miatankar

 

Jag hörde en mycket bra diskussion runt den pågående bonusdebatten som förekommer både här och där idag. Det handlade förstås mycket om Vanja Lundby Wedins sätt att hantera sin styrelses beslut angående AMF-bonusen.

Vi har dubbla moralsystem i vårt samhälle. Ett för de flesta människor som knegar och har små eller normalstora inkomster och sedan ett moralsystem för toppcheferna. Avståndet ökar mellan grupperna och har så gjort under flera decennier så det är inget nytt fenomen. Det är omfattningen i löneskillnaderna som skenar iväg, det har övergått i girighet och fartblindhet enligt debattörerna i P1:s "Godmorgon världen".

Samma diskussion förs i västeuropa och även i USA så vi är inte unika på något sätt. Däremot så är irritationen stor i samtliga länder. Hur länge kan vi ha det här systemet kvar att vissa glider fram på en glidbräda medan den största gruppen av människor knegar på och kommer aldrig i närheten av dessa glassiga löner?

Det här borde vara en säker språngbräda för vänsterrörelsen om jag nu ska politisera fenomenet. Någon invänder säkert att Vanja Lundby Wedin är inte bättre än de övriga! Jag instämmer. Hon har gjort det svårt för socialdemokraterna att argumentera mot bonusar. Hennes hållning har inte varit proffsig och jag tycker att hon borde stiga åt sidan och lämna plats åt någon annan som LO-ordförande. Vanjas förtroende har förbrukats om det nu inte visar sig att hon faktiskt har blivit förd bakom ljuset. I så fall hamnar förstås diskussionen i ett annat läge.

Hur ska vi uppnå mer rättvisa i vårt samhälle? Vissa människor i Sverige har gått med på att sänka sina löner samtidigt som det avslöjas att vissa höga chefer får högre inkomster efter att ha lämnat sina tjänster än de hade när de arbetade! Skulle en metallarbetare som gått med på att sänka sin lön bli arbetslös, ja inte belönas den personen med högre ersättning. Vi vet ju vad som har hänt med a-kassan.

I programmets diskussion kom en intressant fråga upp som innehåller mycket sanning som borde leda till eftertanke. Har vi behov av syndabockar p.g.a dystra tider? undrade programledaren. Ja, det avleder uppmärksamheten från de systemfelen som finns i samhället. Det är dessa systemfel vi egentligen borde lägga energin på och diskutera ingående.

Ja, visst är det så, tycker jag! Det är inte enskilda personers avgång från sina poster som leder till förändring. Det dämpar endast ilskan hos allmänheten en kort stund. Det stora problemet finns kvar... Det är det som måste upp på bordet och diskuteras öppet, tycker jag.

Mia