Håkan Nesser
En vän till mig har många gånger fängslats av Håkan Nessers författarskap. Till sist blev även jag nyfiken och började läsa Människa utan hund, och det blev en mycket trevlig upplevelse. De första tvåhundra sidorna tyckte jag kanske var så där först mot slutet jag fängsades riktigt.
Till läsglada vänner kan jag därför gärna rekommendera Håkan Nessers böcker, deckargenren.
Mia
Hårdare krav på arbetslösa!
Alliansen inför nya regler om både ditt och datt. Men det här med att arbetslösa ska tvingas flytta till annan ort för nytt arbete - ingen respittid för att försöka ordna sin situation på sin hemort tror jag kommer att leda till många tragedier, tyvärr! Ska kvinnan i familjen flytta till annan ort för att hon kan få ett arbete där, kanske 20-50 mil bort medan mannen stannar kvar på hemorten där han har arbete. Ev. skolbarn i familjen, ska de ryckas upp o följa med mamman, byta skola eller ska de stanna hos pappan? I vissa fall kanske barn blir tvungna att flytta med till annan ort för några månaders arbete ifall pappan har ett arbete där resor ingår. Små barn kan som bekant inte vara utan tillsyn kvällar o nätter.
Ja, tankarna löper vidare. Jag får inte ihop att det här ska vara bra för familjerna eller för samhället. Varför är kd så tysta i den här frågan!? Ser de inte problemen? Eller är de tysta för "husfridens skull" inom alliansen!? Som bekant så värnar de om FAMILJERNA och sammanhållningen inom familjerna.
Min reflektion är att det här förslaget kommer att leda till mycket tråkigheter för den enskilde. Splittrade familjer, depressioner och kanske början till "förfall" för den enskilde.
Bara för att någon är ensamstående behöver det inte betyda att det är lätt att bryta upp och starta om på ny ort. Det finns många människor som har lätt för sociala kontakter, men det finns också många som har mindre lätt eller t.o.m svårt för att etablera vänskap med andra människor. Vad händer om dessa måste flytta från ort till ort, kommer bort från sina vänner de haft på sin hemort. Ensamhet, isolering och kanske ny arbetslöshet igen, för det är väl inget sagt att den som brutit upp och flyttad är garanterad ett arbete på nya orten under en bestämd tid. Ska någon behöva flytta 50 mil om denne får ett vikariat på 6 månader på en annan ort? Eller gäller det endast tillsvidare-anställningar? Mycket som är oklart, jag tror jag ska fördjupa mig i den här frågan. Vi vet att självmord är relativt vanligt i vårt samhälle. Den här reformen tror jag kan leda till att den siffran kan öka ytterligare.
Med andra ord - jag tycker det är ett urbota dumt förslag. Ett förslag som bygger på noll respekt för de människor som drabbas. Jag blev arbetslös när mina barn var 2 resp 5 år - jag ryser vid tanke på vad som hänt oss om dessa regler hade funnits då. Reglerna var betydligt mer generösa då än idag, för den sakens skull utnyttjade jag inte systemet mer än nödvändigt. Jag började en omskolning några månader efter att jag blivit arbetslös. Sedan dess har jag åter varit självförsörjande! Hjälp folk istället för att stjälpa dem! Då får vi ett vänligare samhälle!
Utnyttja systemet.... njaee... så kan man se det förstås. Men trots allt är A-kassa en försäkring som vi själva betalar in premier till. De som har lyckan att ha ett arbete betalar månad efter månad utan att få ett öre tillbaka. Detsamma gäller för t.ex hem- o brandförsäkring. Jag tror ingen skriker sig hes för att betala sin premie till dessa försäkringar om de har förmånen att slippa använda sig av dem.
Mia
Vällagad mat
Vad jag åt? En pastarätt som verkligen smakade mumma...
Ett trevligt bemötande från personalen är också ett plus.
Mia
Bemötande i vården
I dagarna så har "bemötande i vården" diskuterats en del i radions P1.
