miatankar

För den läsintresserade är det säkert ingen nyhet att bokmässan i Göteborg pågår nu, avslutas idag. Jag har vid flera tillfällen besökt den årligen återkommande mässan och tycker att det är en trevlig mässa. I år har jag endast följt mässan på avstånd.

Bl.a har jag läst och registrerat att Åsa Waldau presenterar och signerar sin nyutkomna bok "Kristi brud - vem kan man lita på", den handlar givetvis om hennes egen beskrivning av hennes roll vid det s.k Knutbymordet i januari 2004. Bert Karlsson har givit ut den - vem annars? är min sponatana tanke!

Jag är givetvis en förespråkare för yttrandefrihet osv, men ibland funderar jag över varför vissa saker eller händelser ska uppmärksammas mer än nödvändigt. Hela Knutbyhistorien var en smutsig byk i Pingströrelsens namn, mord, mordförsök, sex, och hjärntvätt - ja alla smaskiga saker fanns representerade. Är detta något att skriva om? Hur kan Åsa Waldau sitta i Göteborg och presentera sin bok - en nyutgiven bok bör man väl kunna vara stolt över? Vore jag i hennes kläder tror jag inte jag skulle våga sitta och göra reklam för en sådan bok. Det finns fler människor som kan ta till våld när de blir provocerade! Har hon vakter runt sig eller hur kan hon känna sig trygg för sitt eget liv?

Hur som helst är jag glad för att leva i ett öppet samhälle - vi "allmänheten" får avgöra om boken är något vi är intresserade av! Jag är det inte. Men ändå, tillräckligt intresserad för att skriva det här inlägget i min blogg. Å andra sidan, att tiga ihjäl saker är heller inte bra.

Hur man än vänder sig har man ändan bak, heter det. Precis så känner jag mig ibland... bl.a i den här frågan!

Mia

Jag har tidigare sett avsnittet med Paul Potts, när han som en helt okänd kille från Bristol deltog i en tävling. Det är värt att titta på om och om igen. Han gjorde entré som en blyg, osäker kille, stammade och gjorde inget bra intryck. Man såg på jury-medlemmarna att de helst önskade att hans framträdande var över innan han ens hade börjat. Han var helt enkelt uträknad på förhand!

Men, när han väl började sjunga, ja, då tog han publiken med storm. Juryn fick ett helt annat kroppsspråk, intresserade, förvånade och begeistrade! Nu har Paul Potts enligt Sydsvenskan utnämnts till en av de som "gjorde vårt september". De skriver "Den 36-årige mobiltelefonförsäljaren från Bristol i England har haft ett osannolikt 2007. September blev månaden då Potts tog Sverige med storm.

Direkt upp på albumlistans förstaplats och en Sverigeturné inbokad." Kul tycker jag, jag köper gärna en biljett till en av hans Sverige-föreställningar om tid o plats passar för mig.

Här kan du se ett Youtube-inslag med Paul Potts från tävlingen. Jag tycker den här lilla uppspelningen är helt underbart!

Mia

Nästa vecka, v 40, 29 september - 7 oktober, är det den miljövänliga veckan. Förra året handlade det om kaffe, i år handlar det om miljömärkt textil. Svenska Naturskyddsföreningen informerar dels om butiker som säljer miljömärkta textilier, dels om att tillverkningen av textilier väldigt ofta handlar om stora miljö- och hälsoproblem. Bl.a skriver de "I textilfabriken används ofta farliga kemikalier och reningen av avloppsvattnet är bristfällig. Vid konventionell odling av bomull används enorma mängder bekämpningsmedel. Välj därför miljömärkta kläder och tyger."

Genom kampanjveckan önskar SNF öka kunskapen om textiliers miljöpåverkan hos allmänheten. Tyvärr, når man i regel oftast de redan "frälsta", medan de som bäst borde ställa sig frågan hur vi lever, inte ens hör talas om att det finns något som heter "Miljövänliga veckan".

Kanske är det dags för alla och envar att åtminstone testa något klädesplagg eller lakan-set som är miljömärkt!?

Min nästa fundering blir "vad innebär beteckningen miljömärkt"?

