Utbildning i rehabiliteringsprocessen och mina egna tankar runt de nya reglerna
Igår avlyssnade jag en utbildning i rehabiliteringsprocessen. Ett ämne som jag måste vara insatt i i min yrkesutövning. Vi har fått information om de nya reglerna på ett tidigt stadium, men nu börjar vi närma oss det läge där det finns risk för att ganska många långtidssjuka människor inte kommer att bedömas ha rätt till sjukpenning längre! Vad kommer att ske med dessa personer? Hur ska de kunna försörja sig? Det väntar alla berörda parter fortfarande på regeringens nya bestämmelser som förmodligen kommer att presenteras i höstens budgetproposition.
Man kan tycka vad man vill om de nya reglerna, och många, många är de som smått förfärat undrar var det ska sluta med nedrustningen på den sociala välfärden i vårt land. Visserligen har regeringen lovat att de inte ska hamna i en "fallgrop" utan att åtgärder kommer att presenteras. Jaja, fyra månader kvar till årsskiftet och det bör finnas en hel del människor som oroar sig för hur fortsättningen kommer att bli.
Under gårdagens utbildningsdag så deltog arbetsgivaren, representanter från Försäkringskassan, bl.a en medicinsk försäkringsrådgivare, tidigare kallad förtroendeläkare. Det är den här yrkesgruppen som är rådgivare åt kassans personal om de ska godkänna läkares sjukskrivning eller ej, eller rättare sagt rätt att uppbära sjukersättning! Det var intressant, jag har aldrig hört någon ur den yrkeskategorin att berätta om sitt yrke och sitt uppdrag. Idag har jag lite mer förståelse för dessa för mig tidigare diffusa tjänstemän.
Det som den medicinska försäkringsrådgivaren tryckte på var att hans uppgift är att bedöma arbetsförmågan hos individen. Den sjuke kan ha arbetsförmåga och då kan det bli hinder för att ha rätt till sjukersättning. OK, det resonemanget kan jag förstå... men det är inte det minsta i samklang med arbetsmarknadens krav idag. Kan inte folk prestera fullt ut så är det risk att individen slås ut. Då ska den individen prövas mot den öppna arbetsmarknaden.
Vem tror att människor med nedsatt arbetsförmåga, kanske nedsatt upp till 50-75% ska ha några möjligheter att få arbete hos någon annan arbetsgivare!? Ur min synpunkt så är det en illa genomförd reform. Jag känner till personer som har efter akut skadas läkning återgått till sitt arbete på 75 %, alltså har denne person en bit kvar innan den är helt frisk. Efter ett halvårs sjukskrivning, trots att personen bevisligen är på väg tillbaka till sitt arbete, i vart fall klarar personen sitt arbete upp till 75 %, så frågar F-kassans personal den behandlade läkaren om det finns möjlighet att den berörde skulle kunna stå till öppna arbetsmarknadens förfogande, alltså klara ett annat sorts arbete fullt ut! Jag tycker detta är horribelt, en person som trivs med sitt arbete, inget hellre vill än kunna bli frisk och arbeta fullt ut och där behandlade läkares prognos är att inom en någorlunda snar framtid ska individen ha nått det målet. Samtidigt förstår jag F-kassans respresentant, hon följer endast de direktiv de har fått från högre ort! Är det fler än jag som tycker systemet är horribelt!?
Sedan deltog representanter från Företagshälsovården vi anlitar, fackliga representanter gav sin syn på sin roll i det här arbetet. Rehabiliteringsprocessen är ett samarbete och det som betonas är att det är urviktigt att det här arbetet kommer igång snabbt p.g.a att hela processen från insjuknande till att man ställs utanför sjukförsäkringssystemet går betydligt snabbare än tidigare i vårt land.
Mia
Det är de som redan nu åker ut!
De har inte tagit hänsyn till något som helst1
De genomförde nya regler som ingen kan hantera, varken läkare eller handläggare!
Godtyckligt kan en handläggare döma som denna vill!
Läkarna ofta dåliga intyg, där inte allt tidigare står med!
Vården är inte bättre, fortfarande råder kö,väntetider!
Rehab och andra åtgärder finns inte för de som redan rensats!
Hela systemet är fel, man genomför inte sådant som inte fungerar!
Allt handlar om att rensa för att spara på slantarna så man kan göra skattesänkningar!
Finns inget humant i detta, ingen tanke på individer som lider,lidit under detta år!
Vi har de som släckt sitt liv också!
Och ´de som borde säga ifrån gör ingenting!
Läkare,handläggare,politiker ja alla nblandade i detta SKA ställa sig upp och hjälpa folket NU!
Intresant mycket intresant.
Sen ha i baktanke att INGEN arbetsgivare är ett dugg intreserad av att hå nån form av rehab, - arbete. Det kostar för mycket pengar - är krångligt osv. Rehab över huvudtaget är för det mesta ett skämt. OM man inte kan utföra det själv.
Problematiken du tar upp känns väldigt "nära" för min del, som du nog redan räknat ut.. Jag sitter ju i den märkliga situation att tidigare varit inblandad i andra människors rehabilitering inte minst när det gäller att ta emot och stötta i samband med arbetsträning när jag haft chefsposition.. Nu har jag ju själv blivit nödsakad att "överlämna mig" till detta märkliga system och regler som finns idag, med en vilja att komma tillbaka på något sätt. Det måste erkännas att det känns som "fritt fall", fast jag i grunden kanske har en betydligt större erfarenhet och kunskap om systemet än många andra i min situation.
När det gäller möjligheterna till framtida arbete har jag ju också suttit i den position där jag själv anställt medarbetare --- och ärligt, jag hade aldrig anställt någon med min sjukdomsbild idag!!