miatankar

Annandag påsk och jag börjar känna mig pigg och fräsch igen. Det hjälper som väl är med några dagars ledighet för att känna att jag är med på banan igen. Jag har ätit frukost och suttit och läst en stund i en ny tidskrift jag prenumererar på som heter "Språk". Det finns mycket intressant i den, bl.a en artikel om skrivstilar då och nu.

Den skrivstil våra barn lär sig i skolan idag, ja dess uppkomst berättas det om bl.a. Nog har jag hört under tidens gång att lärarna har varit kritiska och t.o.m mycket missnöjda med förändrade skrivstilar och här får jag litet mer fakta om hur och varför. Den skrivstil som skulle läras ut i svenska skolor fr.o.m 1975 kallades för SÖ-stilen (Skolöverstyrelsestilen) - bara det att den uppkallades efter styrelsen över skolorna gör att den låter tråkig i mina öron. Det kan väl ändå inte bero på dålig fantasi, det finns massor med människor med kreativt tänkande och så är jag övertygad om att det var på 70-talet också. I artikeln står det bl.a att "SÖ-stilen har till och med pekats ut som orsaken till särskrivning av ord." Det som var utmärkande med SÖ-stilen var att den inte höll ihop, t.ex g, j och y bands inte ihop med nästkommande bokstav och det var detta som upplevdes svårt i undervisningen.

SÖ-stil

Den lärare som senare la grunden för en ny enklare skrivstil, Inger Grälls Lind, säger om SÖ-stilen:
"- Vi hade jättesvårt att lära oss den nya stilen och såg ögonblickligen att det skulle bli väldigt svårt för våra elever. Men det var obligatoriskt att lära ut den". Först 1985 tillät SÖ åter andra skrivstilar men då visade det sig att det inte fanns läroböcker för andra sätt att skriva skrivstil.

Inger Grälls Lind gav sig i kast med att skapa en "ny" skrivstil. Det gjorde hon genom att ha samarbete med sina lågstadiekolleger. De hade den skrivstil som fanns innan 1975 som förebild och resulterade i en stil som kallas "Söderåsstilen". 1989 kom den ut i läroboksform och fick stort gehör runt om i landets skolor.

När man läser den här artikeln så låter det som om det var en hätsk strid mellan lärare och SÖ om hur barnen skulle lära sig skrivstil. Den ene läraren efter den andre verkar ha dömt ut SÖ-stilen och menade att barnen aldrig lärde sig att skriva snyggt på grund av den nya stilen. Men det framkommer också att lärarna inte lät sina elever träna och åter träna på att skriva snyggt, vilket gjorts tidigare.

Hur blev det då? "Idag är läget än mer splittrat än före SÖ-stilen. Runt landet används en mängd stilar, rent av olika inom samma skola. I den mån skrivstil över huvud tagt lärs ut är de flesta varianter på äldre tiders skrift." En fråga jag tycker som borde diskuras ordentligt är om det är bra att inte mer tid läggs på att träna handstil. Precis som det nämns i artikeln "Men frågan är om det egetnligen spelar någon roll vilken stil som lärs ut när så försvinannde lite tid läggs på att träna handstil." Det vet vi ju alla att träning ger färdighet. Och en stil kan vara hur snygg som helst, men tränar inte människan på den så blir den inte snygg vid användandet!

Nu förs det åter fram önskemål om införandet av enhetlig skrivstilsundervisning samt träning i handskrift såväl på lärarhögskolorna som under lågstadiet. Artikeln avslutas med "Kanske talar tiden trots allt för SÖ-stilen?

Ja, det här med vårt sätt att skriva det följer allt annat, gammalt kommer igen, det går i cykler.

Mia