Länsgränssten
Tänk så vackra "skyltar" vi hade förr vid länsgränser. Idag är det blå plåtskyltar, likadana vid alla gränser. Visst är det praktiskt, och de syns betydligt bättre än sådana här stenar vid sidan av vägen som bilden visar.
Jag skulle dock inte ha något emot litet variation... tror jag. Blir litet osäker när jag skriver detta. För i mycket tycker jag det är bra med "igenkänningstecken", folk vet vad det handlar om och ögat vet vad det söker. Jag tänker på förbudsskyltar som är runda, varningsskyltar som är trekantiga, symboler över huvud taget som förenklar och förklarar livet för oss.
Kul att de här gamla gränsstenarna har sparats. Det gör ju inget om det är dubbel konfekt. Ett kulturarv!
Mia
Bloggandet
Idag blev det ett par inlägg från mig, och en massa kommentarer skrivna i de bloggar jag brukar besöka regelbundet! Det kändes riktigt kul att surfa runt, men jag har många fler blogginlägg som ligger och väntar på att bli lästa hos er. Får se om skrivandet och datorsittandet ökar hos mig nu när det börjar bli kyligare utomhus.
Tänk vad mycket intressanta tankar som presenteras litet varstans i bloggar! Det som vi bloggare oftast själva tycker är "bara litet skrivande" för egna nöjets skull. Dessa rader ger mig funderingar, aha-upplevelser och även ny kunskap ibland! Plus att det är så himla kul!
Jag stänger igen "butiken" för ikväll, men återkommer, var så säkra!
Mia
Röstkortet
Idag fick jag mitt röstkort och det är jag glad för.
Jag läste någonstans, förmodligen i lokalpressen, att röstkorten skulle vara utdelade i Jönköping senast 31 augusti. Igår kollade jag igenom reklamen jag fått senaste veckan extra noga för att se om det fanns där. Men fann inte det jag sökte.
Jag bestämde mig för att ha is i magen och kolla posten veckan ut innan jag begär att få ett nytt. Och se, idag kom det som "ett brev på posten". Jag slapp en del extrastrul - och det tackar jag för.
Jag ska definitivt nyttja min rösträtt, missar den aldrig i kommun-, landsting eller riksdagsval!
Mia
Apladalen i Värnamo
Bilderna i inlägget från Apladalen i Värnamo.
Apladalen i Värnamo sjungs det om i Värnamovisan.
Värnamo ligger endast sju mil från mig, men jag hade aldrig tidigare besökt just Apladalen och var inte medveten om hur stor den är. Det är en naturpark med många stigar ömsom i öppet landskap som i lummig natur. Det finns en lekpark för de små och en välkänd kaffestuga för både stora och små.
Jag finner den s.k Värnamo-visan på nätet och den lägger jag in här i mitt inlägg. Den är skriven av Algot Fogelberg och Arvid Lindström.
Värnamovisan
Jag sjunger till positivets toner
Det var en yngling som hette Peter,
En afton gick han till gröna lunden,
På vägen mötte han en vacker flicka,
Ack nej i Östbo där är jag hemma,
Då bjöd han henne helt artigt armen.
Och nu sa Peter: Min flicka rara!
Ack ja, sa Emma: Min Peter kära
De sutto ännu i många timmar;
Men hem till Östbo hon styrde färden
Med sorg i hjärtat och dystra tankar
Därför I gossar här uti salen,
Jag kan rekommendera ett besök i den 22 ha stora naturparken mitt i hjärtat av Värnamo, den är väl värd att "offra" en liten stund av våra liv i! Ibland korsas stigarna av Krycklebäcken (värnamoborna kallar den Kröcklebäcken) med lustiga serpentinkrökar.
Mia
En sång om kärlekens ljuva zoner,
En sång om kärlek och hopp och tro
I Apladalen i Värnamo.
Från Västbo socken, Hult gården heter:
Han svarvar pinnar, det må ni tro
På stolfabriken i Värnamo.
Att promenera i aftonstunden,
Han gick sen solen sig lagt till ro
Till Apladalen i Värnamo.
Som kärleksfullt uppå honom blicka!
