miatankar

Tidigare i veckan så åkte jag till en vän i Hjältevad. Han är konstnär och jag ville se hans konst, har missat ett par utställningar han har haft i trakterna. Konst fanns det i mängder, jag kollade endast en liten, liten del. Jag kunde inte ta in hur mycket som helst på en och samma dag.

Det blev dock mer än tavlor, vi var ute på sjön Hjälten i en liten eka. Ett enkelt transportmedel i dessa tider då de flesta tycker det ska vara motorbåt, segelbåt eller liknande. I denna lilla båt (se ovan) hade vi en ljuvlig rutt i strålande sol och Smålands vackra natur.

Thomas Nordbrandt med ett av sina större konstverk. Läckert, tycker jag!

I ateljén, som är stor, fanns det hur mycket konst som helst, det gällde bara att upptäcka den i hyllorna! Kollade endast in en liten, liten del av allt som fanns, fann tre favoriter som kanske blir mina om ekonomin tillåter det efter den långresa jag ska göra i höst.

Jag blev bjuden på god mat och vi satt och pratade om litet av varje. Trevligt att ta del av andra människors tankar. Att umgås några timmar med en god vän borde jag göra oftare än vad jag gör. Nu på sommaren finns det både tid och lust för samvaro med andra människor.

Ett STORT TACK till Thomas för din gästfrihet!

Mia

Honungsbiets hemliga liv av Sue Monk Kidd är en annorlunda bok. Den handlar om ett barns sökande efter sin mamma. Men den handlar om så mycket mer; den utspelar sig i USA 1964 och den tidens syn på ras och religion. Jag skulle också kunna skriva att boken handlar om kampen mellan det goda och det onda. Lägger jag sedan till att den handlar om kvinnokraft så blir det en härlig kompott! Att författarinnan lagt in ett citat från bi-världen inför varje kapitel som en metafor till kommande kapitel är mysigt och klurigt i allra högsta grad!

Bäst skildrar jag boken genom att citera The State: "En mäktig berättelse om livsvisdom och de hemligheter vi alla bär inom oss. Innan jag hade läst första kapitlet till slut hade jag både skrattat och gråtit. Jag kunde inte värja mig, jag var tvungen att fortsätta resan med Lily, hennes färgstarka väninna Rosaleen och de underbara kalendersystrarna."

Huvudpersonen är fjortonåriga Lily, en flicka som växt upp i South Carolina. Hon bor hos sin pappa och hans hushållerska Rosaleen. Lilys mamma är död sedan flera år tillbaka och boken skildrar Lilys jakt på mamman. Vem var hon? I sitt sökande efter mamman hamnar Lily så småningom hos tre systrar, kalenderflickorna May, June och August, där hon finner verklig omtanke och kärlek och hjälp med att hantera sina egna känslor. Här får hon hjälp med att finna svar på många frågor om sin mamma...

Honungsbiets hemliga liv är en bok med många bottnar, går även litet i mystikens tecken. En mycket intressant och läsvärd bok som jag varmt kan rekommendera!

Betyg: 4/5

Mia

Under ett par dagar har jag vistats i Skåne. Jag besökte en väninna i Örkelljunga och vi hann bl.a besöka festivalen i Helsingborg. Där är bilden ovan tagen när Mikael Wiehe och en kvinna som jag inte vet namnet på, sjöng upp sig, eller kollade instrumenten eller vad det nu kan kallas.

Min väninna och jag fortsatte vidare efter att ha lyssnat på Wiehe en liten stund. Det var lätt att njuta av feststämningen, vädret var det bästa tänkbara. När vi flanerat så vi var litet trötta i fötterna blev det ett besök på en kinesisk restaurang där vi åt gott under gemytligt samtal.

Dagen efter blev det sol och bad vid Mellbystrand och jag badade förstås. Det gäller att passa på när jag är vid västkusten. Jag tycker att västkusten överträffar det mesta i badväg. Enda problemet är maneterna där.

Jag har aldrig bränt mig på maneter vad jag minns, men vid det här besöket simmade jag en stund, vattnet var varmt och behagligt. Förmodligen var det sista gången jag simmar i havet när jag vet att maneter finns där. Jag hade sett några få när jag vandrade ut, men de var inte många. När jag skulle känna efter med fötterna hur djupt det var dit jag simmat så fick jag "något" runt benen. Det visade sig vara en brännmanet. Det var ingen trevlig upplevelse, de ger väldig smärta under lång tid, mer ont än vad man kan tro!

Bild från folkvimlet i Örkelljunga

På fredagskvällen gick vi till Örkelljungas sommararrangemang "Kul i dalen"! Det här är en typ av underhållning som jag aldrig brukar besöka, men mångfald av aktiviteter tillför nya insikter och erfarenheter. Kvällens stora behållning var en ung tjej som heter Amanda, en lokal begåvning, tyvärr har jag glömt hennes efternamnet. Hon var kvällens höjdpunkt, tycker jag, trots att Magnus Carlsson (tidigare sångare i Alcazar och Barbados) var det stora dragplåstret. Amanda hade en fin röst och ett mycket trevligt scenframträdande, trots sin ungdom. Det kändes som hon skapade kontakt med publiken direkt, utan några större åthävor. Mycket trevligt att se sådant.

