Nog blir jag fundersam
Nog blir jag fundersam över domen som Per-Anders Pettersson har fått. När Per-Anders såg att en kvinna överfölls av en våldsman så illa så det var fara för hennes liv grep P-A in på ett rådigt sätt, men slog för hårt! Först slog han ett slag mot våldsmannen, men när denne inte reagerade slog han en gång till - litet för hårt, enligt domstolen. Ja, med facit i handen så var slaget för hårt då skallbenet spräcktes på gärningsmannen.
Straffet blev 1 års fängelse samt att han ska betala 50.000:- i skadestånd.
Hur skulle han gjort när den påtände knarkaren höll på att döda kvinnan? Ringa efter polisen och låta ett mord ske framför ögonen?
Jag förstår domen rent juridiskt, men inte praktiskt i det här fallet. Mannen slog inte gång på gång i blint raseri, han var inte ute efter att slå ihjäl någon - utan tvärtom, rädda kvinnan från att mördas.
Det finns något som heter "sunt bondförnuft" - det hade behövts i det här domslutet!
Mia
Hoppas att han överklagar! Det låter ju helt orimligt.
Äsch, jag tycker man ska utdöma fler fängelsestraff mot dessa evinnerliga tjänster alla gör varandra. Tröttsamt. Jag övertygades av den här artikeln: http://lista.se/listor/darfor-ska-du-fa-fangelse-nar-du-hjalper-nagon-475/
Vansinne! Givetvis ska man inte använda sig av mer våld än vad nöden kräver... men hur ska man kunna avväga detta i en upphetsad situation då man försöker rädda någon ur en våldsmans grepp och där man faktiskt även utsätter sig själv för stor fara?