Bra, jag tycker att bemötande i vården liksom bemötande mot varandra över huvud taget i vårt samhälle behöver diskuteras mer!
I vården så får många, många, förhoppningsvis de allra fest ett alldeles utmärkt och proffsigt bemötande, det får vi inte glömma. Men för den sakens skull så är inte alla de andra samtalen, mötena ursäktade. Det finns alltför mången personal som inte orkar med vare sig vårdtagarna/patienterna eller anhöriga, kanske inte ens själva. Vi vet att många har blivit s.k utbrända och innan det gått så långt följer i regel en ganska lång tid då man tycker att de flesta andra människor är ganska så "besvärliga". Då är det inte lätt att uppträda professionellt. Eller när en personal "måste" hinna med ett visst antal människor under ett visst antal timmar så är det lätt hänt att något går snett om någon behöver/pockar på mer o mer tid... Blir aldrig tillfredsställd i sina behov!
Vårt stressade arbetsklimat har framkallat många av dessa felaktiga bemötanden, tyvärr. Folk orkar inte hur högt arbetstempo, hur många krav som helst och uppträda helt proffsigt. Dessutom finns det, tyvärr, en grupp personer som aldrig borde valt vårdbanan, eller över huvud taget valt ett yrke där man har mycket kontakter med andra mänskliga individer.
Kunskap, regelbundna seminarier, reflektionsstunder m.m om just bemötande är viktigt för att förhindra övertramp, tror jag. Ge personalen redskap att hantera påstridiga patienter på ett professionnellt sätt osv.
Tyvärr är inte det här endast ett problem inom vården. Vi har det i hela vårt samhälle! Jag kommer aldrig att glömma den kalldusch jag fick redan på Stockholms C när jag kom hem från två veckors semesterrundtur i Vietnam. Som bekant så är asiaterna ett mycket vänligt sinnat folk, de gör allt för att tillfredsställa turisternas önskemål. Väldigt ytligt sett så hade de samma trevliga, ödmjuka och vänliga beteende mot varandra också. Tänk vad enkelt allting blir med uppfattningen att "vi ska lösa ditt problem så bra vi kan" - och då menar jag verkligen så bra de bara kunde! Jag lyckades få ut mina väskor på Arlanda och fick åka bil med en medresenär in till Stockholms C. Så länge fick jag vila kvar i den lugna, trygga erfarenheten av att bli "lyssnad till". På Sthlms C skulle jag ta långfärdsbussen till Jönköpings C och den busschauffören var stenhård. Jag fick ha en vattenflaska, en pocketbok (ev något litet till som jag inte minns) inne i bussen. Men att få ha en kasse med det jag handlat i taxefree var nej o åter nej! Det lilla handbagaget som på den tiden i alla fall fick tas med som just handbagage inne i flygplanen var också helt blankt nej till. Både förbannad o förvånad blev jag! Ingen vilja att göra sina kunder nöjda - vad är det för attityd vi har mot varandra i Sverige egentigen? Jag vet mycket väl att busschaufförerna är en annan yrkesgrupp som är stressade av tider och krav. Men nog skulle livet bli betydligt enklare för alla med litet trevigt och ödmjukt bemötande!
Det är dags att vi tar oss en funderar över vårt samhällsklimat! Hög tid!
Mia
Bokrea
Bokrean är igång. Idag har jag handlat litet på den, dessförinnan är det många år sedan. Jag tycker knappast man kan kalla det för bokresa. Nytryck som görs för att säljas på bokrea, sällan man finner några större sensationer.
Idag köpte jag i alla fall ett spansk-svenskt lexikon med en del grammatik i (Nordstedts randiga). Dessutom köpte jag en bok som heter "Atlantis stora handbok i Måleri, teckning och grafik". Jag är ingen större konstnär, men gillar att måla litet i olja ibland till husbehov. bok nr tre jag inköpte heter "Erotisk massage" och som min frissa sa senare på dagen - vem ska du praktisera det på!? Tiden får väl utvisa det, tills dess får jag läsa och lära och inspireras av bilderna!
/Mia