Mia

Utvecklingen i Burma blev precis så mörk idag som många hade fruktat.

Soldaterna försöker förhindra fortsatta protester tidigare idag, men när demonstranterna nonchalerade det och fortsatte sin fredfulla marsch så hände det som alla fruktat. Militären tog till våld och några människor dödades. Hur många är oklart just nu vad jag förstår.

Munkarna o nunnorna protesterar vapenlösa, de demonstrerar för sin längtan efter frihet, efter lugn o ro. Frihet för att få leva och uttrycka vad de vill i ett demokratiskt samhälle. Det vi anser som helt självklart och som borde vara varenda människas självklara levnadsförhållanden, kan jag tycka.

Men militärens rädsla för att mista sina privilegier tog överhanden och de försökte krossa protesterna med tårgas, batongslag och skott mot folksamlingar. Dagens Nyheter med flera tidningar berättar om dagens händelseförlopp.

Vad gör att militären är så rädda för vapenlösa burmeser? Vad är de rädda för? Måtte inte fler demonstranters liv släckas. Förmodligen är det en orealistisk förhoppning, tyvärr.

Vid krass eftertanke så är det förstås inte endast burmeserna som lever i diktaturer. Det finns många, många folk som har det så. Just nu är det dock Burma som får "all" uppmärksamhet. Det kan inte anses fel att världens blickar riktar sig till Burma just nu, men trots allt får vi inte glömma bort att det finns många diktaturer på vårt kära jordklot!
Mia

Det här inlägget började jag på igår, sedan blev det "liggande" för min hjärna försökte förstå sammanhanget då jag kände mig okunnig i ämnet. Det känns minst lika aktuellt idag, så därför fortsätter jag på det med vissa korrigeringar.

Varenda tidning och större nyhetssändning rapporterar nu om demonstrationen som pågår i Burma. En fredlig demonstration, vad jag förstår så finns "de bara till" och "visar upp sig" med budskapet att militären ska lämna makten och att militärjuntan uppfattas som folkets fiende. Ja, i och för sig är budskapet mycket tydligt och utan tvekan så provocerar det militärjuntan. Jag hoppas att juntan kan ta provokationen utan att starta ett blodbad!

Den som leder oppositionen i Burma är Aung San Suu Kyi och den kvinnan fick Nobels fredspris 1991.

Tills igår har de buddhistiska munkarna fått demonstrera ostört, men igår stoppades de av militären efter det att även nunnor anslutit sig till den fredliga marschen. Det verkar som om ihärdigheten och när antal demonstranter växer irriterar det juntan än mer. I dagens DN kan man läsa att alltfler människor sluter upp i demonstrationen och nu har juntan utfärdat en varning. Med andra ord har marschen gått in i ett kritiskt skede.

Tja, vad ska man säga om det här... Ska man tro det allra minsta gott om mänskligheten så är det förstås att juntan känner att det är läge att ge upp makten, att de inte är speciellt önskvärda. Jag håller tummarna för det goda och att landet övergår till att bli en demokrati. Om militären drar sig tillbaka så får man hoppas att det leder till demokratiska val och vem är i så fall mer lämpad än Aung San Suu Kyi? Visserligen är hon inte purung, 62 år, men hon har redan fått "folkets" förtroende och därför bör hon vara den som är mest lämpad, tror jag.

Mia

Hos Pumans dotter fann jag en liten rolig test. Sällan jag gillar tester, i vart fall där vi ska liknas vid djur, de brukar inte vara speciellt kul i mina ögon. Men det här lilla testet tipsar jag gärna om. Vill du själv leka litet så går du till testet här.


Så här blev svaret för mig
"Oavsett din yttre fysik bär du en liten knubbig och trygg ponnysjäl i din kropp. Du har inga stora behov av att hävda dig, men står ändå tydligt fast i din övertygelse om vad som är rätt och fel. Planering ligger dig varmt om hjärtat och dina planer liksom din personlighet är oftast mycket jordnära. Du har en positiv livssyn, älskar god mat och dryck och vill din omgivning väl. Men det är viktigt att du ser upp ibland för din omsorg om andra ligger ibland på gränsen till självutplåning och dina matvanor kan bli påfrestande för bältet."