Min lill-semester i Skåne blev lyckad! Ett stort tack till Ingrid som kom med förslaget och inbjudan. Skåne har fördelen att det är nära till väldigt mycket. Nu är jag hemma och laddar om, för de här härliga sommar- och semesterdagarna måste jag bara ta vara på.

Mia

Nu äntligen är jag framme vid målsnöret som heter semester! Tre härliga veckor framför mig, då jag får göra vad jag vill, när på dygnet jag vill.

Vad jag har för planer? Inga stora planer alls, hälsa på släkt o vänner, kanske åka till västkusten någon dag eller ett par dagar om vädret blir vackert, alltså badväder! Titta på en del fornlämningar, ev åka till Bornholm och cykla någon dag... Allt beror på väder och lust. Sedan har jag en klädkammare som jag ska gå igenom ordentligt... välbehövligt, ja t.o.m nödvändigt. Läsa böcker, se filmer och ta dagen som den kommer. Det låter som ljuv musik i mina öron.

Livet är "gött" att leva just nu!

Mia

Nedräkningen pågår... :-)

Mia

Marie undrade vad jag köpte och den frågan passar bra, då jag nu fick ett nytt bloggämne alldeles av sig självt.

Halvmånen ovan hade jag med mig hem och inhandlades i ett stånd som Lena Hertz från Fagersta hade slagit upp där hon visade sina alster. Runt hennes stånd så var det stor trängsel.

Smycken av silverbestick

Igår skrev jag om smycken jag köpte som var gjorda av silverbestick. De kommer från Atelje 21 i Växjö, Gerd Irehammar heter kvinnan bakom verket. Gammalt silver, som är fria från nickel.

Gerd var en mycket trevlig kvinna som tog sig tid att prata även om det var mycket människor runt hennes smycken. Hon berättar att hon öppnar sin atelje dygnet runt bara hon får en påringning först. Hon har inga bestämda öppettider. Det är inte alls omöjligt att jag gör ett besök hos henne, hon finns ju nästan på hemmaplan.

Bordslöpare

Jag var på jakt efter en ny duk till mitt soffbord och fann sådana hos "Små Nära Ting". Det är Lisbeth Stenström från Kil som har vävt den. Jag tycker den är vacker och inte alltför vanlig. Är förstås roligt att ha prylar som inte alla andra har... :-)

Mia

Idag besökte jag den årliga slöjdmässan i Hjo. Där fanns massor med utställare från åtminstone Stockholm och övriga södra delen av Sverige. Några utställare kände jag igen, jag var nämligen på motsvarande mässa för två år sen, men jag fann en del nyheter för mig.

Stånd på stånd så långt ögat når

Området där stånden slås upp ligger i en vacker park strax intill Vättern och den förfogar över ett ganska stort område. Utställarna har alltså alla förutsättningar för att trivas och locka dit folk. Och besökare fanns det gott om, ju senare på da´n desto tätare med folk. Till vissa stånd var det näst intill omöjligt att komma fram om jag inte lugnt köade en stund.

Svalkar av tassarna i vattnet

Vädergudarna var på utställarnas och mässbesökarnas sida. Solen sken och var drygt 20 grader varmt i luften. Gemytlig stämning, ett tillfälle där svensken har lätt att öppna sig även för okända. Om jag handlade något? Jodå, har jag inte ekonomi till det, så skulle jag inte besöka en sådan här mässa, för kreativiteten är stor bland svenska folket. Det fanns jättemycket fina saker allt från smycken, målade stenar, tavlor, kläder, konstverk m.m, m.m.

Egentligen ville jag gör som hunden ovan, för trött i fötterna blev jag av allt vandrande o stampande. Blev en stunds vila i sängen när jag kom hem, kanske det blir fotbad också innan kvällen är slut.

Mia

I dagens nyhetssändningar har bl.a Gunnar Wetterberg, SACO:s samhällspolitiske chef, kritiserat alliansregeringen för att genomföra dåligt underbyggda förslag. Han pekar på bl.a fastighetsskatten, jobbskatteavdraget, förändringar av a-kassan, förändringar inom sjukförsäkringarna.

Wetterberg är noga med att påpeka att det inte är politikens innehåll han kritiserar, han tycker att en del av förslagen är bra. Däremot så borde stora utredningar kommit till stånd innan besluten togs, istället så har regeringen småduttat och ofta hamnat fel i del tekniska lösningar, allt enligt Wetterberg.

