jag ut oavsett väderlek.
Hur har du det, käre läsare, i din del av vårt avlånga land?
Mia
Hur tänker fp-ledaren?
Jag hör på dagens nyhetssändningar att folkpartiets ledare föreslår att föräldrar till störande elever ska sitta med på lektionerna. Det handlar inte ens om frivillighet utan det ska vara krav på föräldrarna.
Jag undrar hur Jan Björklund tänker? Ska föräldrarna strunta i sina arbeten? De flesta har ansvarsfulla och viktiga arbeten på dagtid som det inte bara är att säga att nu måste jag vara med i skolan ett par veckor. Och det finns även föräldrar med ett barn som kanske kräver att ha en förälder med i familjen. Hur ska en ensamstående förälder fixa det? Det finns faktiskt en del barn som endast har en närvarande förälder.
Jag vet inte om Jan Björklund börjar bli desperat inför valet eller om han lever så långt ifrån verkligheten att han inte inser hur det här skulle drabba både de enskilda familjerna och arbetsgivarna. Det är väldigt lätt att arbetsgivare blir mycket försiktiga med att anställa föräldrar till barn i skolåldern. Och det är förmodligen inte det som Jan Björklund har tänkt sig. Eller vill han ha tillbaka kvinnan till hemmen?
Jag har svårt att förstå hur den mannen tänker.
Mia
Dagen idag
Håret har behövt klippas under ett par veckor. Varje dag har jag tänkt.. nej, inte idag, i morgon. Igår tänkte jag att idag, lördag, måste jag helt enkelt klippa mig för det börjar se alltför ovårdat ut. Inte blir håret klippt idag heller!
Energin jag har känt fram tills för någon dag sedan är spårlöst försvunnen. Trots disigt väder så drar jag nog ut en runda i naturen, det har blivit vardagsmat för mig nu.
Mia
Rogivande
Musik finns för alla tillfällen och för alla olika musiksmaker, tror jag.
För mig är det olika sorters musik som gäller vid olika tillfällen. Ibland vill jag ha rogivande musik. Aaron Goldberg Trio Lambada de Serpente tillhör dem som jag gärna lyssnar till när jag vill ha litet stämningsfull musik i bakgrunden. Kanske även du gillar den här musiken!?
Mia
Att utmana livet
Jag kan inte förstå vad det är som driver en del människor att gång på gång utmana döden.
En del människor är riktiga fegisar, jag räknar mig dit. Jag tar risker, att leva är en risk, men jag tar inga onödiga risker. Bergsklättrare är en kategori människor som hela tiden utmanar sina egna resurser och även utmanar döden. De vet med sig att skulle de göra något felsteg så är det stor risk att de inte överlever. Trots det så fortsätter de gång på gång. Just nu tänker jag givetvis på den svenske bergsklättraren Fredrik Ericsson som omkom när han försökte bestiga K2. Han är endast en i raden.
Givetvis gör var och en vad den vill med sitt liv, men jag tycker livet är alldeles för kort och för värdefullt för att chansas bort. Unga människor som lämnar livet lämnar ett oerhört stort tomrum efter sig hos sina anhöriga.
Jag kan inte låta bli att sända ut en önskan om att alla människor ska bli mer rädda om både sig själva och om varandra. Var och en har bara ett liv och det är värt att göra det bästa av... Utmana livet, gott folk, det är livet värt!
Mia
Att semestra
Det finns många sätt att semestra, var och en finner det sätt man trivs med. Semestern är en avkoppling, samtidigt så är det väl känt att antalet skilsmässor ökar under tidig höst. Alltså efter semestrarna! Med det i tankarna kan man förstås undra över om ledigheten blir den avkoppling som det är tänkt att bli!? Ibland är det nog så att vi människor har för stora förväntningar på livet och på varandra.
I år har jag haft en mycket stillsam semester. Utan några större planer eller förväntningar. Jag har haft hemmet som bas, gjort dagsutflykter, gjort skogspromenader, läst, haft tid att reflektera över både det ena och det andra. Jag har umgåtts med släkt och vänner i större utsträckning än jag gör under resten av året. Man kan gott säga att jag har en underbar semester.
Jag brukar kalla mig för livsnjutare - och det är nästan så jag kan göra sällskap med tjuren Ferdinand under korkeken... :-) Ikväll efter regnet som föll i Jönköping hade jag lust att ge mig ut på en promenad. Åkte iväg till en liten sjö i närheten och där var så vackert, så vackert. Det är lätt att bli hänförd över naturen...