Min kommentar: Jo, jag vill mina medmänniskor väl, men på gräns till självutplåning känner jag inte igen. Jag har lätt för att säga nej när det är något jag inte vill. God mat och dryck, jovisst älskar jag det och får alltid se upp med vikten. Mycket därför jag försöker motionera regelbundet.

Mia

Jag motionerar ganska regelbundet, ibland motionssimning, andra gånger tränar jag på gymet - konditions- och styrketräning. Detta gör jag i Rosenlundshallen här i Jönköping.

När jag kom dit för att simma igår så skulle jag förstås leta upp mitt kort, jag köper "mängdkort", ett för simningen och ett för gymet. Fann dem inte. Jag har dem alltid i plånboken i ett litet vitt plastfodral, båda där + kvittona jag fått när jag betalat dem. Kassörskorna uppmanar alltid vid köp att EJ förvara kort o kvitto på samma ställe... jag har hört, men har förstås inte följt deras råd. När jag så hade letat igenom hela plånboken blev jag lätt oroad men trodde att jag av någon anledning hade lagt dem hemma i lägenheten. Det blev ingen simning igår. Jag fortsatte leta i mitt hem när jag kom hem, utan resultat. Jag började bli missmodig och räknade faktiskt med att de var förlorade för mig, drygt 1.000 kronor rakt ut i tomma intet, tänkte jag...

Till sist tänkte jag att jag måste åtminstone ringa dit och höra om de har tagit hand om dem. Jag vågade inte hoppas på det, för vem skulle lämna in träningskort som inte på något sätt är personliga!? Jag vågade inte hoppas på att en så ärlig människa funnit dem. Men visst var det så! De fanns i receptionen och jag blev jätteglad. Den som lämnade in dem är anonym - men ett jättestort TACK till den personen!

Idag har jag varit och hämtat ut mina "kort" - och lovat att inte ha dem tillsammans med kvittona i fortsättningen! Dessutom simmade jag 1.000 meter ikväll innan jag var och handlade. Min äldste son har dessutom kommit till mig och vi har ätit våfflor och har det riktigt mysigt. Han stannar hela helgen, så det blir en del övningskörning den här helgen också.

Mia

Kastar några korta "ögon" i Aftonbladets nätupplaga på morgonkvisten. Och finner en kort artikel om en man i Venezuela som förklarats död och vaknade upp när han låg på obudktionsbordet!

Mannen uppges ha varit medvetslös efter bilolycka och därefter förklarats död. Det som gör att jag starkt ifrågasätter storyn är att det uppges att hustrun mötten honom i korridoren när hon kom för att identifiera honom. Inte obducerar man någon om han är "känd" innan anhöriga har identifierat den döde!? Storyn verkar tillrättalagd, tycker jag. Vad tycker ni?

Mia

Under måndag-tisdag har jag varit på konferens i Skåne, en konferens under benämning "Processhandledning i äldreomsorgen" med Egon Rommedahl. En kanonupplevelse!

Dels var Egon helt suverän som föreläsare. Hur bra han fångade vårt intresse framgår kanske om jag säger att ingen ens var i närheten av att domna bort efter lunchen trots att den var mycket, mycket omfattande och god! Vi var nämligen på Margretetorps Gästgifvaregård med anor från 1300-talet. Deras smörgåsbord är redan känt av många, nu även av mig. Skåningar tycker om mat, ja, vem gör inte det, och det dukades upp mycket mat, litet kan ni se på hemsidans bilder.

Trött, mätt, känns som jag behöver ett par dagar för att sortera utbildningsstoftet... Det bjöds på mycket matnyttigt och framförallt tänkvärt som vi deltagare kan använda på våra arbetsplatser.

Väl förvaltade dagar!
Mia

De socialistiska väljarna har under det senaste året sett att regeringen har genomfört det ena löftet efter det andra. Både med bävan "hur långt ska det gå?? som med litet förtjusning relaterat till att vi inte tror att det här kommer att leda fram till ett förnyat förtroende 2010 för alliansens politiker i regeringsställning! Jag hör just nu på radion en analys om det här, där sägs: Att om en vänsterpartist anlitat svart arbetskraft så är brottet mycket värre än om en moderat gör det. Att det alltså är kopplat till den politiska ideologin! Jag som trodde att landets lagar gäller för samtliga medborgare, på lika villkor!