Besluten känns inte tillräckligt underbyggda, han t.o.m uttrycker att den nuvarande regeringen är mindre regeringsduglig än den tidigare! Det är mycket skarp kritik han presenterar, men inte så förvånande. Det är väl så många av oss känner det, att det ibland har gått så snabbt att allmänheten inte ens uppfattat vad som är på gång. Det uttryckte han också som en brist att reformerna är för svåra för allmänheten att förstå, att de inte hinner förankras. Han pekade på tidigare reformer, t.ex pensionsreformen för många herrans år sedan, som förklarades gång på gång så att medborgarna förstod vad det skulle innebära.

Beror snabbheten i att hela samhället har ett hetsigt tempo idag? Eller är det regeringens bristande erfarenhet som gör att idéer kläcks, diskuteras och genomförs innan allmänheten har tagit till sig och förstått?

Personligen tycker jag det var på tiden att någon lyckades sätta ord på det här fenomenet. Flera reformer som varit mycket dåligt underbyggda har snabbt drivits igenom. Kanske är det som Gunnar Wetterberg uttryckte det, att det skett så snabbt så allmänheten inte förstått. Jag har däremot tyckt och tänkt flera gånger att det har gått så snabbt så lagstiftarna inte själva insett hur konsekvenserna blir. Det är förstås än mer klandervärt att de inte sätter sig in i problematiken innan lagen är genomförd! Ett exempel på detta tycker jag är att folk som är arbetslösa måste söka arbete över hela landet och ta det om de blir erbjudna. Ingenting är sagt om hur dagis ska fixas på nya orten, ska sambo make/maka som har arbete på hemorten flytta med, eller ska familjen splittras? Osv... Ändringarna i sjukförsäkringssystemet är ett annat exempel. Jag tycker det är olyckligt att det är Försäkringskassans tjänstemän som pekas ut som syndabockar i felaktigt beslut vad gäller den cancersjuka kvinnan. Jag ser tydligt att det beror på otydlighet i lagstiftningen de nu får bära skott för!

Det är inte första gången Gunnar Wetterberg på ett enkelt sätt formulerar det jag har gått och tyckt o tänkt, men inte riktigt kunna sätta fingret på! Heder åt honom... :-)

Mia

I brist på annat att blogga om så blir det det här... :-) I helgen som gick fick vi mycket regn och då passade jag på att besöka shoppingcentret i Jönköping. Fann dessa båda prylar som fick hänga med mig hem. Dels en plånbok som jag var tvungen att fixa en ny och dels en handväsk-ryggsäck. Jag gillar att ha händerna fria till annat än att bära en handväska. Den här passar mig utmärkt då.

Med mitt resonemang så får de alltså räknas in som nyttoprylar...

Mia

"Jag är inte rädd" av Niccolò Ammaniti är en fascinerande och märklig bok som jag hade svårt att släppa när jag väl kommit in i handlingen.

Det är en barndomsskildring i en liten syditaliensk by. Det är ur nioårige Micheles perspektiv vi ser på livet, relationen till kamraterna och relationen till sin egen familj. En dag när han var tillsammans med några kamrater så kommer de till en ödegård. Där upptäcker Michele en liten utmärglad och fastkedjad pojke i en övertäckt jordgrop. Michele blir rädd och beger sig hem men kan inte låta bli att fundera på pojken i gropen. Vad gör han där? Varför är han där? Vem har fört honom dit? Så småningom så uppstår en sorts vänskap mellan pojkarna.

Boken är en stillsam skildring om barns utsatthet i en osund miljö. Barnen hålls i hårda tyglar och ska lyda sina föräldrar, samtidigt som boken skildrar barnets känsla för solidaritet och rättvisa.

Boken fascinerar mig och den får betyg fyra av fem möjliga, där femman är bäst.

Mia

Ett lovvärt initiativ har tagits av PRO och NTF i Jönköping, tycker jag. Alltför många kvinnor som lever i förhållanden har år efter år överlämnat ratten till sin partner. Det finns säkert många anledningar till varför det har blivit så, bl.a just traditionellt mönster.

Den dag maken blir sjuk och inte kan eller får köra bil, eller när maken går bort, ja, då blir många kvinnor mer isolerade än de skulle behöva vara om de inte tar tag i det här med bilkörningen. En arbetskamrat berättade för mig att när hennes far blev sjuk blev mamman tvungen att börja köra bil igen, i annat fall skulle de inte kunna besöka sin sommarstuga. Ja, livet kan förändras mer än det behöver göras ibland.

Alla är inte så företagsamma som kvinnan jag berättar om ovan och detta har uppmärksammats i Jönköping. PRO och NTO ska i höst starta tolv studiecirklar "med inriktning på att ge tanerna mer makt i förarsätet" skriver Jönköpings-Posten. De ska få en uppdatering i trafikregler, en uppfräschning i körtekniker och ett praktiskt slutprov av en riktig bilskollärare.

Som sagt, en enkel åtgärd som kan leda till större frihet för många kvinnor - en jämställdhetsfråga!

Mia