Planeten
Visst är vårt levnadsmönster förskräckligt? Vi förstör vår egen Moder Jord, vi konsumerar datorer, telefoner mm, mm, vi åker bil i det oändliga. Dyra semestrar i stora flygplan bara för nöjes skull! Vi äter oss feta, ja, till och med till döds. Vad är det vi håller på med? Vi alla är delaktiga! Samtidigt är vi alla är ”oskyldiga” så långt att vi inte förstått konsekvenserna, men nu börjar fakta på fakta staplas. Vi kan inte längre försvara oss med att vi gjort det i oförstånd. Vad gör vi nu så att våra barn och barnbarn kan fortsätta att leva på den planet som är oss så kär och nödvändig?
Vi är säkert många som funderar på det ikväll. Jag hoppas att vi samhällsmedborgare och våra politiker vaknar upp. Men jag hoppas också att tredje världen inte brakar rakt in i det prylsamhälle vi nu sitter fast i. Det prylsamhälle vi har kallat för välfärdssamhälle. Smaka på ordet, i kväll känns det inte som någon välfärd att konsumera som vi gör och har gjort under de senastes årtiondena.
Är du beredd att förändra ditt livsmönster? Antingen vi är det eller ej, tror jag vi blir tvungna om våra barnbarn ska överleva. Så otroligt krass verkligheten känns just nu.
Mia
Frågan är om girigheten och lättjan hinner stoppas i tid. man blir orolig då man läser i forum och bloggar om detta. Det är så många som förnekar tillståndet och hittar skäl att slippa uppoffringar. Första steget måste ändå vara att tillstå problemet.
När det gäller tredje världen så kommer de givetvis att gå vår väg, om vi inte byter spår och kan visa på en bättre.
Trots allt tror jag på det goda hos människorna. Blir bara folk tillräckligt övertygade så hoppas jag att kämpaglöden tänds och inte likgiltigheten.
Men... jag blev litet bestört när jag idag förstod att jag var den enda på min arbetsplats som hade sett programmet och upprörts. Jag gjorde det bästa av det hela, jag berättade om programmet och uppmanade att se det på webben eller åtminstone de återstående som kommer i serien.
Det här är insikter vi alla borde haft för länge sedan. Miljöproblemet har varit känt så länge, men så lätt att skjuta framför sig. Trots att vi inte kan det längre, om vi ska överleva, är det ändå många som inte förstår situationens allvar.
Det som jag tror att de flesta kan göra är att ändra sina vardagliga konsumtionsmönster. Desto svårare tror jag att vi har att minska elkonsumtionen med alla dessa elektroniska prylar vi gjort oss beroende av.