Han lyft´ på hatten och sa: Månntro
Är fröken hemma i Värnamo?
Min far är bonde, mitt namn är Emma.
Jag ämnar här blott en tid att bo
Och lära sy uti Värnamo.
Från deras hjärtan i ungdomsbarmen
Nu byggde Amor helt snabbt en bro
I Apladalen i Värnamo.
Säg vill du ja på min fråga svara?
Säg, vill du svära mig evig tro
I Apladalen i Värnamo?
Att dig tillhöra det vill jag svära,
Till hösten kunna vi sätta bo
I Apladalen i Värnamo.
På sällhetsvågor snart Peter simmar.
Han var så glad, så han ropte: Tjo!
I Apladalen i Värnamo.
Och glömde sedan där ut´ i världen
Att Peter hon svurit evig tro
I Apladalen i Värnamo.
Då till Amerikat Peter vankar
Han suckar ofta: How do you do
I Apladalen i Värnamo?
Ta´n er tillvara för kärlekskvalen,
Ty vet att falskhet kan även bo
I kvinnohjärtan i Värnamo. 
Apladalen
Jag har tillbringat helgen i Värnamo och då passade jag på att vandra i visomspunna Apladalen. Och visst var det vackert där.
Mia
Speglar
Utanför fönstret så regnar det mest hela tiden. Och jag fastnade i mina foton från våren och sommaren. Tänk så skir grönskan är i maj, har redan glömt hur underbart vackert det är!
För att ni ska få ett livstecken från mig även om skrivarlusten ligger litet lågt just nu visar jag ett foto på speglar i olika format. Bilden tog jag i början på juli månad, slöjdmässan i Hjo.
Ha det så gott tills vi hörs igen!
Mia
Fartblinda politiker?
Nu börjar det hetta till i valspurten, 3½ vecka innan valet. Mycket prat om pengar, skatter, arbete m.m. Jag filosoferar litet över sommaren som gått...
Gudrun Schyman blev, med all rätt, uppmärksammad när hon eldade upp 100.000 kronor. Det tycker jag vittnar om respektlöshet inför pengar och tyder på fartblindhet.
Det är väl känt att moderaterna hyllar arbetslinjen. Sven Olof Littorin är en av dessa m-politiker, han har under våren gett ut en bok som heter Uppdrag arbete. Littorin hyllar arbetslinjen och tycker att det är riktigt att A-kassan försämras.
Hur det gick med hans egen arbetslinje är väl känt. Det som skiljer honom och de flesta andra som lämnar sina arbeten abrupt eller blir arbetslösa på annat sätt är ersättningen. Littorin har fått en fallskärm som ger honom motsvarande en månadslön på 112.000:-! Visserligen i max ett år, men ändå!
Vart tog arbetslinjen vägen? Det ska ju vara lönsamt att arbeta. Om det är arbetslinje i den här formen svenskarna vill ha, återstår att se i valet i höst. Den som lever får se.
Klyftorna verkar öka, inte bara för oss som arbetar utan även för de som står utanför arbetsmarknaden! I politikens värld överensstämmer inte alltid det politiska budskapet med verklighetens praktiska förutsättningar.
Mia
Trams
Vad vill Expressen ha sagt med sin artikel om att Thomas Bodström nekade drogtest? Jag tycker Bodström tog ett helt riktigt beslut! Varför ska han ställa upp med att lämna drogtest? Jag antar att han inte på minsta sätt var misstänkt för att vara drogpåverkad!
Jag vill inte ha ett samhälle där man kan bli påhoppad med en begäran att jag ska kunna bevisa att jag inte gjort något olagligt, när ingen misstanke finns. Det är ju detta drogtesterna egentligen handlar om, tycker jag. Sedan får de som vill införa dem snacka om hur mycket goda bakgrunder som helst.
Drogtester genom urinprov måste utföras noggrant, i annat fall kan testet bli helt värdelöst. Alltså måste en person hela tiden iaktta den som lämnar urinprovet. Hur många skulle vilja ha en annan person som kollar när du kissar bara för att någon kommit på att du ska drogtestas? De flesta av oss, tror jag, skulle uppfatta det som integritetskränkande. Toalettbesöken är inom den mest privata sfären, och ska väl så vara.