Vad har jag gjort mer av dagen? Ja, dels kollat på filmen "Bröllopsfotografen" och dels har jag varit på biblioteket för att lämna tillbaka utläst litteratur. Ett biblioteksbesök brukar oftast sluta med att jag lånar fler böcker och så var det även idag, tre böcker lades på hög i väntan på att bli lästa.
Dagen idag blev inte så mycket gjort för min del, men även sådana dagar behövs ibland. Latmasken måste få breda ut sig när det är semestertider...
Mia
SJ:s biljettsystem inte användarvänligt
Jag lyssnade på P1:s Plånboken igår. Där berättades om en kvinna som köpt en ombokningsbar biljett som var missnöjd med SJ. Först hade hon köpt en biljett för 1.000:- och sedan funnit en billigare biljett till samma resmål för 800:-. Självklart bytte hon, men känner sig missnöjd p.g.a att hon inte fick några pengar tillbaka. SJ behåller de 200:- för hennes räkning, men de ska användas inom tre månader!
Detta är helt OK enligt programmet, hade hon velat få tillbaka pengarna skulle hon köpt biljett som är återköpsbara - och den biljetten hade varit dyrare än den ombokningsbara.
Vad är det här för trams SJ håller på med? Jag tycker om att åka tåg, men jag tycker inte om deras biljettsystem. De som ligger på nätet kl 24.00 tre månader innan avresa kan köpa jättebilliga biljetter. Givetvis är det de andra resenärerna som får betala även dessa biljetter i slutändan. Låt folk betala vad det kostar, ha fasta priser det inger förtroende.
Jag skulle kunna acceptera att systemet med att ombokningsbar är dyrare än de återköpsbara om det hade funnits ordentlig information så allt vore glasklart för kunden. Jag har köpt biljetter där jag inte skulle få ett öre tillbaka om resan blev inställd av någon orsak, men då har jag vetat villkoret från början. Det tycker jag är OK. Sedan har jag köpt biljetter som är ombokningsbara - eller om det varit med återköpsrätt - jag kände nämligen inte till skillnaden tidigare. Som vanligt heter det säkerligen att det är kundens ansvar att ta reda på villkoren!
Jag blir minst sagt irriterad när jag tänker på utvecklingen runt prissättning idag. Telefonbolagen håller på och konkurrerar med varandra, säljer med en massa konstiga argument, elprisernas olika villkor - samma där, tågbiljetter lägger jag i samma pott. Det är vi kunder som får betala kalaset - och företagen tröttar ut kunden, många äldre har de dyraste alternativen för att de inte orkar bry sig, eller förstår vad det handlar om. Kunde jag så skulle jag bojkotta sådana här företag, men det går inte. Jo, SJ skulle i och för sig kunna bojkottas! Det finns andra ressätt.
Mia
Ålleberg
Jag har planerat att jag ska åka till Falbygdens Ost en dag under semestern och i eftermiddag gav jag mig iväg. Först kollade jag litet i butikerna, det är ju rea på sommarkläder litet varstans. Handlade en jeansjacka/jeansklänning i jätteskön kvalité och en tunika för litet festligare sammanhang. Ganska nöjd med köpen även om det förmodligen inte blir några favoritplagg. Det brukar jag känna redan i provrummet.
Sedan åt jag en god asiatisk middag på en av sta´ns krogar. Mätt och belåten begav jag mig till Falbygdens Ost, tyvärr fann jag inte vad jag sökte. Jag kollade efter muggar som de sålt tidigare... men det klart det är 5-10 år sedan. Förmodligen har de utgått så jag fick inte komplettera mitt förråd.
Jag hade också funderingar om jag skulle ge mig upp på Ålleberg för att leta cacher. Upp på Ålleberg kom jag, men den cachen som låg närmast ville jag inte ta när jag var ensam. Den var i brant sluttning och vem skulle leta efter mig om jag drösade ned där. Jag är mycket mer försiktig när jag är ensam än när jag har någon med mig. Däremot blev jag ganska svettig innan jag var uppe på toppen. Men där kunde jag sätta mig på en träsoffa och njuta av utsikten. Den sista biten innan jag nådde toppen tänkte jag bara på vattenflaskan jag hade i min lilla ryggsäck, jag var så törstig. När jag väl var uppe så konstaterade jag att vattenflaskan fanns i bilen!
OK, cacherna springer inte ifrån mig... de finns kvar ifall jag vill utmana dem en annan gång.
Naturen är fortfarande väldigt vacker en sådan här solskensdag. Jag arbetade ett par år i Falköping för några år sedan och jag kommer faktiskt inte ihåg att jag upplevde att min pendlingsväg var så här vacker. Men det klart, det var ju långt ifrån alltid solsken och sommar...
