Marianne Fredriksson

Marianne Fredriksson som avled så sent som i februari i år anses som en stor
författarinna. Jag har förmodligen läst någon bok av henne tidigare, men
inget som satt några djupa spår. I påsk har jag däremot fängslats av hennes
kvinnoskildring "Anna, Hanna och Johanna" och bjuder er på min recension av
boken:


Marianne Fredriksson bjuder på en intressant kvinnohistorik. Berättelsen
börjar med Hanna som föddes på 1870-talet i Dalsland, nära gränsen till
Norge. Hanna blev våldtagen som 12-åring och blev gravid. Hanna födde sin
horunge som 13-åring, stämplades som hora och fick slita hårt för sitt och
sin sons uppehälle.

Hanna "blev gift" trots sitt horeri och fick fler barn, bl.a dottern
Johanna. Hanna tyckte att mannen hennes var stilig och underkastade sig hans
vilja i mycket, precis som de flesta andra kvinnor gjorde på den tiden och
även långt senare.

Anna, Hanna och Johanna är en berättelse om tre kvinnors livsöden, men även
en bok som väver in de historiska skeden Sverige genomgick. Bl.a Norges
befrielse från Sverige, 2:a världskrigets påverkan m.m. Via de tre kvinnorna
kan vi också följa förändringar i kvinnans ställning i samhället som skett
under en dryg 100-årsperiod. Samtidigt som vi som läsare ser samhällets
förändringar så ser vi även arvet mellan generationer. T.ex hur svårt det är
att göra sig av med ett "nedärvt" mönster, även om vi själva ogillar det.
Jag syftar på hur dessa tre kvinnor förhåller sig till sina mäns
översitteri, våld och deras beroende av mannens ställning och ekonomi. Helt
enkelt hur de förhåller sig till kärleken!

Vi får följa både Hannas dotter Johannas livsöde som dotterdottern Annas.
Det är Anna som intresserat sig för kvinnohistoriken och bestämmer sig för
att skriva en bok.

Marianne Fredriksson använder ett språk som berör. En kärleksfull berättelse
om kvinnors kamp genom generationer.

Betyg fem av fem möjliga, utan tvekan!

/Mia

Är du nykter?

Igår blev jag stoppad i en poliskontroll mitt i centrala Jönköping. Det har aldrig hänt mig tidigare att de kollar bilister mitt i sta´n... Frågan jag möttes av när jag rullade ned rutan var "Är du nykter" av en ung polisman med glimten i ögat. Jag som inte hade något körkort med mig, fann frågan något komisk. Och svarade "Nykter? Ja, det hoppas jag att jag är...."


Hur som helst, nykterhetstestet klarade jag förstås, körkort eller ej, ja det kollade han upp via datacentralen. Efter att ha fått svara på några kontrollfrågor så var allt grönt och jag kunde fortsätta.

/Mia