Finns dessa resurser i vården, eller ska en reporter eller vem som helst kolla den kissande människan?!
I valtider försöker man misstänkliggöra motståndaren med alla medel, eller hur ska jag tolka den här artikeln? Hela artikeln tycker jag är lågvattenskott! Vad är det för samhälle Expressen vill ha?
Mia
Mikael Wiehe
Urdåligt foto, men långt avstånd och så envisades trubaduren med att ha ansiktet precis bakom mikrofonen!
Igår var jag på en gratiskonsert!
Finns det? Ja, i samband med valtider och start på politiska jippon. Egentligen skulle jag vilja lyssna på alla riksdagspartierna på det här sättet, men det har jag förmodligen inte energi till. Inte tålamod heller!
Politikerna fick applåder, men dessa kan inte mäta sig mot de Mikael Wiehe fick. Kanske är det otacksamt att vara politiker!? Kanske kan man ställa sig frågan vad som är viktigast, det politiska budskapet eller musiken!? Men å andra sidan så bjöd ju Wiehe på politiska åsikter i visform!
Helheten blev mycket bra! Litet politiska argument blandat med en välbekant och uppskattad musiker var inte så dumt! Plus en hel del humor, icke att förglömma.
Mia
Dansande pojkar
Igår kväll när jag skulle stänga av TV:n så började programmet Dokumentär utifrån om "bacha bazi" i Afghanistan. Det kan översättas med "lekande pojkar". Unga pojkar på 13-14 år köps av krigsherrar eller andra förmögna män, pojkarna ska dansa och underhålla männen och utnyttjas även sexuellt. Ibland blev det bråk mellan de vuxna männen om vem som någon söt ung kille skulle sova hos under kommande natt. Pojkarna far illa både mentalt och fysiskt, en av pojkarna vi fick se i programmet hade senare dödats av sin ägare. För de ägs verkligen av dessa män, pojkarna är en handelsvara!
Som ni förstår så stängdes TV:n inte av, utan jag sjönk ned i TV-fåtöljen.
I TV-programmet visades hur männen ger sig ut på jakt efter de mest attraktiva unga pojkarna för att lära upp dem till dansare. Föräldrarna får betalt, föräldrarna vet att sönerna ska dansa, men om de verkligen förstod vilket eländigt liv pojkarna får framgick inte. Fattigdom gör dem förmodligen både ovetande om sådana förhållanden och de ser förstås en chans om deras son kan tjäna pengar till familjen. Jag skrev föräldrarna, men det hade varit mer riktigt att skriva männen för kvinnorna tillfrågas inte. Det är männen som bestämmer, kvinnorna finns på deras villkor. Det framgick tydligt i programmet.
I denna kultur ska kvinnorna döljas helt, ska knappt umgås med männen och unga pojkar får då bli substitut för männen! Pojkarna kläs ut i kvinnokläder, bjällror runt handleder och sedan ska de dansa förföriskt när "ägarna" önskar. Seden är olagligt även i Afghanistan, men myndigheterna ger sitt tysta medgivande. Ett fenomen som är så fasansfullt fel!
Mycket skrämmande kultur! Hur kan sådant få pågå? Jag hoppas världen ska reagera kraftigt på den här Afghanistanska seden. Varför sänder Sverige soldater dit?
Du kan läsa mer om lekande pojkar här. Världen är mer ond än jag vill tro. Hur kan omvärlden reagera? Vad kan vi göra?
De lekande pojkarna borde få leka sina egna lekar, flyga drake som är poppis i deras land, leka med varandra som barn gör. Inte vara sex- och förlustelseobjekt för vuxna kåta gubbs!
Mia
Att vara lycklig
Aftonbladet skriver om att vara lycklig eller ej är genetiskt betingat! Forskning visar att cirka 50% av vår lyckokvot sitter i våra gener. 10% beror på hur mycket vi tjänar, vilket typ av arbete vi har och om vi är friska eller ej. 40% beror på vad vi gör och hur vi tänker.