Mia
Erotikmässa i Jönköping
Sista helgen i augusti ska det bli erotikmässa i Jönköping. När jag först läste om det så tänkte jag att det kan vara spännande att besöka. Men när jag sökte på nätet och får litet mer kött på benen så inser jag att den mässan kommer jag inte att besöka.
Erotik verkar än i dag handla om "Stripteaseshower, minimala kläder, sexleksaker och porrfilmer - allt under ett och samma tak.". Erotik för mig är mer förknippad med sensualism förmodligen, för det jag tänkte på var konst i olika former som antyder sex!
Det kan vara ett tips att fixa en sensualism-mässa. Tror det skulle locka de med några år på nacken. Betydligt mer än porrfilm och striptease! Striptease var spännande när jag är i 20-årsåldern, idag vet jag mycket väl hur nakna kroppar ser ut i alla åldrar...
Anordnas en sensualismmässa i Jönköping så kommer jag som en av besökarna!
Mia
Pladask
När jag hade funnit den cachen jag loggade idag och var på väg tillbaka till bilen, en promenad på cirka 400-500 meter så gjorde jag en rova. Jag gick och kollade på min GPS och snubblade över en trottoarkant...
Jag flaxade med armarna för att hålla balansen, jag ville ju inte falla! Dels så är asfalt ganska hårt att möta så där hastigt... och inte är det kul inför andra människor... att folk såg mig var ju ingen tvekan... Men nog damp jag. Pinsamma fall här i livet brukar jag förklara bort med att det endast är ett bentäthetstest. Vet inte om någon tror mig... Men i regel är det halka på vintern som gör att jag faller som en fura... den här gången var det min GPS som var boven i dramat.
Hittills har jag betraktat min hobby som hälsobringande, mycket promenerande, många vackra platser jag får besöka... men det kan förstås bli min död också, i värsta fall. Men i så fall dör jag under trevliga former.
Blev jag skadad, undrar säkert någon läsare. Nej, när jag väl suttit några sekunder för att känna efter om alla ben var välbehållna så reste jag mig upp. Litet skrapmärke på ena underarmen och båda handflatorna och litet ömt på knäna, för övrigt inget. Om några dagar så är alla märken borta...
Varför känns det alltid så pinsamt att ramla när andra ser? Helst hade jag velat ropa... jag är nykter, jag snavade bara... När jag satt där på asfalten litet omtöcknad innan jag reste mig kändes det minst sagt pinsamt. Tror dock inte folk bryr sig så mycket...
Mia
Tänk om...
Tänk om Assur hade vetat att den här stenen han reste som minne efter sin far skulle beskådas av människor tusen år senare och till och med kablas ut via internet över hela världen. Ja, inte tror jag att min blogg läses över hela världen, men foto på stenen finns även på geocaching-sidan och den sidan besökes av människor från hela världen.
Och för oss nutidsmänniskor är det spännande att fundera över hur människorna levde då i Småland. Jakt och jordbruk - var det deras levebröd? Hur såg deras bostäder ut? Kalla vintrar fanns säkert även då... Var det öppet landskap eller fanns det mer skog i trakten än vad det gör idag? Ja, många frågor poppar upp.
Mia
Utflykt
Idag har jag gjort en Kronobergs-visit, alltid lika trevligt med tanke på att det är där jag är född och uppvuxen. När jag åkte söderut på morgonen så var det regn, regn och regntunga skyar överallt. När jag kom till Ljungby var det uppehåll, när jag kom till Hamneda, två mil söder om Ljungby, så sken solen.
Härligt, det blev ännu en dag med strålande sol. På väg hem så tog jag en cache, men den cache jag letade efter i närheten av den här vackra bron, den fann jag inte, trots att min GPS visade att jag var 1 meter ifrån den. Osis, men vacker natur och en runsten från 1000-talet fick jag stifta bekantskap med.
Klockan blev mycket så jag nöjde mig med en funnen cache. Det kommer fler tillfällen!
Mia
Sovvanor, förr och nu
Karin Johannisson berättade också i sitt Sommarprogram att Dagens Nyheter har i en artikel under våren angett att 24 procent av Sveriges vuxna befolkning lider av sömnproblem! 750.000 människor som ligger och vrider sig i sömnlöshet och inte kan somna endast i lilla Sverige. 1,5 miljon personer beräknas vara trötta på arbetet i vårt land varje dag för att h*n inte kunnat sova ordentligt.