Hur som helst, de senaste dagarna tycker jag det börjar jäsa en del även inom de egna leden. Valbarometern visar att siffrorna för alliansen är lägre än någon gång under det gångna året. I och för sig, så tror jag inte dessa siffror säger ett skit! Det är som med börsen, de svänger väldigt. Däremot är det mer anmärkningsvärt att det börjar mullra även utanför de interna leden. Förre försvarsministerns avgång, igår fann jag bloggaren Roy-Egons reflektioner där han skriver om det han anser är ett svek mot de moderata väljarna. Så idag finner jag tankar i samma riktning i Svenska Dagbladets "Brännpunkt" där Ann-Sofie Dahl, docent i statsvetenskap, skriver under rubriken "Reinfeldt överger partiets själ?".

Min fundering blir om statsministern ska vakna i tid? Om hans politik kommer att tilltala den stora massan när den första besvikelsen lagt sig? Om alliansens samarbete spricker och det leder till nyval. Eller om de kör på i samma stil för att lämna ett dukat bord till socialistiska partierna inför nästa valrörelse.

Visst är det spännande med politik! Vad mer kan uppröra känslor mer än just politik?

Mia

Jag och många fler skrev för några få dagar sedan om statsministerns och alliansens syn på skattefifflare som utnämns till ministrar. Det verkar som om Reinfeldt numera tror att bara det offentliggörs innan tillsättningen så ska det anses OK. Jag tycker det är bedrövligt - det statsministern gör är att visa fram att för vissa personer är det helt ok att fiffla, men inte för alla.

En som har lyckats sätta ord på detta på ett enkelt och tydligt sätt är bloggaren En liten tant i inlägget "Alkoholist, narkoman och kriminell". Ju mer jag ser av alliansens politik, desto svårare har jag att tro att de ska få svenska folkets förtroende en mandatperiod till.

Mia

Nej, inte blir det någon resa för mig till Peru nu i höst, tyvärr. Jag insåg vid närmare eftertanke att jag inte kan vara borta så länge från arbetet som drygt tre veckor just nu. Nästa höst, kanske....

I Svenska Dagbladet kan man läsa att många vill resa till sol och värme under vintern. Det är inte alls konstigt, tycker jag. Vi här uppe i Norden har det bra på många olika sätt, men den mörka årstiden är lång och många gånger trist. Kommer snön och den får ligga kvar är det vackert, men är det grått, disigt o slaskigt som det ofta är så är det lätt att hålla sig för skratt.

Efter den här sommaren skulle jag väldigt gärna komma iväg till solen åtminstone någon vecka... samtidigt så är jag väldigt snål med mina semesterdagar. Jag har sparat både semsterdagar som pengar så jag kan ta en långresa på tre veckor när "rätt tillfälle infaller".

Längtan och planeringen är en viktig del i resandet, tycker jag. Det har redan kört igång hos mig nu... :-)

Mia

Idag presenterade vår statsminister landets nya handelsminister. Hon heter Ewa Björling ifall någon lyckats missa det. Är det någon som är imponerad av hennes meriter efter den presentation Reinfeldt gjorde av henne!? Att tillsätta den ena ministern efter den andre som har anlitat svart arbetskraft tycker jag ger mycket konstiga signaler till landets medborgare.

Vad är det Reinfeldt vill säga oss? Att det är helt ok att fuska med skatten? Är det måntro tillåtet för alla landets medborgare att skattefuska? Eller vilken inkomst ska man ha uppnått innan det kan anses OK?

Låt mig få veta...

Mia

I december kommer Dionne Warwick till Jönköpings konserthus. Det är inte så ofta min stad har besök av sådana "storstjärnor" så det gäller att passa på för de intresserade.

Jag och en väninna är både intresserade och ska passa på. Biljetterna släpptes idag och vi har redan bokat bra platser. Vi hoppas att hon kommer att bjuda valuta för pengarna!