Det här med hur vi tänker tror jag har jättestor betydelse. Vissa människor har gått igenom mycket av kriser och tragedier men är ändå ljusa och positiva i sitt tänkande. Andra människor ältar "allt" och tycker att ingen har drabbats så hårt som just de. Ibland har jag funderat över varför det är så, kanske är det genetiskt betingat som forskarna nu presenterar.
Det som är minst lika intressant är att hela 40% beror just på hur vi tänker och gör. Alltså sådant som vi kan påverka genom tanken och handling. Nära relationer, kärlek och aktiv fritid är lyckobringande och det är väl inget som förvånar någon. Att finnas med i ett sammanhang, att vara älskad och kunna älska någon annan är hälsobringande, det har vi känt till länge.
Kul med sådan här forskning, tycker jag, även om resultatet blir precis som man tror!
Mia
Min första geocache
Som jag berättade förra helgen hade jag lagt ut min första cache, men var inte helt säker på koordinaterna. Min GPS visade olika varje gång.
Igår gjorde jag ett nytt besök och eftersom den koordinat jag mest trodde på ledde mig rakt på cachen så sände jag iväg den till moderatorn. Den publicerades på sidan någon gång under natten och vid 09.30 loggades den för första gången!
Det är litet av en sport för vana geocachare att vara den första som loggar, så det brukar oftast ske väldigt snabbt. Många har superkoll på alla nya cacher som presenteras. Nu ska det bli intressant att se hur ofta den loggas, då den inte finns i något samhälle.
Mia
Hösten
Idag blev jag fundersam - är hösten redan här!?
Jag fann flera så här färgglada löv på marken vid min promenad.
Mia
Jonas Falk och rånmord
Jonas Falk, född 1828, rånade tillsammans med sin svärfar Anders Frid postdiligensen vid Tunarp, Sandhems socken, den 22 augusti 1854. Rånet utfördes ungefär vid grindstolparna i närheten av Stenli gård.
Postdiligensen framfördes av postiljonen A.M. Nilssén och drängen Sven Larsson. Nilssén avled på sjukhuset i Jönköping den 8 september samma år. Falk och Frid togs senare i Stockholm och båda dömdes till döden vid ting i Slättäng. Frid benådades till livstids straffarbete. Falk avrättades på Svedmon, Hökensås. Det finns en sägen om att det alltid finns färska blommor vid Jonas Falks grav än idag, men det stämmer inte helt. Men väldigt ofta är graven prydd med färska blommor.
Idag är det endast en "traktorväg" fram till grinden. Jag hittade inte dit men fick hjälp av en kvinna med lokalkännedom. Hon berättade även litet om torpen som vi passerade. Idag används de mest som sommarbostäder, men hon kunde berätta om skolkamrater som bott i dem.
En vacker väg att promenera som gav mig känsla av Småland 50- och 60-tal. Nostalgi. Jag hoppas att torpen bevaras! Kvinnan som visade mig vägen berättade att det numer är nedhugget vid grinden, men tidigare har det varit skog på båda sidor om det. Med det i färskt minne så är det lätt att tänka sig att det var en lämplig plats för ett överfall även om det ligger så nära bebyggelse.
Jag upptäcker också att i morgon är det exakt 156 år sedan överfallet skedde!
Mia
Nattfåk
Tidigare har jag läst Skumtimmen av författaren Johan Theorin och tyckte den var väldigt bra. Nu har jag läst efterföljaren Nattfåk som utsågs till 2008 års bästa svenska kriminalroman.
Jag tycker inte den är värd så höga betyg som den fått, den fängslade mig inte alls på samma sätt som Skumtimmen gjorde. Skumtimmen tyckte jag var mer realistisk, innehållet kändes verklighetsförankrat vilket jag inte riktigt kunde känna med Nattfåk. Förmodligen är jag en person som vill kunna hänga upp en romans innehåll "på riktigt". Jag är inte mycket för andlighet, mystik och sådant som inte finns några belägg för - jag tror det är detta som gör att jag dissar boken - nästan i alla fall.
Betyg 3/5 får den, så helt kass är den förstås inte! Men en besvikelse då jag väntat mig mer.
Mia