Förr var sömnlöshet mycket relaterat till mörkerrädsla. Runt 1900-talets början började sovrummet domineras av en annan sorts sömnlöshet än tidigare, ett malande om oförrätter, eller om sådant man borde sagt eller inte sagt, enligt idéprofessorn. Hon hänvisar till Strindberg och Freud.
Varför är vi så fixerade vid att sova hela nätterna, undrade hon. Innan elektricitetens tid var sömnen ofta bruten, våra förfäder sov i två pass under natten. Mellanrummet användas till en promenad, mediterande, ett stilla samtal med sin sänggranne eller samlaget man var för trött för tidigare. Sedan sov man vidare så att det tillsammans blev lagom mycket sömn.
Hon berättade också att i experiment i vår tid där människor lever utan belysning sover man också i bruten sömn, uppdelat på två sömnpass. Den vakna tiden mellan sömnpassen användes till att fundera och reflektera i mörkret, gå igenom vad som hänt och vad som skulle komma mm. Det låter ju klokt och bra. Problemet idag är ju att gå och lägga sig så tidigt att man ändå får tillräckligt med sömn trots vakentiden.
Kanske är det så att alla de som anser sig ha sömnproblem egentligen lever efter människans biologiska klocka. Problem blir det endast när personen själv upplever det som ett problem!?
Ett Sommar-program som jag tyckte var hörtvärt!
Mia
Tårarnas historia
Sommarvärden den 26 juli, Karin Johannisson har skrivit böcker om kroppens och känslornas historia. I Sommar-programmet pratade hon bl.a om hur vi gråter idag och hur vi har gråtit tidigare. Idag gråter vi både när vi är glada och när vi är ledsna. Tidigare har det inte ansetts manligt att gråta, idag är det helt OK även för män att gråta.
Man kan gråta när man slagit sig, när man är upprörd, olycklig, på begravning osv, men även om man vinner något, på bröllop ja av både glädje, sorg och lycka kan tårarna komma idag.
Vad är gråt för något? Enligt Wikipedia "Gråt är ett emotionellt betingat beteende hos människan. Beteendet, som har en kommunikativ funktion, är endast delvis viljestyrt och består av en kombination av tåravrinning från ögonen, speciellt andningsmönster. Ibland förekommer ett ljudligt läte, vilket ofta blir mer påtagligt om den gråtande försöker prata.
Det speciella mönstret i andningen består av att framför allt utandningsluften pressas fram stötvis på ett sätt som påminner om det vid skratt, varvid upprepade, korta kluckande och frikativa ljud uppstår i de övre andningsvägarna, då stämbanden försöker parera de plötsliga avvikelserna i luftströmmen. Den kraftiga tåravrinningen får ofta den gråtande att då och då snörvla, det vill säga göra en kraftig viljestyrd inandning genom näsan för att förhindra utrinning genom denna. Gråt kan också framkallas på grund av smärta.
Gråt framkallas framför allt av känslor som felaktigt upplevs som negativa, exempelvis sorg och förtvivlan, men kan även framkallas av oerhörd lycka eller andra starkt upplevda känslolägen. Förutom att ha en rent informativ funktion för bevittnande personer väcker gråten ofta medlidande hos dessa, vilket kan gynna den gråtande och därmed torde vara den främsta funktionen. Precis som skratt och gäspningar tenderar gråt vara socialt "smittsamt"."
På 1700-talet var gråten ett kommunikationssätt... gråten krävde ett svar. Det var ett tecken på att man inte var oberörd. Följdes känslan och tårarna åt? Man grät inte över privata sorger... gråten var fin endast om det kunde förknippas med ädla känslor. Men gråten skulle vara kontrollerad, inte hysterisk, spasmer, hicka och snorande var missklädsamt! Ja, det gällde att gråta på rätt sätt och rätt ställe, enligt idéprofessorn.
Senare blev gråten inte alls så accepterad, det blev tecken på svaghet.
Det här sommarprogrammet var intressant och även musiken gillade jag. Har du funnit ovanstående rader intressanta vill jag rekommendera dig att lyssna på programmet!
Mia
Underbar dag
Det var utlovat regn tills idag och jag räknade med det. Mulet på fm men sedan har vi haft bättre och bättre väder. Ikväll är det vindstilla och solsken, en mycket behaglig afton.
Första delen av dagen gjorde jag en massa nyttigheter, sedan kom ena sonen så vi åt middag och fikade tillsammans och bubblade förstås. När han drog iväg för att kolla J-Södras hemmamatch så läste jag en stund, men kände att jag ville ut. Jag har varit ute på en ljuvlig kvällspromenad.
Bubbel, bubbel utan att få något sagt... :-)
Mia