Mia

Idag fann jag en kommentar i Mankas blogg om Solidaritetsbloggen. Jag har sett benämningen tidigare men aldrig kollat vad det är för något. Idag tog jag mig tid och besökte den.

Fann en idé som jag gillade. Litet misstänksam funderade jag över hur man kan ha koll att pengarna går dit de utlovas, men inga problem när jag förstod att man sänder dem direkt till organisationen. Hur organisationen i sin tur förvaltar pengarna är svårare att kolla, men hoppas på att de stora organisationerna kontrolleras regelbundet att de är seriösa. Varför denna misstänksamhet? Jo, naturligtvis p.g.a att det med jämna mellanrum poppar upp skandaler där det visar sig att enskilda personer gynnas av en del insamlingar - missbruk av folks förtroende med andra ord.

Hur som helst, jag hade läst beskrivningen alldeles för dåligt, så litet fel blev det - men rätt ändå!

För er som aldrig gästat bloggen kan jag rekommendera det. Sedan är valet ert eget!

Mia

Sedan en tid tillbaka kan man då och då läsa om att någon eller några personer i Jönköping roar sig med att gå in i andras hem nattetid och stjäla. Det har gjort att jag har sovit med stängda fönster och altandörr, jag som älskar att ha öppet och vakna med frisk luft. Det blir en behaglig sömn.

Flera hem i mitt bostadsområde har blivit "gästade". Då långt ifrån alla ligger på första våningen så har h*n gått under benämningen "Fasadklättraren". Konstigt att ingen uppmärksammar detta otyg.

Idag är det ny artikel i Aftonbladet om att sängkammartjuven har varit i farten igen.

Mia

I PC för alla kan man läsa om en undersökning där det visar sig att brittiska ungdomar sover för litet. Undersökningen visar att dagens alla tekniska prylar ungdomarna omger sig med, t,ex TV, telefoner osv, påverkar nattsömnen i negativ riktning.

Min fundering blir - gäller det här endast ungdomar? Jag tror att många både medelålders som äldre människor har sådana prylar i sina sovrum. Jag själv har både datorn och mobiltelefonen i närheten när jag sover. Mobiltelefonen använder jag nämligen som väckarklocka! Att datorn står i sovrummet beror på att jag inte har någon bra plats på annat ställe i lägenheten.

Dagens samhälle har både sina för- och nackdelar precis som alla andra årtionenden. Men sömnen är jätteviktigt för att människan ska må bra! Vi vet väl alla hur vi känner oss dagen efter dålig sömn eller att vi varit uppe alldeles för länge kvällen innan!?

Mia

Jag vet att idag, fredag, så är det premiär på Billie Augusts film Goodbye Bafana. Jag hade gärna sett den ikväll, men upptäckte att trots att Jönköping är en av Sveriges 10 största städer (? tror det är så ffa) så har den inte premiär här! Är den måntro för "smal" för smålänningarna?

Ska ha ögonen öppna och kolla om filmen kommer till min stad.

På söndag kväll ska jag i alla fall gå på bio om nu inget grusar mina planer. Då blir det den kinesiska filmen Två fantastiska får, som Folkets bio visar som jag vill se. Jag gillar många av de filmerna som Folkets bio visar, ofta litet smalare men med meningsfullt innehåll. Ja, då menar jag meningsfullt för mig, för film är som allt annat en smaksak.

Mia

Vissa dagar går jag på halvfart, i vart fall när kvällen kommer. Det blev sent innan jag kom iväg hem från arbetet, stannade till och fann några kantareller på ett för mig känt kantarellställe! Rensade och uppätna så här dags.

Kollat runt bland en del "nya" bloggar för mig. Intressant att se hur vi lägger upp våra bloggar. Jag fann ett par med en bild med några få rader till, genomgående i bloggen, en av dem är Mattias - NiTRO.se. Ett trevlig inslag, och lättlästa inlägg.

