Har vi glömt vad omtanke och medmänsklighet är?

När jag läste lokaltidningen i går morse blev jag väldigt upprörd. Jönköpings-Posten berättar om en 77-årig man som fick stroke när han var ute på promenad, han föll omkull i snön, kunde inte påkalla hjälp p.g.a att han även förlorat talförmågan. Folk vandrade förbi, tittade, men gjorde ingenting för att ta reda på varför den gamle mannen låg i snön! Det framgår att han gjorde flera försök att resa sig, lyckades ett par gånger, men föll snart igen. Till sist var det en 15-årig pojke som stannade och kunde hjälpa honom så han kom iväg till sjukhus!



Jag tycker det är upprörande! Oavsett om folk inte förstod hur sjuk mannen var så är det inte normalt att äldre herrar ligger i snön! Med tanke på att det dessutom var minusgrader ute så borde varje normalt funtad människa förstå att han var i fara! Vad hade hänt om inte 15-åringen hade förbarmat sig över honom?



Vad har hänt med oss människor? Är vi så rädda för varandra att vi t.o.m struntar i om folk är i stor nöd, eller t.o.m uppenbar fara. I så fall tycker jag det är skamligt! Tog samtliga förbipasserade för givet att mannen var berusad och "fick skylla sig själv"!? Någon hade säkert mobiltelefon med sig av de som passerade och tittade på mannen... Hur enkelt hade det inte varit att göra poliserna uppmärksamma om att det låg en man i snön som inte kunde ta hand om sig själv.



Som väl är så verkar mannen ha fått hjälp i tid och klarat sig utan några skador av kölden. I vart fall nämns inte något sådant i tidningsartikeln!



Sådan här likgiltighet skrämmer mig!

/Mia


Lasermannen

Lasermannen
en berättelse om Sverige
Gellert Tamas

Lasermannen är en både spännande och intressant bok. Intressant ur den synvinkeln att den är tre historier sammanflätad i en. Boken skildrar dels det svenska samhället under framförallt 70- och 80-talet. För det andra så är det förstås berättelsen om lasermannens framfart under 80-talet. För det tredje så tycker jag (som f.d psyksyrra) att det är intressant att få blicka in i en så hatisk persons barndom. För visst bottnar den här mannens attacker på invandrare på en inneboende aggressivitet.

 

Så här står det bl.a som baksidestext: "Lasermannen var en av 2002 års mest omskrivna och kritikerrosade böcker. Boken bygger på ett omfångsrikt källmaterial och skildrar polisens intensiva kamp att fånga en seriemördare innan han slår till igen men ger också en bild av det samhälle, den debatt och det politiska klimat som påverkade lasermannen - och som han i sin tur påverkade."

 

Lasermannens attacker på invandrare pågick under tiden som Ny Demokrati var mest i ropet. När Bert och Ian var ute och staplade backar och hetsade mot invandrare.

 

Boken är mycket läsvärd, mycket mer fängslande än jag hade kunnat tänkt mig. När jag köpte boken i pocketform var det mest för att "välja pocket nr 3" i ett säljerbjudande.
Mia


"Farligt avfall"

Under många, många år har jag funderat över VAR jag ska kasta trasiga/använda glödlampor och lysrör. Jag har frågat många av mina vänner, ingen har kunnat ge mig något säkert svar. Igår em kom det en lunta med reklam genom brevinkastet. Roade mig att gå igenom detta som frukostlektyr idag och fann då en liten matnyttig broschyr, "avfall, vatten & avlopp", från Jönköpings kommun. Där finner jag informationen jag så länge sökt. "Lysrör, lågenergi- och glödlampor. Lämnas på sortergård. Omfattas av producentansvar. Tänk så enkelt det blir när man vet! Undrar hur många har gjort som jag, lämnat glödlamporna i övriga glasuppsamlingskärlen!? /Mia

Stafetten

Nu återgår jag till den här sidan då den verkar vara mer tillförlitlig. ModBlog har strulat mycket senaste tiden.

För cirka två månader sedan startade jag en diskussionsgrupp,
Stafetten som bygger på idén att jag skriver om ett ämne som någon annan har bestämt. Därefter bestämmer jag vilket ämne nästkommande skribent ska skriva ett inlägg om. Alla deltagarna i diskussionsgruppen kan givetvis kommentera och göra egna vinklingar till inläggen. En kul idé men också en kreativ idé. Att skriva om ett ämne som någon annan har önskat krävs litet mer kraft än skriva om det som faller en på läppen...

Inläggen kan du läsa på Stafettens websida.

Välkommen att komma med, alla ni som gillar att skriva!
/Mia