Mia

I SvD med flera tidningar kan man idag läsa om folkpartisten Jan Björklunds förslag om att lagstifta mot åldersdiskriminering. Ja, jag kan stödja förslaget men funderar på vad det får för effekt. Vi vet att lagstiftningen mot jämställdhet, lagstiftningen mot diskriminering av etniskt utsprung osv har inte fått den effekt som tanken var.

Tanken är god. Men en arbetsgivare med bred erfarenhet borde se fördelen med att ha medarbetare i olika åldrar och med bredd i kunskaper och erfarenheter. Det stärker arbetslaget. Ett "likformigt" arbetslag kan vara superduktiga på vissa områden men brukar bli väldigt smala i sitt kunnande och tänkande.

I artikeln betonas att läsarna stödjer förslaget... Ja, det vore väl konstigt om de inte gjorde det. Jag tror alla, med några få undantag av knäppgökar, stöder att män o kvinnor ska lönesättas utifrån samma kriterier och få samma lön för samma prestationer. Lika självklart tycker jag det är att ingen ska åldersdiskrimineras - däremot är det inte lika självklart att lagen efterföljs. Det är mycket svårt att bevisa att det just är åldern som är avgörande. En chef kan alltid hävda att det är någon specifik utbildning, praktisk erfarenhet eller liknande som avgjorde det till en yngres fördel.

Hur som helst, tanken är god, det jag ifrågasätter är vilken effekt den får. Jag tror snarare att när de stora kullarna som är födda på 40-talet pensioneras så blir det automatiskt att även de äldre efterfrågas på ett helt annat sätt än idag. De kommer att behövas.

Mia

Idag är det 40 år sedan högertrafiken infördes i Sverige! Det låter väldigt länge sedan... Schlagerdängan "Håll dig till höger Svensson" skulle påminna oss och så fanns det klistermärken med ett stort H som kunde sättas fast i blickfånget inuti bilen! Någon mer än jag som minns?

Omläggningen till högertrafik gjordes kl 05.00 den 3 september. 1967 fyllde jag 17 år och den 2 september var jag tillsammans med några kompisar och festade på kvällen. Vi hade tänkt hålla oss vakna tills omläggningen skedde kl 05 på morgonen men orkade inte riktigt ända fram. Däremot fanns väckarklockor så vi gav oss ut på sta´n som vid den tidpunkten var Ljungby för mig. Några bilar o några poliser minns jag, men tror det var inte många som hade tillstånd att vara aktiva i trafiken vid den tidpunkten. Några taxibilar och annan yrkestrafik om jag minns rätt. Allt gick stilla till när bilarna först stod stilla och sedan dirigerades att byta körfält. Allt gick lugnt och stilla till med andra ord. Därefter gick vi åter hem och sov.

En historisk händelse som är kul att tänka tillbaka på!
Mia

Under de senaste åren så har det med jämna mellanrum poppat upp frågan och diskussionen om våra äldre ska få ta sina husdjur med sig in i äldreboende. Än så länge finns det inte så många äldreboenden där man får ta med sig sina djur, mer än vid korta besök.

De flesta gamla brukar inte skaffa sig nya husdjur när de känner att deras egna krafter avtar. Alltså de gör ett medvetet genomtänkt val. Längtan efter ett husdjur kan dock vara stort även hos dessa människor. Att umgås med djur är sedan gammalt känt att det är nyttigt och höjer livskvaliteten för den enskilde.

De personer som behåller eller skaffar nytt husdjur om det gamla avlider oavsett om de själva kan klara av djurets skötsel, ja, de finns också. Har de anhöriga eller någon annan som hjälper dem med djurets skötsel och motion, ja, då är det förstås inget problem.

När djuret finns - men ingen kan sköta det p.g.a av nedsatta krafter (inget tillfälligt tillstånd). Är det då samhällets ansvar att ta över skötseln av djuret? Ska hemtjänsten ta över det om den äldre bor i lägenhet eller hus ute i samhället eller på landsbygden? Ska de äldre få ta med sig sina husdjur till äldreboenden? Det är väldigt lätt att känslomässigt svara ja på den frågan. Men jag tycker att frågan är mer komplex än så.

Om våra äldreboenden ska vara bra hem för både människor och djur så behöver en hel del tänkas igenom ordentligt. Dels har vi personal som är allergiska mot djur, allergiska äldre är inte så vanligt, än så länge i alla fall. Får äldreboenden högre personaltäthet då om personalen ska sköta 8-10 djur också? De som har anhöriga på en sådan avdelning och själva är allergiska mot djur, ska de då ta sitt "ansvar" och inte hälsa på sina anhöriga? Samtidigt som livskvaliteten höjs betydligt för den grupp som tycker om djur.

Då jag själv är personalansvarig inom äldreomsorgen så står jag inför den här frågan allt emellanåt. En av avdelningarna har en kanin och det upplevs som väldigt positivt för alla. Såväl för personal som vårdtagarna, men det är avdelningens kanin.

Jag tror att en lösning på det här problemet i framtiden blir att vissa boenden erbjuder boenden för äldre och djur. Att det blir ett eget val att söka en lägenhet där. Då vet både den som ska bo där liksom de anhöriga vad som gäller. Då är det också lättare att personalrekrytera - människor som vill arbeta med djur och som framförallt tycker om djur och inte är allergiska kan söka arbete på sådana avdelningar. Sedan blir nästa fråga - VILKA - sorters djur ska få bo där? För den som älskar sin häst eller orm ska den avstå att ta med sitt djur om det är ett äldreboende där även husdjuren får bo? Eller en mink, eller en katt osv. Nästa fråga är; ska det vara dyrare att bo där än på ett boende där inte djur kan bo?

Det här med äldreboende där man får ha ett djur borde vara
ganska enkelt att lösa rent praktiskt om pengar skjuts till. De flesta äldre har hemtjänstinsatser innan de flyttar in i äldreboende. Hur gör man där? Ska man ha en egen liten patrull som besöker dessa hem och även tar sig an husdjuren? I så fall medför det betydliga ökade kostnader, i vart fall för kommuner med stora landsbygdsområden. Då kanske två patruller måste bemanna samma område. Den "ordinarie" gör insatserna i de flesta hemmen - sedan kommer djurpatrullen till ett enda hushåll. Allting går förstås att lösa om det finns ekonomi till det. Var läggs kostnaden? Ska den enskilde betala den faktiska kostnaden? Eller ska samhället ta den kostnaden? Det är ju känt redan nu att den enskilde får betala betydligt mer inom en snar framtid för de insatser som de behöver om hälsan sviktar. T.ex hjälp med sin dagliga hygien, mat, städning, med andra ord det absolut nödvändiga.

En fråga som är värd att fundera över ur mer än en synvinkel. Allting handlar om ekonomi i sista änden - tråkigt, men så ser verkligheten ut! Vad ska våra skattepengar användas till?

Mia

Vid dagens bläddrande bland de nättidningar jag brukar besöka fann jag en artikel om ett något ovanligt engagemang. Det är i Dagens Industri jag finner artikeln som handlar om Börsvd:ns möte med knarkträsket. Det är börs-vd:n Sverker Littorin som mötte och fascinerades av uteliggaren och knarkaren Tobias Lindquist. Tobias förlorade först sin mamma och sedan sin pappa, blev föräldralös innan han var 30 år. Tog tidigt i livet till droger och hann göra några försök att komma ifrån dem, men ramlade tillbaka igen. På frågan "Varför" gav han svaret: "en knarkare vill hellre ha ett säkert helvete än ett otryggt paradis".

Idag finns inte Tobias längre, han dog av en överdos heroin för knappt ett år sedan. Men innan dess hann Sverker Littorin och han träffas regelbundet någon gång i veckan under flera år. Sverker upptäckte en poetisk ådra hos Tobias, stöttade honom och hjälpte honom att få några av sina alster utgivna! Innan han avled förra hösten han hann bli en "stor poet"!


Här är en av Tobias dikter:
Den tusende känslan

Den tusende känslan av förnedring
tog ut allt ur mig
sög ut musten
och du som aldrig
varit med om detta
kan inte föreställa dig
detta ständiga spring
Kan inte känna hälften av vad
jag går igenom
när du kastar första stenen
Glöm bort vad du varit med om
Tobias Lindquist

Det här är en artikel som berör!